Se människan och handlingarna. Fördöm det som bör fördömas!

Kristallnatten är en av mänsklighetens verkliga lågvattenmärken. En svart dag för allt vad humanism och medmänsklighet heter. En dag att minnas, för att hedra alla offer som drabbades då och senare. Det var kulmen på en lång och målinriktad process, riktad mot en misshaglig grupp i samhället. Det började med insinuerande, upprepningar av lögner och försök att piska upp en hotfull stämning i samhället. Krisen är här och nu behövs det extraordinära åtgärder, var budskapet som trummades in. Rädslan spred sig först sakta, sedan allt mer. Och de som skulle kunna göra något höll tyst, för de såg att deras makt och inflytande stärktes och de trodde sig om att kunna hantera galningarna. Sedan när marken var krattad väntade man bara, man förberedde sig och väntade. Och så, rätt som det var, skjuter en förtvivlad ung, judisk man, en tysk soldat. Han hade utvisats. Gränserna var stängda och alla kontrollerades. Det gjordes skillnad på vi och dem. Skottet var signalen man väntat på, och under en natt genomfördes omfattande arresteringar och förstörelse. Skälet man anförde var att människorna av den rasen är sådana, det ligger i deras biologi och kultur att … Alla tar idag avstånd från det som hände där och då, ingen vill bli förknippad med något som har med det att göra.

Ska vi undvika att hamna där igen gäller det att se upp i tid. Alla som ser och förstår och som inte vill uppleva det som hände i Tyskland under 1930- och 1940-talen, har ett ansvar att säga: Stopp, tänk efter! Så fort någon visar några tecken på att tillskriva individer kulturella särdrag, måste alla som tror på demokrati, öppenhet och alla människors lika värde reagera. Jag försöker göra vad jag kan, även om det gör ont att se hur vissa av mina gamla vänner vänder sig mot mig. Men det är det värt. Jag vill inte stå där sen och säga, jag visste inte, jag såg inte, trodde inte. Jag står upp för och är tydlig med var jag står! Jag fördömer handlingar, och aktar mig noga för generaliseringar om människor baserat på biologi eller etnicitet.

Alla som tror att de vet något om någon på förhand, utifrån personens biologi eller ursprung, är rasist! Rasist betyder det, att det går att veta något om någon utifrån hur hen ser ut eller varifrån hen kommer. Det är illa nog att den vanföreställningen lever, och än värre att den nu sprids med förfärande hastighet av den tysta majoritet som vill ta makten över Sverige. Jag förstår inte hur man inte kan se mönstren, och hur man kan välja att anklaga budbäraren när hen påpekar att resonemangen bygger på en rasistisk logik. Så värnar man inte demokrati, öppenhet och mänskliga rättigheter. 

Är det övergrepp man förfasas över, diskuterar man ÖVERGREPP. Är det diskriminering man vill bekämpa är det DISKRIMINERING man ska kämpa mot. Tycker man det är fel att killar tafsar på tjejer på konserter eller andra tillställningar, ja då måste ALLA förövare fördömas. Engagerar man sig i detta först nu, och fokuserar man bara på förövarnas (avvikande) etnicitet får man finna sig i att det kommer reaktioner, för det är så rasismen växer fram. Och det gynnar på inget sätt kvinnorna som man säger sig värna. Det spär bara på fördomarna och urholkar grunden för allt man säger sig värna. Det Svenska kan inte försvars genom att bygga murar eller svepande anklagelser riktade mot människor med annan etnicitet.

För en som jag, som kämpat för jämställdhet och jämlikhet, sedan tidigt 1990-tal är det djupt obehagligt att se hur nätet svämmar över av omsorg om våra svenska fina traditioner och kvinnors trygghet och mänskliga rättigheter. Jag har kämpat i motvind för dessa frågor, har kallats vänsterflummare och annat när jag påpekat problem med den manliga norm som finns i samhället och hur kvinnor behandlas i svenska rättssalar. Folk har lämnat rummet när jag sagt att jag är feminist. Tystnaden och ointresset har varit massivt. Men så nu, efter händelserna i Köln och Stockholm, rasas det och delas inlägg hit och dit som bekräftar bilden av den stora konspirationen. Hotet mot det svenska piskas upp, och invandrarna skuldbeläggs på grund av sin härkomst, inte för dem de är eller vad de gjort. Män visar sitt stöd för kvinnor på FB och enigheten om att något radikalt nu måste göras är i vissa kretsar kompakt. Den som försöker nyansera drabbas av PK-anklagelser och avfärdas. Kommentatorerna känner typen och vet lika väl vem jag är, som vilka (de utländska) männen som utsätter kvinnor för övergrepp är hur vi och fungerar. Fakta biter inte, för de vet. Och de har väntat på att något skulle hända som kan användas för att vidta statiska åtgärder. Ingen ska få störa dem nu.

Svenska mäns våldtäkter och övergrepp skylls på fylla, och de andra männens övergrepp svepande på kulturen. När svenska män våldtar finns alltid en individuell förklaring som går att förstå. När utländska män våldtar är det på grund av deras kultur. "Det finns bilder på nätet, där män slår sina kvinnor", vi vet hur det är, där, varifrån de kommer. Att många kommer hit för att de liksom vi vill leva i ett jämställt land bortträngs, för det stämmer inte in i den bild man vill lansera om att hotet kommer utifrån. Alla försök att nyansera eller rikta uppmärksamheten mot övergreppen, mot det vi kan enas om är grunden för hela debatten, bemöts med de vanliga påhoppen. "Så du menar alltså att ...". 

Det är i Sverige idag som detta händer. Mörkerkrafterna är redo. Pistolen är laddad. Gränsen är redan stängd och misstankarna mot de andra har väckts. Marken är krattad. Nu går man i väntans tider. Ger vi dem bara en anledning kommer helvetet att braka lös och i kaoset som följer är risken stor att allt det vi tror på och har kämpar för i Sverige under generationer slås i spillror. Låt oss besinna oss, låt oss kämpa för det vi tror på istället för mot dem vi varken känner eller vet något om. Låt inte den anonyma mobben förstöra allt det som byggts upp i Sverige och Norden under genrationer. 

Är rätten att få lufta sina fördomar eller rädsla för det okända värd risken? Det är en samvetsfråga. Vad som ska hända med Sverige bestämmer vi tillsammans. Antingen värnar vi det goda och friska, eller också skyller vi på någon annan, någon som inte är som vi. 

Jag väljer att fortsätta tro på det jag kämpat för under alla år: Öppenhet, Jämlikhet och Jämställdhet. Jag vill samtala om viktiga saker, vill lyssna och lära. Inte debattera med människor som redan vet och som vägrar ändra åsikt. Jag värnar alla människors mänskliga rättigheter, kunskap och bildning. Jag vet att jag inget annat vet än att den enda gemensamma nämnaren som går att finna ifråga om övergreppen på kvinnor, är att de utförs av män. Idag, och historiskt, här som där, har det varit så. Långt innan Köln och invandringsvågen. Bara för att det är bättre här betyder inte att det är bra, eller att svenska män är höjda över alla misstankar. Tror vi det sviker vi kvinnorna vi säger oss värna och utsätter samhället för enorma risker.