Svenskt Näringslivs syn på forskning

Läser ännu en artikel om friskolor skriven av företrädare för Svenskt Näringsliv, som försvarar företagens rätt att tjäna pengar på skola och utbildning. Jag läser argumenten som forskare, med stöd i mina kunskaper om hur kunskap blir just kunskap och med erfarenheten som mina 20 år i akademin gett mig. Om debattartikeln ger en representativ bild av Svenskt Näringslivs förmåga att tillgodogöra sig vetenskapligt grundad kunskap är vi alla illa ute. Låt min förklara hur jag tänker. Annika Lundius och Anders Morin skriver.

Motståndarna till vinstsyftande friskolor och det fria skolvalet har två huvudargument. För det första hävdas att vinsten prioriteras framför kvaliteten. För det andra hävdar man att det fria skolvalet leder till att elever med invandrarbakgrund eller med lågutbildade föräldrar missgynnas. Båda argumenten är sannolikt lika fel.

Det finns massor av andra argument mot vinstsyftande friskolor, men det är dessa argument som valts ut av debattörerna, för att de anser sig kunna försvara dem. Hur kan en skola som har som syfte att generera vinst till ägarna vara bättre på att utbilda elever än en skola vars ENDA syfte är att ge samhället tillbaka mesta möjliga kunskap? Argumenten som stödjer den tanken håller debattörerna inne med. Varför? För att det inte finns några sådana argument eller några studier som ger stöd åt tanken? Det får vi som läsare inte veta något om.

Lägg märke till att Svenskt Näringsliv inte ens själva är säkra på att det är så. Sannolikt har meningsmotståndarna fel, SANNOLIKT. Så skriver man när man för att villa bort läsaren och det går kanske ett ett otränat öga förbi, men inte någon med vana att granska vetenskapliga texter. Den som har en gedigen utbildning och som är intresserad av hur kunskap blir kunskap och den som tar sig tid att läsa hela texten, noga, ser bristerna i argumenteringen och den bedrägliga retoriken.

Om en skola har som syfte att generera vinst och om detta löfte till ägarna ska kunna uppfyllas krävs självklart att organisationen underordnar sig detta krav och allt som tar fokus från utbildningen går ut över kunskapskvaliteten. Det är inget argument som behöver underbyggas, det är ett axiom. Barn som går i vinstsyftande skolor är där lika många timmar som barn som går i andra typer av skolor och får följaktligen mindre kunskap, givet allt annat lika. Vinst i ett företag genereras inte utan möda, fokus och ständiga effektiviseringar. Det är tid som skulle kunna läggas på lärande och utbildning, eller investeras i verksamheten för framtida förbättringar. Redan här faller hela artikeln som ett korthus, men låt oss läsa vidare.

Två viktiga forskningsrapporter, som kommit under de senaste två åren, ger en helt motsatt bild. I en av rapporterna visas att ju större andel friskoleelever i grundskolan som finns i en kommun, desto högre blir de genomsnittliga resultaten i grundskolan och gymnasieskolan för eleverna, och desto högre är sannolikheten för universitetsstudier. Detta gäller även för de elever i kommunen som går i kommunala skolor (Böhlmark & Lindahl 2013).

Den andra rapporten, som nyligen publicerades, undersöker om 1992 års skolvalsreform har haft olika effekt på elevers utfall i skolan och på arbetsmarknaden, beroende på elevernas familjebakgrund. Reformen öppnade för friskolor att etablera sig och även för val mellan kommunala skolor. Studien tyder på att reformens effekter är positiva eller neutrala för alla grupper av elever. Det finns inte några tecken på att elever med lågutbildade eller utrikes födda föräldrar har missgynnats av reformen (Edmark, Fröhlich, Wondratscheck 2014).

Två artiklar kan aldrig någonsin anföras som bevis för något. Vill man försöka bevisa något -- vilket samhällsforskare för övrigt inte sysslar med, för frågor som rör kunskap, kultur och utfallet av kollektiva processer, vilket är vad vi har att göra med här, går aldrig att bevisa -- krävs mycket med kött på benen. Dessa två artiklar har snurrat runt och visats upp på otaliga ställen och i olika sammanhang, av grupper och individer som försvarar vinstsyftande skolors existensberättigande.

Rapporterna sägs vara viktiga, men det är bara för att de ger stöd åt Svenskt Näringslivs försvar för skolor som prioriterar vinst framför kunskap. Vetenskapliga artiklars värde (och detta skriver jag även om jag är kritisk till att det kommit att bli så) bestäms av VAR de publiceras, inte av vilka åsikter de ger stöd åt, vilket för övrigt alltid är en tolkningsfråga. Det företrädarna för Svenskt Näringsliv här gör är alltså att ge sken av att det är ställt bortom varje rimligt tvivel att vinstsyftande (bara ordet säger allt, vinstSYFTANDE) skolor kan producera kunskap utan att kvaliteten påverkas. Vi läser vidare.

Även om dessa studier talar sitt tydliga språk till förmån för vinstsyftande friskolor och fritt skolval får politiken inte slå sig till ro. Om ett friskoleföretag går i konkurs finns ingen lag som skyddar eleverna på skolorna så att de kan fullfölja sin utbildning, vilket är en klar brist. Detta vill vi ändra på. En utbildning är en investering och individens rätt ska värnas.

Studierna talar som sagt inget tydligt språk. Det handlar om två olika studier som Svenskt Näringsliv hämtar stöd från, varken mer eller mindre. Jag vill fokusera på det som kommer efter, det som handlar om konkurs. "Om ett friskoleföretag går i konkurs ...". Om ägarna låter skolan de startat gå i konkurs och därmed lämpar över ansvaret för eleverna på andra, då har de inte i skolans värd att göra. Ett samhälle som låter skolor gå i konkurs är ett samhälle som prioriterar pengar framför kunskap och människor. Varför ska vi införa en ny lag för att råda bot på ett konstruerat problem? Vem betalar kostnaderna för att ta fram en sådan lag, alla utredningar som krävs innan den kan träda i kraft? Gör Svenskt Näringsliv det, eller ska även den kostnaden bäras av samhället? Hur tänker vinsternas försvarare? Om det får vi sväva i ovisshet.

Kunskap är ingen produkt, ingen vara bland andra varor. Det visar visar sig i upplägget av akademin och i organiseringen av arbetet med att ta fram ny kunskap. Det finns det exakt hur mycket stöd för som helst och inga studier som indikerar att det skulle finnas några som helst tveksamheter om. Vill vi bygga en skola som ger oss mesta möjliga och bästa kunskap kan vi inte tillåta att skolor går i konkurs eller att deras syfte är att generera vinst. En skola värde namnet kan och ska bara ha ett syfte: KUNSKAP!

Märk väl att jag inte tagit ställning i friskolefrågan här. Jag har bara läst debattartikeln, som författats som försvar för vinstdrivande skolor, med en forskares kritiska blick. Det borde fler göra och det borde vara skolans uppgift att lära elever och studenter hur man gör och vad som krävs för att man ska kunna hävda något.