Tänker om och med rhizom XV

Rhizom är ett verktyg, inte en beskrivning av hur det är där ute. En karta, en alternativ karta att orientera sig med hjälp av, där ute i det levda liv som är vår vardag och gemensamma värld. Samhället blir ständig till, det skapas i och genom handling, i vardagen, av alla oss som lever och verkar i det aktuella sammanhanget. Det är utgångspunkten för den kulturvetenskap som jag anammat och vill vara med och utveckla. Upprepar denna tanke lite här och då, inte för att tjata, utan för att jag inser gång på gång och på olika sätt hur lätt det är att bli missförstådd, när man talar om kultur som vetenskap. Vi lever i en värld där evidens och den synen på kunskap, att det går att uttala sig med (närmast) absolut säkerhet om snart sagt vad som helst, är det rådande. Kunskap om kultur är dock per definition, för att kultur är som den är, av en helt annan karaktär. Det måste man förstå för att kunna förstå det jag här vill säga.

Kunskap kan aldrig vara något som bestäms på förhand vad det är. Kunskap är att veta, något. Och vetande om olika saker ser olika ut. Man kan veta att, man kan veta hur, varför och när. Vetande är ett mångfacetterat begrepp, och att föra alla aspekter av vetande samman i en enda definition; den enda rätta, kunskap och sanning, i bestämd form singular, är att binda ris för sin rygg, att lägga en hämsko på kunskapsutvecklingen. Ändå är det precis vad vi håller på att göra idag, standardisera vårt vetande. Standardiseringen görs för att kunna jämföra kunskapen, och för att kunna värdera vetandet. Ingen vekar dock förstå att det som idag hålls för det högsta goda, mönstervetenskapen fysik, om den görs till norm för kunskap, då kommer det att deklassera annat vetande, som kanske är lika viktigt för att förstå levt liv, eller kultur. Vetenskap är liksom alla andra aspekter av mänskligt liv, mångfacetterad och vetandet måste därför vara anpassat efter det man vill veta och går följaktligen inte att formaliseras. Vetande handlar om innehåll och funktion, inte om form.

Kultur är något väsensskilt från fysik. Människor består visserligen av molekyler, men det går aldrig att förstå människan genom att söka kunskap i molekyler. Människan är inget fast och evigt, och mänskligt liv är inte lagbundet. Kultur kännetecknas av rörlighet och förändring. Kultur blir till, i och genom interaktion och levt liv. Kultur är resultatet av kollektiv handling. Detta att den blir till, i och genom handling är viktigt, för det betyder att den inte är, utan skapas. Och skapandet påverkas av människor, men går för den skull inte att styra. Kultur är en självorganiserande process. Därför behövs kartor, och både den text som bildar utgångspunkt för samtalet och bloggposterna i sig ska läsas som ett slags kartor. Två tydliga skolor eller riktningar finns här, träd och rhizom. Trädtänkandet går hand i hand med fysiken och evidens, och rhizom passar för undersökningar av kultur.

It is odd how the tree has dominated Western reality and all of Western thought, from botany to biology and anatomy, but also gnosiology, theology, ontology, all of philosophy . . . : the root-foundation, Grund, racine, fondement. The West has a special relation to the forest, and deforestation; the fields carved from the forest are populated with seed plants produced by cultivation based on species lineages of the arborescent type; animal raising, carried out on fallow fields, selects lineages forming an entire animal arborescence.

Västerlandet, och hela det moderna projektet och industrialismen är ett resultat av trädtänkande. Det råder ingen tvekan om att det har varit en framgångsrik tankemodell. Att tala om och tänka med rhizom är ingen motståndshandling, ingen kamp om ett bättre vetande eller nytt alternativ med ambitionen att bli världsledande. Det är ett komplement, lämpligt att använda där trädmodellen inte är optimal. Kultur till exempel, det är något som kommit att bli allt viktigare att uppmärksamma för att förstå den värld vi lever i, i sin fulla komplexitet. Och det kan väl ingen vara emot, eller? Kunskap som är användbar vore väl idiotisk att inte utnyttja? Men för att komma dit måste en annan syn på vetande anammas, en mer öppet sökande och mindre tvärsäker syn. En mer inkännande och förstående kunskapssyn, som bygger på insikten om att vetande är mångfacetterat, och att det ytterst handlar om vad som fungerar. Att tänka om och med rhizom kan vara ett sätt att nå insikt om detta. Det finns andra sätt att se på kunskap, i andra kulturer och delar av världen. Det kan vara värt att poängtera, även om det borde vara allmänt känt.

The East presents different figure: a relation to the steppe and the garden (or in some cases, the desert and the oasis), rather than forest and field; cultivation of tubers by fragmentation of the individual; a casting aside or bracketing of animal raising, which is confined to closed spaces or pushed out onto the steppes of the nomads.

Väst är stadsbyggarnas kultur, som anpassar världen efter mänskligt kulturella önskemål och drömmar. Öst har utvecklat och bejakat en mer följsam inställning till världen, vetandet och livet. Nomaden kommer från öst, och rhizom är en tankemodell som hämtats från nomadologisk vetenskap. Ställer man dessa båda synsätt mot varandra uppstår en kontrastverkan, som kan hjälpa förståelsen för vad som kännetecknar rhizomet på traven.

The West: agriculture based on a chosen lineage containing a large number of variable individuals. The East: horticulture based on a small number of individuals derived from a wide range of "clones." Does not the East, Oceania in particular, offer something like a rhizomatic model opposed in every respect to the Western model of the tree? Andre Haudricourt even sees this as the basis for the opposition between the moralities or philosophies of transcendence dear to the West and the immanent ones of the East: the God who sows and reaps, as opposed to the God who replants and unearths (replanting of offshoots versus sowing of seeds).’ 6

Vetandet i väst handlar om att förklara allt, in i minsta detalj. Gud och allt annat som inte passar in i modellen betraktas som metafysik, vilken man inte behöver befatta sig med (för att det är kunskaper och erfarenheter som inte passar in i den modell för vetande man valt). Österländskt vetande är mer inkluderande och däri ryms även komplexitet och det som inte går att förklara, allt som finns och kan göra skillnad i världen (allt, utan undantag) uppfattas som en del av samma helhet. Österländskt vetande känner ingen utsida, allt sker på insidan.

Transcendence: a specifically European disease. Neither is music the same, the music of the earth is different, as is sexuality: seed plants, even those with two sexes in the same plant, subjugate sexuality to the reproductive model; the rhizome, on the other hand, is a liberation of sexuality not only from reproduction but also from genitality. Here in the West, the tree has implanted itself in our bodies, rigidifying and stratifying even the sexes. We have lost the rhizome, or the grass.

Något har helt klart gått förlorat i det västerländska vetandet, något fundamentalt. Det mänskliga, levt liv, mening och moral, inget av det går att förklara mattematiskt av den enkla anledningen att det är högst föränderliga och kontextuella storheter, upprätthållna sanningar och lagar som skapas i handling men som alltid förändras. Meningen med livet är en fråga som de flesta av oss funderar över, och på den typen av frågor har vetenskapen inga svar. Västerländskt vetande erkänner inte den typen av frågor ens, och därför går något avgörande förlorat. Trädvetande är kallt och kalkylerande, det lämnar inget utrymme för förhandling. Kunskapen antingen sann, eller falsk. Men moral och frågan om livets mening är av ett helt annat slag, och kräver ett helt annat sätt att gripa sig an dem. Om man verkligen vill förstå måste man vara beredd på att svaret man finner inte var det man sökte. Vill man veta något om kultur måste man vara mycket mer öppet sökande, följsam och anpassningsbar. Annars finner man inga svar, inte för att de inte finns, utan för att man inte förmår se dem, ens om man har dem mitt framför ögonen.

Henry Miller: "China is the weed in the human cabbage patch . . . . The weed is the Nemesis of human endeavor . . . . Of all the imaginary existences we attribute to plant, beast and star the weed leads the most satisfactory life of all. True, the weed produces no lilies, no battleships, no Sermons on the Mount .... Eventually the weed gets the upper hand. Eventually things fall back into a state of China. This condition is usually referred to by historians as the Dark Age.

Trädtänkandet bygger på strikt lydnad, och det är tvingande, underkuvande och anpassar sig inte. Bara så kan man bygga imperier. Men är vi människor betjänta av imperier? What's in it for us, kan man undra? Varför accepterar vi den enda vägen, utan kritisk granskning eller diskussion? Reflektion och kritisk granskning, även av det man håller för gott och sant. Rhizomatisk vetenskap handlar om att aldrig slå sig till ro, om att ständigt söka sig vidare, vidare. Det handlar om ett vetande att leva med. Kunskap i och genom handling.

Grass is the only way out .... The weed exists only to fill the waste spaces left by cultivated areas. It grows between, among other things. The lily is beautiful, the cabbage is provender, the poppy is maddening-but the weed is rank growth . . . : it points a moral."" Which China is Miller talking about? The old China, the new, an imaginary one, or yet another located on a shifting map?

Vilken värld vill vi leva i, och vad krävs för att realisera olika visioner av ett gott liv? Om det borde vi samtala mer, istället för att ödmjukt och okritiskt lyssna på experter som talar om för oss hur det är och vad vi ska göra. Kulturen är vår, och kulturvetenskap handlar inte om att bestämma vad den eller det är, det handlar om att hitta sätt att gripa sig an det levda liv som vi alla utgör delar av. Kulturvetenskapens syn på kunskap är rhizomatisk, den utgår från tanken om att inget är, allt blir. Kunskapen om, och världen som vetandet handlar om samproduceras, liksom kulturen och människorna som skapar den i handling.