Kort om: Organisering av utbildning

Tar mig friheten att drömma lite, om en annan akademi: Tänk om hälften av tiden odelat kunde läggas på forskning, och hälften på undervisning. Tänk om administrationen sköttes av därför avsedd personal. Tänk om uppdragets mål var enkelt formulerat på följande sätt (samma över hela linjen, för alla anställda på högskolan) KUNSKAP. Inte närmare definierat än så. Kunskap, kort och gott. Tänk om halva året, veckan, dagen (beroende på hur man fungerar och vad som passar) kunde ägnas åt fortbildning, kunskapsutveckling eller forskning. Detta säger jag inte för att få mindre att göra, utan för att få mer gjort, mer av det jag utbildats för, mer akademiskt högkvalitativt arbete. Jag skriver och tänker som jag gör för att jag inser att allt mindre av min tid ägnas åt uppgifter som kräver docentkompetens, vilket är vad jag är anställd som.

Det jag efterlyser är marginaler och tid att tänka. Förståelse för komplexitet i utbildningsuppdraget, inte bara på högskolan utan i hela utbildningssystemet. Det är framförallt där det brister, i förståelsen för förutsättningarna för kunskapsproduktion och lärande. Utbildning har av någon outgrundlig anledning kommit att jämställas med produktion av varor och tjänster utbjudna på en marknad och upphandlad i konkurrens. 

För att upprätthålla illusionen om att allt är som det ska och att eventuella problem i utförandet och bristerna i kvaliteten beror på lärarna har ett kvalitetssäkringssystem skapats och implementerats, och så länge systemet visar att allt är i ordning skylls alla problem på lärarna som därigenom utsätts för enorm prestationspress. Framförallt i grundskolan, men allt mer även på högskolan. 

För att höja statusen och för att locka människor till läraryrket talas det om att lönen behöver öka. Det tror jag inte ett ögonblick på. Inte så att jag tycker lönen för lärarna ska hållas nere, absolut inte. Lönen kan och bör höjas, men, detta är min poäng, om inget görs åt organiseringen av arbetet och om inte synen på kunskap och lärande förändras kommer problemen att finnas kvar och med tiden förvärras. Kunskap och lärande är väsensskilt från varor och tjänster. Det går inte att tvinga fram kunskap och lärande är individuellt och komplext. Saknas förståelse för det går det inte att bygga ett utbildningssystem som fungerar och drömmen om Sverige som en kunskapsnation förblir en dröm.