Drömmen om kontroll, och dess konsekvenser

Kunskap går inte att kontrollera, den kan och måste man anpassa sig efter. Inte heller kultur går att kontrollera; av den enkla anledningen att kulturen dels är allas eller ingens, dels delad. Både kultur och kunskap uppstår i och förändras i mellanrummen. Kunskap och kultur är olika saker men påverkar varandra och hänger delvis samman. Vissa kulturella sammanhang präglas av öppenhet, nyfikenhet och tillit, andra av misstänksamhet, kontroll och krav på rättning i leden. Kunskap, kultur och människor behöver frihet för att växa, tålamod för kunna lära och utvecklas samt trygghet för att våga öppna sina hjärtan. Mångfald är svårt, men viktigt för alla. Därför skrämmer det mig att en växande skara människor vill bygga murar, stänga gränser och dela in människor i kategorier som värderas olika. Jag vill leva tillsammans och arbeta gemensamt, inte ensam eller med likar och mot. Idag är både kunskapen och kulturens myllrande mångfald hotade, och orsaken till det är att människans urgamla dröm om att det skulle gå att kontrollera kunskapen och kulturen återigen växer sig stark, trots att historiens dom över alla samhällen som försökt göra samma sak är skoningslöst hård.

Krafterna som strävar efter att kontrollera kulturen är inte samma som krafterna som strävar efter att kontrollera kunskapen, men metoderna och konsekvenserna är de samma. Kunskapen kontrolleras av ekonomiska skäl och för att människor har ett begär efter att veta säkert. Kulturen kontrolleras för att människor har ett begär efter makt. Snart är det val och sociala medier kokar av aktivitet, och alt går så fruktansvärt fort. Tid för eftertanke finns inte; ingen lyssnar och tonen är hård och skoningslös hos vissa. Det finns gott om tecken på det finns krafter som försöker manipulera valet, men så länge demokratin fungerar går det aldrig att kontrollera utfallet. Desinformation och rykten, tal om massinvandring, systemkollaps, lögner om muslimer och fake news sätten är många, men syftet det samma: Härska genom att söndra. Där viljan till makt tar över och känslorna styr påverkar det både kunskapen, kulturen och politiken, som kräver ömsesidig omsorg och gemensamt ansvar för att fungera.

Det populisterna och deras väljare inte förstår eller av olika anledningar väljer att bortse från, är att det samhälle man vill kontrollera bara är och fungerar som ett samhälle så länge det är fritt, öppet och präglat av mångfald. Om populisterna, rasisterna och kunskapsförnekarna skulle få eller ta makten förändras samhället. Hur mycket makt en ledare eller ett parti än har kan kulturen och kunskapen aldrig kontrolleras, och alla försök att göra det med anat än demokratiska medel kommer oundvikligen att vändas inåt och förgöra både människorna och samhället. Problemet, eller det är egentligen själva förutsättningen (men det blir ju ett problem), är att dessa insikter inte når populisterna och deras anhängare eftersom de väljer att lita mer på sina egna känslor än på kunskap och beprövad erfarenhet.

Den nya ordning som behövs för att möta hoten som klimatförändringarna utgör är en helt annan än den som SD går på val med. Donald Trump visade dock att det går att få makt nog att försöka driva igenom en liknande politik, och det är sant; lika sant är dock att det aldrig någonsin går att kontrollera kunskapen och kulturen. Antingen stängs gränserna och landet isolerar sig helt, eller också löses det antingen upp eftersom kontrollen är för liten och svag eller också krossas det under tyngden av alla problem som oundvikligen drabbar alla samhällen som försöker kontrollera kunskap, kultur. Paradoxalt nog är det människor som gör det, människor som kontrollerar och kontrolleras.

Liksom Strindberg tycker jag synd om människorna, och av omsorg och medkänsla samt i solidaritet med de svaga kämpar jag för ett annat samhälle, inte genom att försöka kontrollera utan med demokratiska medel. Jag försöker samtala eftersom det är så både kunskap och kultur kan blomstra och utvecklas. Jag väljer att tro på människan även om det just nu ser hopplöst mörkt ut, eftersom alternativet vore att ge upp allt jag kämpat för och funnit stöd i tillgänglig kunskap för.