Texten om kroppen utan organ börjar närma sig slutet. Det drar ihop sig. Börjar fundera på vad jag ska skriva om sen. Kanske om mellankringstiden, om kapitlet som handlar om frikårerna i Tyskland som banade väg för nazisternas maktövertagande? Vi får se. Nu handlar det om kroppen utan organ, om ett sätt att se på och förstå sammanhållande av helheter.
In the course of Castaneda's books, the reader may begin to doubt the existence of the Indian Don Juan, and many other things besides. But that has no importance. So much the better if the books are a syncretism rather than an ethnographical study, and the protocol of an experiment rather than an account of an initiation.Vad är sanningen? Vad betyder fakta? Vad händer med kunskapen och samhället om allt reduceras till rena hårda fakta, till siffror och statistik? Blir vi klokare av det? I min förra bloggpost argumenterar jag för att vi inte blir det. Därtill är livet, samhället, människan och verkligheten allt för komplex. Det viktiga är inte vem eller vad, utan hur det som händer kan förstås och vad vi gör med informationen. Livet är ett problem som inte kan eller ska lösas, utan upplösas. Det finns inga enkla lösningar, det enda hållbara är att undanröja det som ger upphov till problemen. Förmågan att förundras kan hjälpa oss förstå och hantera livet bättre, men då måste vi överge kravet på evidens i ALLA situationer. Evidens är bra och oftast oproblematiskt, men allt går inte att bevisa! Och rena fakta talar aldrig för sig själva!
The fourth book, Tales of Power, is about the living distinction between the "Tonal" and the "Nagual." The tonal seems to cover many disparate things: It is the organism, and also all that is organized and organizing; but it is also signifiance, and all that is signifying or signified, all that is susceptible to interpretation, explanation, all that is memorizable in the form of something recalling something else; finally, it is the Self (Moi), the subject, the historical, social, or individual person, and the corresponding feelings. In short, the tonal is everything, including God, the judgment of God, since it "makes up the rules by which it apprehends the world. So, in a manner of speaking, it creates the world."Jag är den punkt varifrån världen upptäcks och förstås. Både det som händer och finns, och upplevelserna av allt är ett slags sammanhållen helhet. Världen är inte, den blir till genom att jag upplever och tolkar. Det entydiga och det mångtydiga samverkar. Allting är både något i sig själv, och något för någon. Jag är en sak för mig och en annan för dig. Det gäller allt och alla, liksom för världen som helhet.
Yet the tonal is only an island. For the nagual is also everything. And it is the same everything, but under such conditions that the body without organs has replaced the organism and experimentation has replaced all interpretation, for which it no longer has any use. Flows of intensity, their fluids, their fibers, their continuums and conjunctions of affects, the wind, fine segmentation, microperceptions, have replaced the world of the subject.Rörelsen och processen av tillblivelse finns också överallt, den är också allt. Fler än en men färre en många är en ofta upprepad tanke som Deleuze och Guattari ofta återkommer till. Delarna blir vad de är i sammanhang, och inget kan reduceras till en eller ett. Jag, den eller det kan dock inte betyda vad som helst. Fast närmare än så kommer man aldrig en definition av det man försöker förstå. Tillblivelsen är därför viktig, det som blir och konsekvenserna av blivandet är det som betyder något, det enda som betyder något och är meningsfullt att tala om. I alla fall om man vill förstå världen och samhället som växer fram i den kollektiva processen. Rörelse, komplexitet och förutsättningar för förändring är mitt forskningsområde. Därför är kroppen utan organ ett bra verktyg.
Becomings, becomings-animal, becomings-molecular, have replaced history, individual or general. In fact, the tonal is not as disparate as it seems: it includes all of the strata and everything that can be ascribed to the strata, the organization of the organism, the interpretations and explanations of the signifiable, the movements of subjectification.Det var länge sedan jag läste Casteneda, men jag minns fortfarande atmosfären. Jag var dock för ung för att hänga med i filosofin om nagualismen, som här diskuteras. Som jag förstår passagen argumenterar Deleuze och Guattari för att skillnaden mellan tonal och nagual är konstruerad och att det i själva verket handlar om olika aspekter av samma sak, olika delar av samma föränderliga helhet. Olika sätt att förstå samma process av kollektiv tillblivelse. Liksom kroppen utan organ och organen som kroppen består av är delar eller aspekter av samma helhet.
The nagual, on the contrary, dismantles the strata. It is no longer an organism that functions but a BwO that is constructed. No longer are there acts to explain, dreams or phantasies to interpret, childhood memories to recall, words to make signify; instead, there are colors and sounds, becomings and intensities (and when you become-dog, don't ask if the dog you are playing with is a dream or a reality, if it is "your goddam mother" or something else entirely). There is no longer a Self [Moi] that feels, acts, and recalls; there is "a glowing fog, a dark yellow mist" that has affects and experiences movements, speeds.Det handlar om enskildheter och helheter, om upplösning och sammanhållning. Om ömtåliga processer av tillblivelse, långt ifrån jämvikt. Tankarna kan användas i försöken att förstå samhället, vårt samhälle som just nu snabbt förändras. Vilka frågor ställer vi? Varför undrar vi och vill veta det ena snarare än det andra? Det betyder något, vilka förklaringar vi väljer. Fakta: Ett glas fyllt till hälften med vatten. Förståelse: Halvfullt, eller halvtomt? Båda förklaringarna är lika sanna, därför spelar det roll vilken tolkning man väljer. Konsekvenserna av olika tolkningar påverkar tillblivelsens riktning olika. Därför är tolkningskompetens och förmågan att förundras och förstå lika viktiga som fakta och förklaringar.
The important thing is not to dismantle the tonal by destroying it all of a sudden. You have to diminish it, shrink it, clean it, and that only at certain moments. You have to keep it in order to survive, to ward off the assault of the nagual. For a nagual that erupts, that destroys the tonal, a body without organs that shatters all the strata, turns immediately into a body of nothingness, pure self-destruction whose only outcome is death: "The tonal must be protected at any cost."Plockas en bil isär upphör den att vara en bil. Samma gäller för människan. Vi består av kroppens olika delar, men vi är en helhet av sammanhållna delar i samverkan. Båda aspekterna av jag är lika viktiga om jag vill veta något om mig. Både fakta om delarna och förståelse för helheten krävs för att kunna utforma hållbara handlingsstrategier för en fungerande framtid. Och arbetet med filosofin (denna och annan) handlar om att öva upp kompetens att förstå och förmåga att agera på sätt som fungerar för att närma sig den vision man har för ögonen. Målet når man aldrig, man blir bara till. Det (fyll i valfritt ord eller fenomen) handlar om rörelse, förändring, förståelse och upprepningar, återkomster och tillblivelse.
Ingenting är, allt blir till mellan enskildheterna och helheten! Säger det igen: Mellanrummen spelar roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar