Samtal om lärande. Lärande samtal 4

Med ökade krav på säkerhet och exakthet förändras synen på vad som anses vara eftertraktade mänskliga egenskaper. Om det bara finns ett svar finns det bara ett sätt att ha rätt, och den som inte har rätt har fel. Kunskap blir då till ett slags uppgörelse och om det handlar om tillsättning av en eftertraktad akademisk tjänst som ger de sökande makt kommer kampen att föras med livet (det akademiska livet och karriären) som insats. Det är olyckligt! För det rimmar mycket illa med hur verkligheten ser ut och fungerar. Verkligheten, särskilt den del av verkligheten som befolkas av människor, är komplex och några raka, entydiga och enkla svar finns inte. Inte på frågor som rör moral, hållbarhet eller sanning. Det finns bara olika svar, som fungerar på olika sätt i olika sammanhang. Sådan är och fungerar kulturen, skolan och samhället och att ge sken av något annat är djupt problematiskt! Ibland får jag höra att jag är prestigelös. Blir glad av andra ser på mig på det sättet, för jag är övertygad om att vi får ett bättre samhälle om fler är lite mer prestigelösa.

Tyvärr är prestige förknippat med makt och inflytande. Prestige är ett slags kulturell hårdvaluta, speciellt i ett samhälle där många äro kallade, men få utvalda. Många lockas av prestige och vad det gör för andras syn på en. Mig skrämmer det snarare. Jag vill gärna bli lyssnad på, men det är innehållet i det jag säger och vet som är det viktiga, inte jag som person. Akademin är på detta sätt egentligen en hopplös plats att vara på. Akademin förknippas med prestige, och striderna om prestige blir därigenom infekterade. Där är det inte bara bra och eftersträvansvärt att ha prestige, där är det ofta enda vägen fram. Bara den som har prestige kan räkna med att bli lyssnad på och tagen på allvar. Prestige ger makt, och makt och kunskap är olika sidor av samma sak. Paradoxalt nog gör detta att man ofta tenderar att i akademin, som ska vara kunskapens högborg, lägga större vikt vid det yttre, vid utmärkelser och insignier, än vid kunskapen och innehållet. Person går före don, skulle man kunna säga. Allt för ofta för att det ska kännas riktigt bra. Tjänster tillsätts och ansvar fördelas lite för ofta efter andra principer än reell kompetens och faktisk duglighet, vilket så klart är svårt att avgöra helt objektivt. Den som jagar prestige och som ser det som viktigast, hen kommer att gå över lik för att skaffa sig och behålla eftertraktade positioner. Oftast fungerar det inte så, men ibland tvingas man stiga åt sidan när någon som vill upp och fram, som vill ha makt och inflytande, armbågar sig förbi. Irriterande, absolut, men världen är inte en rättvis plats. Levt liv är som det är, komplext och motsägelsefullt. Jag vill undersöka och förstå, inte döma och peka finger. Jag tror att kungsvägen till förändring stavas: förståelse, insikt och kritiskt tänkande. Avsaknad av det lämnar fältet fritt för yta på bekostnad av innehåll.

Prestige utgör ett hinder för den långsiktiga hållbarhet som är ett måste för att människan ska kunna överleva på jorden. Prestigelös är ett ord som klingar positivt i mina öron, därför blir jag glad när jag omtalas i sådana termer. Prestigelös är synonym till ödmjuk, inkännande, lyssnande. Men i en värld där den som låter högst och uttrycker sig mest säkert blir den som lyssnas på är det ingen fördel att vara prestigelös. Varken för den som är det, eller för dem som går miste om insikterna, vilka allt för lätt döljs av bruset från dem som strävar efter makt och inflytande.

Jag har svårt att avgöra hur klok jag är, på samma sätt som alla andra. Ingen kan själv avgöra sitt värde, det omdömet måste komma utifrån. Det är ett av de viktigaste skälen jag ser till att blogga, att ärligt lämna ut sina tankar till en bred allmänhet. Där, i det forumet, finns ingen prestige att vinna, bara kunskaper och hjälp att tänka vidare.

Bloggande är kollektivt, även om ingen kommentar dyker upp. Tankarna som släpps ut på nätet har inget annat värde än värdet de får av läsarna. Gillar den publikations- och kommunikationsformen oändligt mycket mer än traditionella vetenskapliga tidskrifter. Bloggande är prestigelöst och det är demokratiskt.

Mina vetenskapliga krav är lika höga på bloggen som när jag skriver böcker och artiklar. Jag bloggar inte för att jag är bekväm, tvärtom. Vore jag bekväm skulle jag inte skriva så mycket som jag gör. Jag bloggar för att jag anser att det är ett bra sätt att kommunicera kulturvetenskapliga insikter. För att det är ett slag dubbelriktad kommunikationsverktyg för att nå ut i samhället. Kulturvetenskaplig kunskap är meningslös om den stannar i akademin. Därför borde all kunskap om kultur kommuniceras, prestigelöst, trevande och sökande, via samtal.

Kultur är inte, och kan följaktligen inte låsas fast och bestämmas. Kultur blir, och kulturvetaren måste följa. Om man verkligen är intresserad av människors levda liv finns ingen annan väg som fungerar. Fler borde vara mer prestigelösa, oftare. Bara så kan vi gemensamt bygga ett hållbart samhälle, för framtiden.