Länge kände jag mig identitetslös, kände jag mig som ett rö för vinden. Det var smärtsamt och försatte mig i många problematiska situationer när jag liksom suddades ut i ett otydligt töcken, när jag blev en som alla eller ingen kunde förlita sig på. Jag hamnade utanför och det gjorde ont. Samtidigt tvingades jag, just på grund av utanförskapet, till insikt om något djupt mänskligt och jag fick även en förståelse för kulturens betydelse. Det inser jag idag, att just på grund av min svårighet att ta ställning och det påtvingade utanförskapet, har jag blivit den kulturvetare och kunskapsteoretiker jag är idag. Genom att inte allt för tidigt skaffa mig en bestämd åsikt om något, eller ansluta mig till en grupp, kom jag att utveckla en analytisk förmåga som jag är tacksam för.
Fred var en av de saker jag först ansåg mig kunna försvara. Fred ville jag ha, till varje tänkbart pris. Våld är alltid fel. Det tyckte jag mig kunna försvara. Fred, alla människors lika värde (oavsett kön, sexuell läggning, ålder, klass och etnicitet) och solidaritet, det var några av sakerna jag tidigt införlivade i det som kom att bli jag. Fortfarande är det värden som jag kan försvara och som jag tillsammans med kunskap ser som grunden för ett hållbart samhälle. Fred är emellertid ett intressant begrepp, för det är aldrig så enkelt som det i förstone ser ut att vara. Utan kritisk analytisk kompetens är det meningslöst att säga att man är för det som är gott, för kultur är komplext och förstår man inte det kan den som konsekvent håller på det goda och som aldrig viker från sina principer snart se sig förflyttad till den andra sidan, försvarandes något som strider mot allt man tror på.
Är det verkligen fred vi vill ha, TILL VARJE TÄNKBART PRIS? Klart det är, tänkte mitt 20-åriga jag. Är de dumma i huvudet eller? Jag kunde inte fatta hur de tänkte, Björn Afzelius, Mikael Wiehe och Thåström, när de sjöng som de gjorde. Klart att freden alltid måste försvaras, var hamnar vi annars? Tacksam för att jag inte släppte frågan, för jag ville verkligen förstå. Tvingade mig att konfrontera frågan och min egen ståndpunkt. Hur menade de egentligen?
Thåström har en suggestiv röst och sjunger med en känsla som talade till mig på ett helt annat sätt än Hola Bandolas originalversion av låten Fred, vilket blir tydligt om man lyssnar på deras gemensamma framförande av låten på ANC-galan från 1985, eller var det 86? Låtens budskap gick därför inte att värja sig från, eller jag kunde i alla fall inte det. Gång på gång under de där åren tvingades jag utstå dissonansen mellan min egen övertygelse och låtens budskap och det var också i samma veva och som en konsekvens av den processen som jag började min resa mot den jag är idag. Att det var ett kritiskt tänkande jag utvecklade och att det var en analytisk förmåga jag tillägnade mig hade jag ingen aning om, då. Idag inser jag det dock och är därför tacksam för att jag inte bara bytte åsikt i frågan för att min idol försvarade något jag inte kunde förvara.Är det verkligen fred vi vill ha
Till varje tänkbart pris?
Är vi alldeles säkra på det,
Att det värsta av allt är krig?
Denna vers finns inte med i Imperiets version av låten, men så här står det skrivet i Afzelius originaltext. Denna vers är inte lika tydlig som övriga, men just därför viktig. Vänskap är inte samma sak som solidaritet och om det är vänner vi ska vara tvingas vi också vara överens. Solidarisk kan man vara även med det som är annorlunda och med sina meningsmotståndare, men vänner måste vara överens och hålla ihop annars är de inte vänner. På det sättet är vänskap lika problematiskt som fred, om det blir något som ska försvaras till varje tänkbart pris. Om alla är eniga och går samman mot en gemensam fiende, ett hot gör man fel. Dansar man tillsammans mot ett avgrundsdjupt stup. Idag är politikerna vänner och det finns en förkrossande majoritet som försvarar samma åsikter och som delar synen på hur vårt land ska byggas. Den som inte håller med sägs stå på de ondas sida, för det finns bara en väg. Det är en farlig väg. Vänskap är en bräcklig grund att bygga något hållbart på, för kulturen och verkligheten förändras hela tiden.Med freden kommer vänskapen, den knyts med starka band.
Och banden binder ont vid gott och knyter falskt vid sant.
Den börda som är tung för en bär två man oftast lätt;
Och hellre gör man fel tillsammans än man ensam handlar rätt.
Så hand I hand, I en ändlös dans,
Ja, som en kedja utan slut,
Vågar ingen släppa sitt förskräckta grepp
Trots att vi dansar mot ett stup.
Kan vi vara ALLDELES säkra på någonting? Nej det kan vi inte! För så fort vi är det blir vi blinda för eventuella problem som kan komma att visa sig längre fram. Konkurrens leder till kvalitet och ekonomisk tillväxt är bra för alla, överallt, alltid? Nej, det är inte så. Vilket inte betyder att socialisering och statliga monopol därför automatiskt är att föredra. Ibland kan en konflikt vara bra och leda till något gott. Och bara för att man inte försvarar freden, till varje tänkbart pris, betyder på inget sätt att man är för krig. Det var när jag förstod det -- att verkligheten är komplex och att det krävs en väl utvecklad, kollektiv, kritiskt analytisk förmåga för att kunna hantera ett samhälle och för att förstå kultur -- som jag kunde börja lyssna på låten igen och mer på allvar. Det var då som jag kunde hämta kraft och inspiration från texten och då som den hjälpte mig framåt även på andra områden. Fred är en låt som betytt oerhört mycket för mig och för min intellektuella utveckling.Så är det verkligen fred vi vill ha
Till varje tänkbart pris?
Är vi alldeles säkra på det,
Att det värsta av allt är krig?
Om kravet på fred leder till att den rikaste ynka lilla procenten av mänskligheten kan berika sig på alla andras bekostnad? Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris? Eller när SD och Svenskarnas parti tar plats i parlamentet och marscherar på gator och torg, är det verkligen och till varje pris fred vi vill ha? Som sagt, det betyder inte på något sätt att krig är att föredra. Det betyder BARA att freden och allt annat som anses vara oantastligt måste granskas kritiskt. Ekonomiskt är det rationellt och bra att slå samman Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad, men är det bra för demokratin och vem gynnas av beslutet egentligen? Är det verkligen ??? vi vill ha? Den frågan måste ställas och frågan i sig kan och får aldrig betraktas som hotfull? Utan kritisk granskning och analys, av många, av folket och det stora flertalet i världen, kommer inget gott att komma ur ett försvar för freden.Med lag ska landet byggas upp. Och lagen kräver fred,
Så att dom som äger makt och guld ska kunna tjäna ännu mer.
Men om folket kräver mer betalt för smöret som dom sålt,
Då är det brott mot fred och lag och det kallas för revolt.
Så är det verkligen fred vi vill ha
Till varje tänkbart pris?
Är vi alldeles säkra på det,
Att det värsta av allt är krig?
Segraren skriver historien, det är en gammal sanning. Och när freden ska försvaras, till varje tänkbart pris, kommer den freden att bli den starkes fred som gynnar den som är stark och den som är rik. Valfrihet är bra, men bara för den som har möjlighet att välja och vraka och det har inte den som är fattig. Samma gäller sänkta skatter och nedmonteringen av allt som förvaltas gemensamt, av och för alla, på lika villkor. Den typen av reformer gynnar dem som har och ger dem mer och när det bara finns plats för en åsikt och när kritiskt tänkande anses onödigt, när det mer mer matematik i skolan som ses som lösningen på alla problem. När analyser läggs ut på entreprenad och handlas upp i konkurrens, till lägsta möjliga pris. Då är kunskapen, hållbarheten och framtiden hotad. När det har blivit det normala, och när den som reser invändningar och kritiserar betraktas som ett problem, då har vi fått vår fred. Men är det bra? För vem är det bra? Och hur klarar vi alla de framtida kriser som kommer och som vi inte vet något om, när vi har en strömlinjeformad skola och en befolkning som marscherar i takt? Är det verkligen fred vi vill ha?Med freden kommer segraren och han som slogs och stred
Får på böjda knän och med huv'et lågt ta emot den starkes fred.
Och när se'n tungan slitits ur hans mun och hans ögon skrapats ut
Och när ben och armar bundits hop med övermaktens knut
Och när han har fått en trasa i sin mun
Så att ingen hör ett ljud
Då har allting blivit normalt igen
Och ett krig har tagit slut.
Men är det verkligen fred vi vill ha
Till varje tänkbart pris?
Är vi alldeles säkra på det,
Att det värsta av allt är krig?
Det som försvaras i låten är rätten att kämpa mot förtryck och hot! Det som försvaras är rätten att få behålla den frihet man själv valt! Till skillnad från en frihet som tvingas på en uppifrån och som leder till att man blir allt mer ofri när de påtvingade valen tar tid och kraft från annat som är viktigare. Att välja skola och vårdinrättning är ingen frihet, för vem vill välja en sämre skola eller sämre vård?! Freden som idag försvaras leder till att alla tvingas acceptera att allt ekonomiseras, att allt utsätts för konkurrens och bjuds ut på en marknad. Vård, skola och medmänsklighet. Kunskap, analys och kritisk granskning, är kvaliteter som är långt mer värdefulla än alla pengar i världen. Är det verklig frihet vi vill ha, är det hållbarhet och en skola i världsklass vi eftersträvar? Ja då måste våga ställa oss frågan:Och med freden kommer tystnaden: allt ordnas under hand
Och folk och länder styckas upp i samförståndets namn.
"Så tag du halva jorden bror och halva månen med
Så tar jag andra halvan, så är vi bägge två tillfreds."
Och om man då kämpar mot förtryck och hot
För den frihet som man valt,
Då blir varje krig en segerstrid
Och varje fred ett nederlag.
Så är det verkligen fred vi vill ha
Till varje tänkbart pris?
Är vi alldeles säkra på det,
Att det värsta av allt är krig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar