Samtal om lärande. Lärande samtal. 2

Fortsätter tänka högt om kunskap, kultur och bildning. Om mitt arbete, för att sedan kunna ägna resten av dagen åt annat, åt att njuta av ledigheten. Släpper ut lite ånga, skulle man kunna säga. För kunskapen växer i mellanrum, när man är upptagen med annat. Lärande går inte att stänga av, det bara pågår och när man är ledig finns ingen riktning, det bara växer när och där det kan. Detta borde skolan ta vara på och inte se som ett problem. Detta är också kunskap, eller en egenskap hos kunskapen som bör utforskas och som alla kan lära känna. Även skolans vardag borde ta vara på detta, utan att reglera och styra, för det tar död på lusten att lära och upptäckarglädjen som finns i sökandet. Vi litar för lite på varandra och på att det vi gör betyder något och har ett värde. Det är olyckligt. Ingen vet hur det kommer att se ut och vilka problem som finns i framtiden och därför resulterar alla kontroller och detaljstyrningar av utbildning och kunskap i att kunskapsvägar stängs och sådant som skulle kunna fungera sedan dödas i sin lida. Ingen av oss vet, förstår vi det har vi kommit en bra bit på väg mot ett med bildat och kunskapsbejakande samhälle. Dagens forsknings- och utbildningspolitik pekar tyvärr i motsatt riktning.

Vill se mer samtal och en mer samtalande och sökande syn på kunskap. Fler måste lära sig söka efter och värdera vetande, istället för att plugga in färdiga svar som sedan kontrolleras. Det är alltid det vi inte vet som är det viktiga och därför är sökandet och vägen långt mer betydelsefullt än målet. Examen är början på något, inte slutet. Det är det som händer efter utbildningen, inte det som händer på och under, som är det centrala. Här har vi gått vilse, i vår kollektiva jakt på effektivitet, mätbarhet och målsäkring har vi kommit att blanda ihop målen med medlen. Idag är det viktigare hur vi gör något, än vad vi åstadkommer och hur användbart resultatet är. Samhället utarmas och vi står handfallna inför världens och framtidens öppenhet och alla komplexa problem som uppstår när kultur blir till. Därför letar jag efter en mer sökande syn på kunskap, en mer samtalande skola.

Problemet som en mer samtalande approach hjälper oss att se och förstå är att kunskap allt för ofta och allt för lätt tas för given. Vetandet har idag kommit att förvandlas till ett slags formalitet, något man kan lita på blir resultatet av utbildning. Det är en sidoeffekt av talet om kvalitetskontrollsystem och arbetet med målsäkring som förlägger ansvaret för arbetet med kunskapsinhämtningen hos lärarna och systemet, istället för studenterna och medborgarna. Det är både naivt och verklighetsfrämmande att ta något sådant som kunskap för givet. Det är farligt att göra det.

Jag blir alltid lika osäker när jag av olika anledningar förväntas hålla föreläsningar där jag skall redogöra för aktuell kunskap. De föreläsningar som jag är mest nöjd med och som jag själv tycker fungerar bäst är föreläsningar där all energi läggs på och hela upplägget handlar om att få studenterna att tänka kritiskt kring innehållet i de böcker de läser. På samma sätt fylls jag av tvekan när jag ombeds vara med i radio eller hålla offentliga föreläsningar. Det finns så mycket förväntningar på formen, som skymmer innehållet. Och idag håller vi på att bygga ett skolsystem som fokuserar på formfrågor. Det oroar mig. Därför vill jag peka på och lyfta fram samtalet som ett slags pedagogik.

Samtalet är en arena där formen är underordnad innehållet. Ingen vill samtala om samtalsämnet inte är engagerande och känns meningsfullt. Samtalet är en metod att locka till lärande samtidigt som kunskaperna man har med sig in i samtalet utmanas och förädlas genom att stötas och blötas mot andras kunskaper och kritiska frågor. Alla har redan massor av kunskaper. Ofta tänker sig forskare och författare till läroböcker att just deras tankar och budskapet som förmedlas är unikt, vilket det ytterst sällan är. Jag utgår från att mina läsare vet en hel del, men också från att alla kan bli bättre genom att mötas för att utbyta tankar och erfarenheter. Samtalet är en dynamisk form som förädlar innehållet. Och det är väsensskilt från hur det ser ut i dagens utbildningssystem där innehållet hela tiden riskerar att hamna i skymundan, betraktas som en formalitet eller mals sönder av systemet som fokuserar på betyg och examina. Kunskap och kritiskt tänkande, det som är viktigast, kan inte betygsättas, bara användas. Och samtalet är en arena för användande av kunskap, en metod att fördjupa och förfina redan befintliga kunskaper. Jag talar här på bloggen aldrig om hur det är eller hur man ska definiera kunskap eller kultur. Flyktlinjer är ett samtal, ett sökande efter bättre förståelser för kultur och kunskap, med ambition att locka fler att samtala om dessa frågor.

Kunskap om både kultur och pedagogik måste för att bli relevant och användbar, växa fram i dynamiska processer där allt som sägs och tänks hela tiden utmanas och där ingens ord är mer värt än någon annans. Lärare och elev, student eller professor, det är bara ordningsfrågor. Ingen kan på förhand sägas veta mer än någon annan. Alla är medresenärer i ett kollektivt sökande efter fördjupad förståelse, för livet.

Samtal är mitt sätt att beskriva och skapa ett sådant lärande sammanhang där alla lär av varandra. Akademin bör vara en plats där man lyssnar mer på vad som sägs, än på vem som talar. Lärare och forskare lyssnar man på för att de kan något, för att de vet och kan visa hur och varför, inte för att de innehar en akademisk titel. Både som lärare och som student i akademin måste man lära sig hantera flera starka och ofta motstridiga krafter. Om det är kunskap man söker gör man bäst i att vänja sig vid ständiga förändringar, samtidigt som man måste anpassa sig efter gamla traditioner. Det är i mötet mellan, i dynamiken som uppstår i samtalet där olika viljor och tankar möts, som man utvecklas och ny kunskap växer fram eller skapas. Kunskap finns aldrig bara där och den kan följaktligen inte bara förlösas. Kunskap kräver engagemang och hårt arbete, gemensamma ansträngningar och samverkan. Det är i alla fall så jag ser på pedagogik och det är detta jag försöker förmedla förståelse för och insikt om.