Vinsten, skolan och framtiden

I september är det val. Då ska svenska folket välja vem som ska regera landet de kommande fyra åren. Att välja ledning och politisk riktning är en demokratisk rättighet, lika mycket som det är en skyldighet. Att välja handlar om ansvar, för framtiden, för det gemensamma och för varandra och det samt dem som kommer sedan. Det spelar roll vad vi väljer. Om SD för ökat inflytande riskerar Sverige att bli ett kallare land, till exempel. Ett land där invånarna vänds mot varandra och där man värnar en hopplös och omöjlig bild av något som aldrig existerat. Sverige är och blir vad vi tillsammans gör det till. Därför är det avgörande att valet är fritt och att folket som ska välja är väl insatta i vad man kan välja och vilka konsekvenser det individuella valet ger. Ju mer kunskap, reflektion och kritisk granskning av olika argument valet bygger på desto bättre blir utfallet, i betydelsen att kunskapen, reflektionen och granskningen leder till att valet verkligen speglar befolkningens kollektiva åsikt och vilja. Detta är alla med på. Det är en av demokratins grundpelare. Därför är valfrihet inte en fråga om vi ska ha den eller ej.

Valet i höst kommer uppenbarligen till stor del att handla om skolan och eftersom det är mitt område och eftersom kunskap, kvalitet och hållbarhet är frågor jag brinner för, kommer mycket av det jag skriver om här att handla om dessa frågor. Igår skrev jag om Svenskt Näringslivs syn på kunskap, som var mer än lovligt lätt att sticka hål på. Svenskt Näringsliv är en organisation som säger sig värna valfrihet, men i själva verket värnar man endast företagens rätt att tjäna pengar på det företagen vill tjäna pengar på. Och i debattartikeln visar man att alla medel är tillåtna för att försvara vinstintresset. Gårdagens debattartikel visade prov på en kunskapssyn som rimmar mycket illa med alla ambitioner att skapa en svensk skola i världsklass, som ger Sverige en befolkning med djupa och vida kunskaper, som har en väl utvecklad förmåga att tänka kritiskt och analytiskt. Alla med bara basala insikter på dessa områden inser efter en genomläsning av debattartikeln att argumenten är grunda som en vattenpöl. Valfrihet på skolans område, tvärtemot vad Svenskt Näringsliv vill få oss att tro, förutsätter inte att skolor gör vinst, det visar en debattartikel i dagens tidning. Det finns andra organisationer, som också värnar mångfald i skolans värld. En mångfald av idéer, pedagogiker och olika vägar mot kunskap, reflektion och analytisk förmåga.

Idéburna skolors riksförbund grundades för att värna mångfalden. Vi såg att utvecklingen mot stora skolkoncerner, som vill tjäna pengar på elevpengen, var ett hot mot friskolereformens ursprungliga motiv. Våra idéburna medlemmar, som är övertygade om att varje krona ska gå till barns och ungas utveckling, tröttnade på att dras med i bilden av att alla friskolor är vinstutdelande, en del med tvivelaktigt rykte.

Vi vidhåller att Friskolornas riksförbund med sin Demoskopundersökning har visat att det bara är ägarna till ett litet fåtal skolor som inte vill finnas kvar på marknaden, om de inte får ta ut vinst på skolpengen utan bara ränta på insatt kapital. Så bra att det är så få. Så synd att syftet att tjäna pengar är större än intresset att bedriva en bra skola. Kanske gör det inte så mycket om just de skolorna tas över av andra ägare.

Svenskt Näringsliv mörkar det faktum att den valfrihet de värnar och talar sig varma för gynnar storföretag, det vill säga koncerner som kör samma koncept över hela linjen och som genom skatteplanering och aggressiva uppköp av skolor, förförisk marknadsföring och andra knep ger sken av att kunskapen står i centrum när man i själva verket har ett enda syfte med verksamheten: att göra vinst. Det enda man värnar är den valfrihet som ger företagen bästa förutsättningar att göra vinst. Kunskapen bryr man sig föga om, för den är ett hot först långt senare, när vinsten plockats ut, skolan försatts i konkurs och samhället (det vill säga dem vars valfrihet man säger sig värna) tagit över och betalat kostnaderna. Hur leder en sådan skolpolitik till bättre kunskaper? Det talar Svenskt Näringsliv tyst om, eller så hänvisar man till studier som ger stöd åt den egna åsikten. Ekonomisk valfrihet för företag att tjäna pengar är väsensskild från en idéburen valfrihet som handlar om kunskap och pedagogik. Jag värnar KUNSKAPEN och håller därför med organisationen Idéburna skolors riksförbund i följande.

Skolan är demokratins hjärta och vårt samhälles framtid – ett moraliskt projekt! Under den närmaste tiden bör Sverige för gott avsluta det internationellt mycket uppmärksammade fullskaleexperimentet med vinstutdelande skolor i det allmänna skolsystemet. Omvärlden ser vad vi gör, förundras och undviker nogsamt att ta efter.

Alice Teodorescu (också i dagens SvD) menar dock att den väg som stakats ut av Svenskt Näringsliv är den rätta vägen mot en skola värd namnet. Rubriken på hennes Ledare är: Vinsten är inte problemet. Fast på vilket sätt en skola vars enda syfte är att ge vinst leder till att kunskapsläget i Sverige förbättras förklarar hon inte. Det samma tanke och samma retorik som Milton Friedmans tanke om att välstånd sipprar ner, vilket allt fler nationalekonomer idag ifrågasätter. Det är samma idé och samma logik som kört stora och stolta länder i botten, när politiker med löften från näringslivet och med stöd i "forskning" bedrivit en politik där företagens vinstintressen betraktats som heliga. Det fungerar inte på det sättet i praktiken. Det ser och förstår alla som har skaffat sig kunskap och analytisk förmåga, alla som tänker kritiskt och ser till helheten. Teodorescu ser bara och värnar bara en enda sak, vinsten i välfärden.

Försvarare av mångfald och valfrihet ska samtidigt inte relativisera de fall, även om de är få, där privata aktörer inte uppfyller sina åtaganden. Dessa fall riskerar underminera hela sektorns trovärdighet eftersom de används av valfrihetsmotståndare i syfte att flytta fokus från den svåra diskussionen om definitionen av kvalité, som borde vara av relevans för såväl kommunala som privata utförare, till den symboltyngda om vinst.

Valfrihetsmotståndare är det epitet som används för att smutskasta och misstänkliggöra alla som visar på och vill diskutera problemen med att tillåta företag att göra vinst på skolpengen. Idéburna skolors riksförbund är uppenbarligen inte valfrihetsmotståndare. Den organisationen värnar MÅNGFALDEN i skolans värld. Och många med dem värnar en verklig mångfald, en mångfald som multinationella skolkoncerner är själva antitesen till. Den enda Teodorescu värnar, liksom Svenskt Näringsliv, är företagens rätt att göra vinst på vår gemensamma välfärd.

Svenskt Näringsliv har i dagarna begärt att regeringen ska utreda hur skyddet för elever ska utformas om en friskola går i konkurs. Det är ett exempel på en välbehövlig åtgärd som utvecklar den svenska friskolekonstruktionen utan att för den skull omkullkasta reformen i sig. Fler försvarare av mångfald och valfrihet borde ägna mindre tid åt att förhålla sig till vänsterns reflexstyrda problemformulering i frågan, och desto mer åt frågor om hur skolan, oavsett utövare, ska lyfta utbildningsnivån.

Svenskt Näringsliv försöker med sitt upprop ge sken av att man bryr sig om eleverna och den svenska kunskapsnivån, men problemet är ett skapat problem. Och lösningen på det problemet leder dels till ökade kostnader för det allmänna, dels till att det underliggande problemet mörkas. För man kan uppenbarligen värna valfrihet och mångfald, verklig mångfald och en valfrihet värd namnet, på många sätt.

Jag har ingen egen bestämt åsikt i frågan. Men jag har en massa frågor som jag gärna samtalar om. Alice Teodorescu och Svenskt Näringsliv, vad menar ni att det är vi ska välja mellan? Varför ska vi välja, på vilket sätt ger valfriheten oss en bättre skola och hur stärker valfriheten kunskapsutvecklingen i Sverige? Jag menar att det krävs kunskap för att kunna göra kloka val, att det krävs utbildning för att välja och att mångfalt är ett komplext värde som kräver en väl utvecklad förmåga hos en bred massa av befolkningen för att den ska kunna hanteras. Och med stöd i mina kunskaper och alla mina år i akademin har jag mycket svårt att se att vinsten i välfärden INTE är ett problem för allt det vi säger oss vilja uppnå, i skolan och i samhället.