Bildning behövs 7

Lördagen den 9/01 publicerade SvD en artikel eller krönika skriven av Thomas Steinfeld (författare och medarbetare på Süddeutsche Zeitungs kulturredaktion), där 13 missuppfattningar rörande bildning diskuteras. Viktig läsning och oerhört inspirerande. Nu vill jag bidra med mina tankar om samma ämne. Detta blir den sjunde av 13 bloggposter om lika många missuppfattningar rörande sätt att se på bildning. 

Bildning förknippas för många med de gamla grekerna, eller med Humboldtuniversitetet i Berlin, med 1800-talet, borgerlighet, samtalssalonger och natursvärmeri. Något förlegat, samhällsfrånvänt. Framförallt inget som har med ekonomi och marknadstänkande att göra. Det är i alla fall min, högst ovetenskapliga analys. Jag tror att det är så, men vet inte. Det är så jag förstår och gör bruk av missförstånd nummer sju, som jag själv inte hört, men som jag som sagt kan förstå ändå.

7) Bildning är ett slags svärmeri

Inte alls, säger Thomas Steinfeld. Bildning handlar om samtiden, om det som är här och nu. Om oss, samhället och vår gemensamma framtid. Bildning är inget grädde på moset, något man kan satsa på när alla andra behov tillgodosetts. Det handlar inte om lyx och överflöd. Det handlar om kunskap och om användande av vetande. Bildning är förening av teori och praktik, inte svärmeri.

Tvärtom, bildning kräver och främjar distans. Och det verkar finnas många, till och med bland kritikerna på kultursidorna, som inte tycks tåla avståndet som nödvändigt följer varje eftertanke (och därmed bildningen).

Bildning handlar om reflektion, om att inse hur viktigt det är att ta ett steg åt sidan, för att få perspektiv och se helheten, den större bilden om att försöka se och förstå konsekvenser av kunskap och beslut. Distans, för att komma nära och för att fördjupa insikter. Distans för att främja verkligt engagemang.

I stället kallar de konstverk, oavsett om det rör sig om Beatles-låtar eller Barbara Krugers installationer, för ”ikoner” eller, ännu värre, för ”varumärken”. Det borde de låta bli. Ty en ”ikon” är ett religiöst föremål, som kräver vördnad, inte reflexion. Och ett ”varumärke” förutsätter en industriell produktion som alstrar så många varor av jämförbar kvalitet att de måste skiljas åt genom att skapa en ideologi för varje vara. Det är ingen tillfällighet att ”varumärkens” historia börjar med såpa och tvättmedel.

För att se och förstå detta krävs distans, och finns inte det finns ingen bildning. Att vara bildad är motsatsen till underdånig, okritisk vördnad. Och det är så långt från marknadstänkandets ekonomiska fokus som värderar allt efter en och samma måttstock: Pengar. Bildning kräver engagemang som går på djupet. Att svärma är motsatsen till fördjupning och analys.

Att däremot beteckna ett konstnärligt verk som ett stort ”varumärke” betyder att frivilligt underkasta sig ett företagsekonomiskt svärmeri om en lyckad marknadsföring, som gärna ter sig som om en viss vara tillhörde livets grundläggande element. En bildad människa däremot skulle aldrig tro att kapitalismen – i sin nuvarande skepnad eller i någon annan form – skulle vara något slags naturtillstånd. Svärmeri har ingenting med bildning att göra, tvärtom: det var romantiken som uppfann den moderna ironin.

Marknadstänkandet och ekonomiseringen av hela samhället, inklusive utbildning håller på att utarma kulturen och riskerar att göra livet och tillvaron torftig. När allt handlar om pengar blir pengar och ökad vinst det enda som betyder något. Det om något är väl svärmeri. Inför marknadens ologiska, irrationella upp och nedgångar finns inget annat att göra än att kapitulera och lägga sig platt. Den som satsar sina pengar på börsen kan inget annat göra än att hoppas, och går det upp fylls man med förundran. Går det ner och man förlorar pengar finns inget att göra. Sinnebilden av ett svärmeri.

Bildning är ett slags vaccin mot ekonomiseringens följder och marknadstänkandets förödande konsekvenser för allt vad kritiskt tänkande heter. Bildning handlar om tekniker för eftertanke, om att lära sig av andra, av historien och om att tänka bättre, längre och djupare. Bildning är att systematiskt analysera läget och vad som behövs för att leva ett gott liv och nå sin fulla potential. Bildning handlar om att lära sig se andra värden än pengar. Bildning handlar om att främja integration, mångfald och långsiktig hållbarhet. Bildning är, eller kan i alla fall fungera som det kitt som håller samhället och befolkningen samman. Ekonomifokus och pengar sliter isär och misstänkliggör. Leder till girighet, protektionism och byggande av murar. Bildning minskar klyftorna som marknaden profiterar på och lever av.

Bildning är allt annat än svärmeri, flum och uttryck för världsfrånvändhet. Bildning är vad skolan, samhället och människorna behöver för att ge livet mening, samhället stadga och kontinuitet och för världens långsiktiga hållbarhet.