Sitter i bastum på Valhalla. Ute är det kallt, svinkallt. Behöver värme. Svettas. Tänker, på Sverige, idag, på allt som händer. Har det bra. Laddar för korrekturläsning av mitt bokmanus. Har ingen tid att passa. Skönt. Försjunken i tankar. Värmen sprider sig i kroppen.
En man kommer in genom dörren till slussen, rummet man kommer till innan bastun. Han har bandage på ena foten lägger jag märke till. Tittar dit. Hinner inte mycket mer än så innan han skruvar av protesen. Sedan tar han av sig badbyxorna och hoppar på ett ben in i bastum. Han sätter sig bredvid mig. Kan inte låta bli att undra. Frågar inte. Vill inte vara nyfiken. Jag har inget med honom eller hans utseende att göra. Tankarna snurrar dock. Vad har hänt? Har han drabbats av mördarbakterier, trampat snett och fått ett infekterat sår? Är det därför han har protes. Är det kanske medfött? Cancer? Han är relativt ung. Han ser inte ut att vara uppväxt i en familj på Orust med anor från vikingatiden. Jag har så klart ingen aning om varifrån mannen kommer eller vad han varit med om, och det spelar naturligtvis ingen roll heller.
Tankarna snurrar. Kan inte stänga av. Jag är inte nyfiken egentligen, men tankarna finns där. Har han trampat på en mina, är det därför han har protes? Han har kanske kommit hit som flykting. Jag har ingen aning. Det är kanske en soldat som sitter vid min sida, han har kanske stridit för Assad i Syrien? Eller på den andra sidan. Jag har ingen aning. Har han frivilligt gått in i kriget, och om han har försvarat diktatorn har jag svårt att tycka synd om honom. Om han däremot tvingats ta till vapen, eller om han försvarat frihet, öppenhet och mänskliga rättigheter är det en hjälte som sitter vid min sida. Det enda jag vet är dock att han är man och att han har protes, det är uppenbart. Två närmast otvetydiga faktum i det stora hela. Över det undrar jag inte, bara det andra. Över vad informationen betyder. Jag vet ingenting och därför kan jag inte dra några som helst slutsatser om mannen. Ändå undrar jag. Antar att det är mänskligt.
Spelar det någon roll vad som hänt, eller vem man möter och delar stad eller samhälle med? Det gör det så klart inte, inte så länge lagar och regler följs, och så länge vi kan mötas i en ömsesidig vilja att förstå varandra. Människors historia är inte det viktiga, inte egentligen. Jag är bara nyfiken. För han som bär protesen kan det så klart spela roll. Är det ett medfött handikapp (om det nu är rätt ord) spelar det nog en högst marginell roll. Men är det en krigsskada hamnar saken i ett annat läge. Kanske är han den enda överlevande i mannens familj. Kanske sprängdes hans dotter till blodiga slamsor. Kanske bär han på traumatiska minnen, liksom mannen som låg i sängen bredvid mig på Östra sjukhuset, som berättade att han tvingats se på när man skar halsen av hans far. Han kunde inte sova, och hjärtat slog inte som det skulle. Hur som helst sitter vi här i bastun tillsammans. Jag har en trygg anställning, ett bra jobb och en hög lön. Jag har inget att klaga på. Jag har vuxit upp i ett av världens mest jämställda länder. Ändå förväntas i princip samma saker av oss båda, trots att förutsättningarna kan vara diametralt olika. På det sättet spelar ursprung och erfarenheter roll.
Jag har som sagt ingen aning om vem mannen är, varifrån han kommer eller vad han varit med om. Fast å andra sidan vet jag lika lite om den ljushårige, brunbrände mannen som sitter på andra sidan om mig. Han kanske är nyss hemkommen från en tur till Filippinerna. Han är kanske pedofil och utnyttjar småflickor sexuellt. Jag har ingen som helst aning. Hoppas inte, men jag har verkligen ingen aning om vem någon av dem är egentligen. Det står inte skrivet i pannan på någon vem de är eller hur de fungerar, vad de önskar och vill. Troligtvis är båda ungefär som jag, de flesta är ju det, men det går inte att avgöra med ledning av någons yttre eller var de är födda.
Historien kanske inte spelar så stor roll? Är inte det viktigaste vad man vill göra här och med sitt liv? Förutsatt givetvis att ingen har begått ett vedervärdigt brott eller utsatt någon för övergrepp. Det viktiga är vad vi gör, här, nu och framöver. Om jag ger uttryck för fördomar och misstänkliggör människor utifrån deras etniska tillhörighet påverkar det så klart deras syn på mig, i alla fall om jag har fel. Det påverkar i sin tur förutsättningarna för oss alla att bygga ett bra land och en hållbar framtid. Fördomar förminskar och hat föder hat. Bygger vi murar eller om vi tillåter klyftor att öppna sig mellan människor gör vi arbetet med att skapa ett bra samhälle svårare.
Vilket Sverige vill vi ha? Hur ser vi på de fakta som presenteras för oss? Männen som begick övergreppen i Köln kommer tydligen från Marocko och Tunisien. Vad ska vi göra med den informationen, med dessa fakta i målet? Säger det oss något om andra män från Marocko och Tunisien? Vad säger det om kvinnorna som bor där eller kommer därifrån? Spelar det någon roll för straffpåföljden? Är männens etnicitet användbar information? Kanske, men inte självklart. Och vet vi inte var vi ska göra med informationen kanske vi först ska fundera över den inte obetydliga frågan. Det spelar roll vad vi gör med sådan information. Om sådana fakta används för att elda på främlingsfientligheten är det självklart inte bra, men det tjänar heller inget till och kan vara skadligt av andra orsaker om den informationen tystas ner. Eller ännu värre, om det på något sätt skulle användas för att bortförklara eller ursäkta det som hänt. Det är inte bra alls. Kanske är detta början på något som kan utveckla sig till något riktigt problematiskt. Kanske. Jag har ingen aning, och det har ingen annan heller. Ändå spekuleras det en hel del. Människor gör sig bilder och extrapolerar från den fakta som finns. "Det var väl det jag visste", säger någon. Även om alla vet att ingen kan veta något på förhand. Tror vi att övergreppen i Köln säger oss något om män i allmänhet från Marocko och Tunisien drar vi slutsatser om en hel befolkning utifrån ett fåtal individers förkastliga beteende, och det gynnar inte en hållbar samhällsutveckling. Trots allt har vi ett land att ta hand om och en gemensam framtid att värna. Bryr man sig verkligen om kvinnors rättigheter, varför då inte engagera sig i den frågan? Varför uppehålla sig vid fakta om förövarnas etnicitet? Majoriteten av alla dömda våldtäktsmän i Sverige är som jag förstår det trots allt etniskt svenska män. Vad säger det om den svenska kulturen, om dig och mig och andras syn på oss och på Sverige? Jag har ingen aning.
Hur ska vi göra med denna och annan information av detta slag? Få talar om det, och i diskussionstråden på FB igår handlade det om att jag skulle "erkänna" fakta, att jag skulle bekräfta det jag just skrivit här ovan. Fast ingen talade om vad den informationen skulle användas till. Jag eller någon annan som vill Sverige och alla som bor och uppehåller sig här väl har emellertid ingenting att vinna på att förneka fakta. Fast det är ju inte det som är det intressanta, varifrån männen kommer. Inte i sig. Det som betyder något är vad vi ska göra av informationen. Jag har ingen aning, men jag vill använda kunskaperna jag har, alla kunskaper, inte bara dessa fakta, för att bygga något bra och hållbart. Jag vill värna öppenheten och det mångkulturella samhället. Jag vet att det är svårt, men alternativet skrämmer mig. Att stänga gränsen eller generalisera, att odla fördomar, är inte vägen fram. Det leder till nya och kanske värre problem. För att göra något konstruktivt behövs mer kunskap och en hel massa andra saker än rena, kalla, fakta om förövarnas nationalitet. Den informationen gör varken från eller till för byggandet av ett hållbart samhälle, menar jag. Kanske har jag fel. Jag är öppen för det, och lyssnar gärna på den som vill försöka förklara hur och varför jag eventuellt har fel. Tänker vi tillsammans ökar chansen att vi kommer på något bra som fungerar. Debatterar vi kommer vi ingen vart, men kanske om vi samtalar. Jag tror vi behöver kunskap om psykologi? Kulturvetenskaplig kunskap och analytisk kompetens är också användbar.
Frågorna vi har att hantera och situationen vi står inför är komplex och nöjer vi oss med torra fakta om förövarnas etnicitet, om vi på allvar tror att det räcker för att göra något meningsfullt har vi inte fattat särskilt mycket om hur kultur fungerar eller hur ett samhälle görs hållbart. Nöjer vi oss med fakta om förövarnas etnicitet minskar chansen dramatiskt att vi ska kunna klara av den situation vi nu en gång alla har hamnat i och gemensamt har ansvar för att lösa.
Jag har ingen aning om vad jag ska göra med informationen om förövarnas etnicitet, och jag har heller ingen aning på förhand om vem det är jag möter i vardagen, om jag inte känner dem jag interagerar med. Därför manar jag till försiktighet med den typen av information, inte för att jag vill dölja något, utan för att jag vet att information aldrig någonsin är neutral eller entydigt talat för sig själv. När jag läser på SDs FB-sida hur informationen om Margot Wallströms uttalande om Israel används och vilka kommentarer som publiceras och får stå kvar på sidan blir jag mörkrädd. Kan vi inte hantera informationen vi har tillgång till måste vi ställa oss frågan hur vi ska göra och vad det betyder.
Jag har som sagt ingen aning, men jag vill förstå bättre och jag vill göra vad jag kan för att bygga ett hållbart samhälle och en bra värld. Det är väldigt svårt, men det är inte svårare än att leva och alternativet lockar mig inte alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar