Bildning behövs 6

Lördagen den 9/01 publicerade SvD en artikel eller krönika skriven av Thomas Steinfeld (författare och medarbetare på Süddeutsche Zeitungs kulturredaktion), där 13 missuppfattningar rörande bildning diskuteras. Viktig läsning och oerhört inspirerande. Nu vill jag bidra med mina tankar om samma ämne. Detta blir den sjätte av 13 bloggposter om lika många missuppfattningar rörande sätt att se på bildning. 

Där och när klarhet är idealet och bara det som går att definiera exakt godkänns som kunskap och viktigt vetande händer något med synen på kunskap. Den som dristar sig till att försöka förstå det som är vagt till sin natur, det som är anexakt, riskerar i ett sådant kunskapsklimat att uppfattas som en kuf och insikterna som den typen av forskning ger ses som värdelös. Inte för att kunskapen är värdelös, utan bara för att förståelsen för dess karaktär och värde saknas. Det tror jag är en av anledningarna till att begreppet bildning tappat en del av sin forna glans, för bildning är till sin natur obestämbar och öppen. Bildning är som kultur en föränderlig helhet som bara kan förstås i relation kontexten där bildningen uppstår, värnas och kunskapen används. Det ligger i sakens natur att bildning är något som ska diskuteras och förändras, eftersom kunskapen relaterar till ett föränderligt samhälle och en diffus kultur. Kanske är det därför som det odlas en missuppfattning i samhället om att ...

6) Bildade människor pratar om konstiga saker

Det man inte förstår uppfattas så klart som konstigt, men det betyder inte att det som sägs är konstigt. Trots att många delar uppfattningen behöver det inte betyda att bildning är konstigt. Samtidigt är det naturligtvis inget carte blanche för att allt som så kallade bildade människor säger är klokt och begripligt. I konstvärlden finns exempel på konst som upphöjts till skyarna, innan det avslöjades att det var en apa som målat. Och det finns exempel, bland annat på postmoden forskning, som inte håller måttet och som landar i snömos. Allt handlar om hur kunskapen och innehållet används och hur det fungerar. Gränsen är svår att dra och det krävs kompetens för att avgöra vad som är vad. Samtidigt ligger det i sakens natur att det inte kan finnas någon mall eller objektiv metod att enkelt avgöra om det som sägs är konstigt eller ej. Bildning handlar delvis om individens ansvar att tänka kritiskt om allt som sägs i kunskapens namn. Bildning är alltså både form och innehåll, och komplexiteten i begreppet handlar om att det inte finns några vattentäta skott mellan vad som är vad.

Om bildning betyder att veta att man alltid vet alldeles för lite, så finns det ingen bildning utan ett drag av tystnad, av tvivel och ironi eller till och med av melankoli.

Bildning handlar både om kunskap och om ödmjukhet inför allt som vi ännu inte vet och förståelse för det som inte går att veta. Bildning är en rörelse mot bättre vetande, inte ett mål som ska nås. Det handlar alltså om att vara tydlig med både det man vet och det man inte vet, och om att vara i rörelse, om att utvecklas tillsammans med kunskapsutvecklingen. Och det kan ju uppfattas som konstigt för den som har en annan kunskapssyn och som hyllar klarhet som en absolut princip för bedömningen av kunskapens kvalitet. Frågan är vem som har rätt och hur man avgör saken en gång för alla, för det finns ingen utsida varifrån det går att studera ett mänskligt fenomen utifrån, utan att påverka resultatet. Den bildade inser detta, och den obildade gör det inte.

Bildade människor står, kort sagt, för ett bättre och mycket behagligare sällskap än skrytmånsar, framgångsfantaster och andra svettisar.

Den bildade är öppen för att hen kan ha fel och mer intresserad av att lära sig se och förstå, än av att få bestämma och lägga ut texten om hur det är. Den bildade står därmed aldrig inför fullbordat faktum. Bildning handlar om att se världen som ett öppet och föränderligt system, i tillblivelse. Hen vill veta och utmanas intellektuellt, vill samtala för att lära mer. Kungsvägen till bildning är samtal och utbyte av tankar och insikter, kritiskt tänkande, tystnad och reflektion. Debatten är maktens redskap att bibehålla sin makt och har mer med övertygelse och övertygande att göra, än lärande.

Att bildning (miss)uppfattas som något konstigt tror jag kan förklaras med att det i rådande samhällsklimat råder konsensus om att klarhet är idealet. Vår kultur har svårt att hantera otydlighet och skyr det vaga och osäkerheten som pesten. Bara det som går att bestämma i detalj godkänns som kunskap, och allt annat betraktas som ovidkommande. Kultur fungerar så, det är fullt möjligt att kulturer kan förneka sin egen existens. Kunskaper kan bortses från, om kulturen inte uppskattar eller erbjuder plats och förståelse för insikterna. Det skjuts idag ofta på budbäraren, och visst kan man göra så. Det är så man gör. Men det betyder inte att bildning är obegripligt eller att bildade människor är kufar.