Demokratin är en bro över mörka vatten

Antar att ingen missat rapporteringen kring den rasade motorvägsbron i Genua som dödat ett stort antal människor. Ett katastrofalt misstag som utredningar får utröna orsakerna till. I nuläget går i alla fall så mycket att säga, att bron inte byggts helt och hållet med utgångspunkt i aktuell, giltig och relevant kunskap eller beprövad erfarenhet. Av någon anledning har man missat, slarvat, chansat eller tvingats till något av det beroende på något. Jag kan och vill inte uttala mig om vad som gick snett eller vems fel det är, den här bloggposten handlar inte om bron i Genua eller ens om brobyggande. Texten handlar kunskapens roll och betydelse i konstruktionen av samhället och försvaret samt hanteringen av demokratin liksom om medborgarnas vardagliga praktik i samhället. Utan en samhällsförvaltning byggd på kunskap utsätter vi oss för fara eftersom demokratin fungerar som ett slags bro över mörka vatten fyllda av okända faror.

Vi brottas idag med en lång rad problem och samhällsförvaltningen är långt ifrån perfekt, ingen tvekan om det. Många känner oro över många olika saker. Oron måste givetvis tas på allvar; men snarare för att respektera människorna som känner oro än genom att agera på oron och ge de oroliga tolkningsföreträde över vad som är problemet och vad som behöver göras. Även om vi människor har svårt att lära av historien borde (den irrationella) rädslan för muslimer i synnerhet och invandrare i allmänhet jämföras med och diskuteras tillsammans med konsekvenserna av den irrationella, känslomässigt drivna rädslan för häxor på 15-, 16- och 1700-talen i Sverige, eller ”rädslan” för judar i Tyskland och många andra länder i början av 1900-talet. Om vi skapar ett samhälle och utgår från och som accepterar känslor som giltiga argument öppnas Pandoras box, och när den väl öppnats går den inte att stängas igen. När katastrofen är ett faktum är det försent att ångra sig; då går besluten som tagits inte att göra ogjorda. Och eftersom ingen skulle investera i ett brobygge som mer tar hänsyn till hur det känns än vad vi vet om material, hållbarhet och konstruktion, än mindre färdas över den om den nu skulle byggas, borde alla tankar på att ge känslan företräde framför kunskapen förkastas och motarbetas med bestämdhet.

Om kunskapen som grund för beslut som tas i byggandet och förvaltningen av samhället överges förvandlas samhället och kulturen, i ett enda slag till oigenkännlighet. Ingen vet vilka konsekvenserna blir, men alla rådande kunskaper och den beprövade erfarenheten varnar tydligt för valet av den vägen. Trots att kunskap om allt detta finns och en förkrossande majoritet av samhällets medborgare aldrig i några andra sammanhang och särskilt inte ifråga om beslut som rör den egna personen eller nära och kära skulle föredra att lita mer på känsla än på kunskap funderar förfärande många idag uppenbarligen att använda sin demokratiska rättighet att välja vilket part man vill ska regera vårt land och förvalta vårt demokratiska samhälle på det öppet kunskapsförnekande och invandringsfientliga partiet SD. Det om något är oroande, och den oron är till skillnad från oron omför en obefintlig massinvandring eller muslimer i allmänhet, befogad av det enkla skälet att den kan backas upp med massor av vetenskap och viktiga insikter om samhället och människor.

Ett avslutande exempel eller parallell att tänka med: I väntan på vaccin mot svininfluensa ställde man ut flaskor med handsprit på min arbetsplats, på högskolan där jag arbetar, trots att handsprit inte utgör något egentligt skydd mot virus; man agerade alltså mot bättre vetande för att göra vad man kunde för att möta och visa att man tagit människors oro på allvar. Den åtgärden fick inga påfallande negativa konsekvenser, men ett parti med makt som får ansvar för att hantera flyktingfrågor och klimatförändringar eller i alla fall möjlighet att sabotera arbetet, vore en katastrof. Inte för att något drastiskt skulle hända på kort sikt, men Pandoras ask kan mycket väl redan vara öppen i och med att SD fått så mycket inflytande och för att det finns etablerade partier som mot bättre vetande tror sig kunna hantera partiet och därför kan tänka sig att regera tillsammans med dem. Makt korrumperar och har så gjort i alla tider, det vet vi, men om man bortser från den insikten för att det gynnar ens parti och politiska övertygelse är man mer än lovligt ointresserad av demokrati, mänskliga rättigheter och samhällsförvaltning samt kunskapsignorant.

Som sagt, den 9de september är det val, sedan dröjer det fyra år till nästa gång, om den demokratiska möjligheten inte avskaffas av SD när de, som de själva säger, tagit makten. Betänk att det är svårare, dyrare och mer tidskrävande att återupprätta demokratin och det anständiga samhället, än att reparera en bro och försäkra sig om att den håller. Tänk efter innan, den 10de september kan det vara försent.

För övrigt förstår jag inte hur någon människa som anser sig vara anständig vill riskera att sammanblandas med med all den skit som sprids av SDs anhängare på sociala nätverk och som finns där för alla att beskåda.