Omvänd rasism, och andra fatala tankefel

Om några veckor är valrörelsen över. Jag är hjärtinnerligt trött på den, inte minst eftersom den i princip pågått sedan valresultatet presenterades 2014. Nuvarande mandatperiod har kännetecknats av ett hopplöst parlamentariskt läge som den sittande regeringen, när man (orättvist) anklagas för bristande ledarskap och handlingskraft, får klä skott för trots att man faktiskt åstadkommit en hel del. Man kan och får tycka vad man vill i politiken och jag försvarar inget särskilt partis politik: jag försvarar kunskapen, demokratin, humanismen och anständigheten i politiken. Folk får rösta på precis vad de vill, så länge de röstar på det parti de verkligen tror på, inte bara i det korta loppet och för den egna ekonomins skull, utan på längre sikt. Jag kan aldrig försvara och tar heller inte lätt på beslut att rösta på ett parti som bygger på att man vill röra om i grytan eller visa sitt missnöje. Det är oansvarigt och oförsvarligt. För att bygga ett hållbart samhälle krävs inte bara ansvarsfulla politiker, utan även ansvarsfulla väljare; annars är det omöjligt att driva en ansvarsfull, demokrati- och hållbarhetsfrämjande poltik. Trots att jag är urbota trött på politk just nu känner jag mig tvingad att försvara det jag tror på; därför skriver jag dessa bloggposter, samtidigt som jag ber om ursäkt för upprepningar och enkelspårighet. Det är emellertid nu det är möjligt att göra något, och jag tänker inte försitta chansen att uttrycka min ärliga mening. Efter valet kommer jag att fokusera på skolan och den högre utbildningen, kunskapen och frågan om hållbarhet samt bildning, som är mina långsiktiga intressen. Nu känns det dock mer angeläget att driva opinon för kunskap och etik i politiken, eftersom det utgör förutsättningen för en stabil, långsiktig och kunskapsorienterad utbildningspolitik.

Allt fler tecken tyder på att klimatet är den överskuggande frågan, idag och under mycket lång tid framöver. Det är i mina ögon den absolut viktigaste (val)frågan, och det parti som lägger fram de mest ansvarsfulla och långsiktigt hållbara förslagen rörande klimatet kommer att få min röst, om de även har en klok skol- och utbildningspolitik samt värnar demokratin, medmänskligheten och driver en i aktuell vetenskap väl förankrad politik i allmänhet. Debatterna som duggar tätt slutade jag intressera mig för för länge sedan, och Mats Knutsson kan jag bara inte med. Jag sätter mig in i de olika partiernas program genom att läsa deras program och genom att se hur de agerar i det offentliga.

På alla ovanstående punkter diskvalificerar sig SD i mina ögon; särskilt genom sitt öppna förakt för vetenskapen och deras förnekelse av klimatförändringarna, vilket enligt en nyligen publicerad vetenskaplig artikel ligger helt i linje med den högerextrema, nationalistiska ideologin. Där och när känslan räknas biter inte kunskapen, åtminstone inte kunskap som talar mot det man tror på. Jag tvekar att kalla SD för rasister, jag tror det är en dålig ingång till en dialog. Jag tror deras ideologi bygger mer på förnekelse och önsketänkande, vilket i och för sig är nästan lika illa. Jag tror inte på någon nedärvd ondska, men den som röstar på SD kommer förr eller senare att behöva stå till svars för poltiken de ger sitt stöd för, just eftersom den bygger på en rasistisk och ovetenskaplig grundstruktur som gör skillnad på människor beroende på deras utseende och kulturella tillhörighet. Därför skriver jag detta, för att hjälpa den som vacklar att ta ett informerat beslut.

Jag citerar SDs principprogram (s. 8-9), det vill säga det program som partiet tagit fram, står bakom och går till val på:

Sverigedemokraterna står för en mer nyanserad och därmed också en mer realistisk människosyn.

Här syftar man på liberalismens och socialismens dito, som bygger på allas lika värde och forskning om hur människan fungerar och bäst förstås, både på individ och gruppnivå. SDs menar alltså att partiets syn är mer realistisk, vilket återstår att bevisa.

Vår strävan är att utforma politiken efter hur vi tror att människan är och inte hur vi önskar att hon vore. Vi tror inte på teorin om att människor föds som blanka blad som kan fyllas med vilket innehåll som helst.

Det gör man kanske inte inom SD, tror på vetenskap och beprövad erfarenhet. Jimmie Åkesson är i alla fall öppen med att det är känslan som räknas. Jag häpnar över hur tydlig och djupt rotad kunskapsförnekelsen är i detta parti, som absolut inte är som något annat parti, vilket gör det ännu mer tragiskt att det finns etablerade partier som kan tänka sig att samarbeta med SD. Allt stöd till SD är ett stöd för deras unkna, ovetenskapliga och på lösa antaganden grundade och hemmasnickrade rasistiska människosyn.

Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling och samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser.

En essens alltså, som betyder vadå? Och som bygger på vilken forskning? När Åkesson får frågor om detta svävar han på målet och blir svaret skyldig. Han vill uppenbarligen inte berätta vad han och partiet menar egentligen, vilket bara det är ett skäl för att ansvarstagande människor att låta bli att rösta på SD.

Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen.

Det är rent hittepå, och påståendet är dessutom helt ologiskt. En mänsklig eller grupprelaterad "essens" kan inte vara "unik för den enskilde individen", det faller på sin egen orimlighet. Varför skriver man på detta sätt i sitt principprogram, den underlag man går till val på? Och hur ska tankarna omsättas i politisk praktik? Det vill jag inte veta, men jag räknar med att alla ansvarstagande väljare har satt sig in i ordalydelsens betydelse och dess konsekvenser för alla som lever i vårt land, svenskar och andra.

Någon komplett förteckning över vad som ingår i denna mänskliga essens har vi ännu inte och kommer kanske heller aldrig att få. Till hjälp med att skapa en grovkornig bild kan vi dock ta den moderna vetenskapen och den mänskliga historien.

Referens tack! Mig veterligt saknas helt stöd för det som står här! Och varför hänvisa till vetenskap när tron och känslan anses viktigare? Bristen på logik är minst sagt irriterande och säger för mig alt jag behöver veta om SD och partiets politik.

Om det till exempel är så att en viss företeelse i olika varianter förekommit i nästan alla mänskliga samhällen i nästan alla tider, så menar vi att det är rimligt att anta att den på något sätt är kopplad till den mänskliga essensen.

Alltså kopplad till alla människor, och INTE till grupper av människor som man hävdar ovan. Och är det detta man menar med essens är påpekandet och skrivningen ett meningslöst slag i luften. Ändå väljer man att ha med det i sitt principprogram. Självklart betyder det något; kärnväljarna vet, och vi andra får sväva i ovisshet tills poltiken omsatts i praktiken, och då kan det vara försent. Det är ingen lek, här finns en dold agenda. Och en röst på SD ger stöd åt den.

För att nämna några konkreta exempel så menar vi bland annat att de flesta människor är sociala och kollektiva varelser som har ett nedärvt behov av att tillhöra en större gemenskap, att de flesta människor primärt identifierar sig med andra individer som påminner om en själv och att de flesta människor har lättare att visa solidaritet och empati med individer som man upplever är en del av samma gemenskap som man själv tillhör. Av detta drar vi slutsatsen att en stark nationell identitet och ett minimum av språkliga, kulturella och religiösa skillnader har en gynnsam effekt på sammanhållningen, tryggheten och stabiliteten inom ett samhälle.

Hur man ser på andra människor och var man drar gränsen för vem som hör hemma och vem som är främmande i Sverige, spelar roll för vem man solidariserar sig med. Det som här sägs är i sig okontroversiellt, men SD har sedan starten och på den tiden när man talade om att bevara Sverige svenskt och viftade med nazistflaggor offentligt talat om en (obefintlig) massinvandring, för att underblåsa en känsla av oro och piska upp hat mot utifrån kommande, "främmande" individer. I min värld som bygger på humanistisk grund finns bara ett enda vi; mänskligheten, och det är denna jag solidariserar mig med och känner empati för. SD och deras väljare får självklart ha en annan syn och dra gränsen någon annanstans, men genom att hänvisa till en rasistisk tankemodell för att ge legitimitet till uppfattningen och människosynen spelar man ett bedrägligt spel.

Vi kan också konstatera att historiska försök med att bygga starka kollektiv som är större än nationen ofta har misslyckats, ibland med katastrofala följder som i till exempel före detta Jugoslavien, och att sådana försök därför bör undvikas då de är förenade med stora risker.

Tyskland på 30-talet var ett katastrofalt försök att bygga en nation vars kollektiv sammanföll med nationen, så vad är det man vill säga och övertyga om här egentligen? Mångfald är aldrig enkelt, men det är en förutsättning för mänsklighetens överlevnad och därför har vi ett ansvar att försöka få det att fungera, trots problemen. Vi ger inte upp kampen mot cancer bara för att det är svårt, så varför skulle vi ge upp ifråga om mångfalden och mänsklighetens långsiktiga överlevnad?

De flesta människor har ett behov av både individuell frihet och kollektiv samhörighet och vi menar att det är politikens uppgift att ta hänsyn till och balansera dessa ibland motstridiga intressen.

Hur då? Förslagen som SD presenterar handlar om att stänga gränser, bygga murar och skilja grupper av människor åt; samt om att villkora medborgarskap, vilket leder till oro och misstänksamhet i hela befolkningen. Det har också testats tidigare i historien, med katastrofala konsekvenser. Ska vi lita på historien är det inte bara delar av den som skenbart ger stöd för den åsikt man förfäktar, hela historien måste tas i beaktande i analysen.  

Med nedärvda egenskaper som förenar en viss grupp av människor, men inte hela mänskligheten menar vi framförallt, att det förutom de socialt konstruerade skillnader vars existens vi erkänner, också finns biologiska skillnader mellan de flesta kvinnor och de flesta män, som sträcker sig bortom det som kan observeras med blotta ögat.

Varifrån kommer denna passus? Hur ser SD på kvinnor (och män)? Att man tar avstånd från feminism och vill förbjuda genusvetenskap är uppenbart, men det här sättet att göra skillnad på män och kvinnor drabbar ju partiets företrädare och deras kvinnliga väljare, som i och för sig är i minoritet. SD är ett parti för vita, heterosexuella (titta på uttalanden från partets företrädare som Prideparaden), män; därför kommer jag aldrig att förstå hur invandrare eller kvinnor väljer att rösta på SD. Det står dem självklart fria att göra det, men det går över mitt förstånd hur någon kvinna eller invandrare som verkligen satt sig in i SDs partiprogram kan komma till slutsatsen att partiet företräder dem på ett bättre sätt än NÅGOT annat av partierna i riksdagen.

Det blev en utvikning, men i grunden har det hela tiden handlat om fatala tankefel. Rasism är en tankemodell som i sig saknar stöd i forskningen, och stödet som sägs finnas är pseudovetenskapligt eller djupt problematiska tolkningar av solida data. Det går inte att sluta sig till någonting om en individ med utgångspunkt i generaliseringar eller med hänvisning till statistik som handlar om grupper. Det finns inga kriminella nationalkaraktärer och majoriteten i en grupp är ALLTID mer lik mänskligheten som helhet. Bara för att många våldtäktsmän kommer från Afghanistan betyder inte att alla afghaner är våldtäktsmän, eller att svenska män eller män från andra länder inte begår våldtäkt. Problemet (och att det finns ett problem kan ingen förneka, det vill jag vara tydlig med) står att finna någon annanstans än i nationaliteten eller den etniska tillhörigheten. Nåväl, delvis beroende på att ordet rasist kommit att bli ett allmänt skällsord och därmed förlorat sin ursprungliga innebörd, tror jag att missuppfattningarna rörande vad ordet betyder kan förklaras med en allmän språklig förflackning och ointresse för språklig korrekthet. Lika lite som rasism finner stöd i vetenskapen är den något man gör mot någon, rasism är en tankemodell som ligger till grund för hur man ser på och behandlar människor. Anklagelser om rasism har blivit ett allmänt skällsord, som sällan har med verklig rasism att göra. Främlingshat kan bygga på många olika utgångspunkter. Tanken på omvänd rasism är ett fundamentalt tankefel; hat och hot riktat mot grupper av människor oavsett om det kommer från representanter för majoriteten eller minoriteten är lika förkastligt oavsett.

Rasism handlar om att man gör skillnad mellan och värderar människor med hänvisning till deras kultur, etnicitet eller ras, vilket är hittepå. Förr i tiden var det ras man hänvisade till, men efter att nazisternas brott mot mänskligheten avslöjats är det ordet med rätta belastat och används idag bara av de verkligt radikala, militanta grupperna på den yttersta högerkanten. Få accepterar dem och deras politiska stöd är tack och lov svagt, men när SD normaliseras och partier som säger sig värna demokratin och i övrigt är anständiga säger sig kunna samarbeta med SD förflyttas gränserna för vad som är möjligt att säga och tänka utan att stöta på partull. Med rätta ska det vara obekvämt att föra fram rasistiska åsikter, det är så demokratin och kunskapen försvaras och hållbarhet främjas.