Grupptänkade och tänkande i grupp

Det är skillnad på att tänka tillsammans fast med utgångspunkt i enskilda individers eget arbete; och att tänka tillsammans med utgångspunkt i de kunskaper som gruppens medlemmar enats om. Det är skillnad på att ansluta sig till en grupp och sedan vara lojal med gruppens åsikter och att ansluta sig till en grupp för att utbyta tankar och vara kritisk, samt för att delta i arbetet med att utveckla gruppens tankar. Och det är skillnad på att försvara gruppens ståndpunkter tillsammans och att i grupp utmana varandras kunskaper och grundläggande antaganden. Världen är fylld av uppburna experter och gurus som samlar skaror av trogna anhängare som försvarar mästaren från all kritik och sprider budskapet vidare. Fast det finns lika många kritiskt drivna, intresserade och ansvarsfulla människor som vill lära sig mer och bli bättre, som väljer att lyssna på olika röster och sedan diskutera för- och nackdelar tillsammans, utan krav på att komma fram till något definitivt svar. Antigen eller, är enkelt; både och, är svårt; men i en komplex värld fylld av motsägelser, paradoxer och mångtydiga fenomen leder det tanken fel att leta efter definitiva svar på alla frågor.

Man kan tänka om människor på samma sätt, med fokus på och utgångspunkt i individer vars personliga egenskaper summeras till en generell uppfattning om gruppen, eller genom att utgå från vad man vet om gruppen och sedan bilda sig en uppfattning om individerna. Det handlar om vilket perspektiv man utgår från och vilken människo- och kunskapssyn man har. För att utvecklas, både som människa och tänkare, måste man kunna hålla fler än en tanke i huvudet samtidigt. Ett samhälles långsiktiga hållbarhet, menar jag, står i direkt relation till befolkningens generella förmåga att förstå och hantera komplexitet. Mångfald är nyckeln till hållbarhet, men för att det ska fungera krävs kompetens att hantera dynamiken som uppstår. På pappret och för den fåkunnige, ointresserade eller oengagerade, framstår homogenitet och polarisering som önskvärt, men forskningen om dessa saker är tydlig: Ökade klyftor och stängda gränser leder till degenerering och problem.

Det oroar mig att kompetensen att hantera mångtydighet och komplexitet verkar sjunka i samhället idag, att viljan att förstå andra, även människor som inte tänker som en själv, minskar. Det debatteras som aldrig för, på allt fler områden och i alt fler sammanhang, och det lyssnas allt mindre och allt mer sällan. Idag anses det närmast som en dygd att INTE byta åsikt, även om nya fakta läggs fram, som motsäger det man håller för sant. Kampen om makten över kunskapen håller på att bli viktigare än kunskapen man kämpar om, och det är en djupt problematisk glidning som inte gynnar någon, tvärtom. Och det är förödande för kunskapsutvecklingen.

Väldigt lite ny och banbrytande kunskap skapas inom rådande paradigm, av ledande forskare på området. Nya tankar uppstår nästan alltid i marginalen, som resultatet av en slump eller för att någon väljer att rikta blicken åt ett håll som ingen gjort förut. Ny kunskap uppstår även när nya frågor ställs, eller när frågor ställs på nya sätt. Orsaken till att det är så svårt är att oväntade insikter och konstruktiva förslag som pekar i nya riktningar, per definition går på tvärs mot rådande, kollektivt omhuldade uppfattningar som inte sällan försvaras av forskare eller andra med makt och inflytande. Nyckeln till kunskap är kritisk analys och att man lyssnar, reflekterar och samtalar om olika aspekter och tolkningar av all den fakta som finns tillgänglig, inte bara på det område man diskuterar utan även på angränsande och ibland helt andra områden. Lärande och utveckling handlar om att öppna upp sig för det okända, oväntade; om nyfikenhet och intresse även för det som talar mot.

Den som tänker som och vars förslag ligger i linje med gruppens rådande uppfattningar kommer att mötas med mer uppskattning samtidigt som hens förslag granskas mindre kritiskt än den som tänker på tvärs mot det som tas för givet av gruppens medlemmar. Ju mäktigare och mer sammansvetsad och homogen gruppen är och ju mer pressad av olika krav den är, desto svårare blir det att lyssna på, kritiskt granska och värdera förslagen som lämnas för behandling, särskilt om de går på tvärs mot rådande uppfattningar. Bara för att många människor är överens betyder inte att kunskapen man lutar sig mot och håller för sant är giltig eller användbar, ofta är det troligt att det är så, men långt ifrån alltid.