onsdag 23 januari 2019

Viljan att veta kontra viljan att lära

Som lärare på högskolan förväntas jag möta alla studenter på samma sätt, oavsett om man sökt sig till högskolan för att få möjlighet att studera och lära sig saker eller om man är där för att skaffa sig poäng eller för att man behöver en examen. Kravet på mig som lärare att hålla genomströmningen på en hög nivå tar inga som helst hänsyn till vem som läser på högskolan och varför man valt att gå utbildningen. Jag som ansvarig lärare förväntas utgöra garanten för att kvaliteten i det arbete som utförs av studenterna lever upp beskrivningarna i kursernas och utbildningarnas lärarandemål. Som om jag vore ett slags mellanchef med ansvar för att produktionsmålen som satts av ledningen verkställs av medarbetarna. Det är ett fundamentalt och fatalt tankefel detta, som bidrar till gymnasifieringen av högre utbildning. Kompetensen som jag byggt upp genom åren handlar om att skapa förutsättningar för lärande, och om att hjälpa, stötta och inspirera studenter som kommer till högskolan för att bygga kunskap och förståelse.

För att nå hög AKADEMISK kvalitet krävs tid att tänka, läsa och reflektera över innehållet i kurserna man läser. Tid som varken dagens lärare eller studenter har idag. Fixeringen vid kontroll, målstyrning och kvalitetssäkring och inte minst verksamhetens betoning av budgetdisciplin gör att alla verksamheter som inte går att beskriva i detalj betraktas som ovidkommande eller problematiska. Denna syn på utbildning går på tvärs mot allt vi vet om lärande och tar ingen som helst hänsyn till skillnaden mellan viljan att veta och viljan att lära. Vill man veta kan man fråga någon, slå upp svaret i en bok eller googla.Vill man LÄRA sig något måste man studera, det vill säga ta sig tid att läsa noga, reflektera kritiskt samt både ensam och tillsammans med andra som också vill lära samtala. Det går inte att stressa fram kunskap och utbildning kan inte effektiviseras; inte om det är KUNSKAP man söker! Är det svar och resultat man söker, om högskolans uppgift är att tillgodose viljan att veta och önskan att få en examen, kan man både effektivisera, hålla budget, nå mål och hålla maskineriet igång. Det är dock bara nyckeltal och tomhet som produceras.

Jag är inte bitter, jag är förundrad över hur vi hamnade här. Bara för att det finns digital teknik som gör att man kan nå all världens fakta och information på ett ögonblick betyder inte att tekniken ersätter behovet av människors strävan efter kunskap, bildning och vishet. Datorerna hjälper oss att tillfredsställa viljan att veta, men för att nå kunskap krävs eget arbete och lust att lära. Otåligheten och fixeringen vid målen som präglar dagens utbildningssystem leder till stress för både studenter och lärare, vilket leder till att förutsättningarna för kunskapsutveckling försämras (eller helt utplånas).

Dagens utbildningssystem liknar allt mer en som vill banta och som ägnar all tid och all kraft åt att finna genvägar och enkla lösningar för att så snabbt som möjligt nå målvikten, men som på sikt ökar i vikt eftersom ingen i längden kan vinna kampen mot hungern. Det går att skapa test som leder till tydliga resultat och med hjälp av instuderingsfrågor rikta uppmärksamheten i kurslitteraturen mot det som står i målen för kursen; och med pedagogiskt upplagda, ofta massproducerade läroböcker kan man som lärare hjälpa studenterna att få sina betyg och examina samtidigt som ledningens krav på resultat tillgodoses. Fast då har hela poängen med högskolan, själva anledningen för samhället att satsa på skolan och den högre utbildningen, som jag alltid trott handlade om att höja KUNSKAPSNIVÅN i samhället, gått förlorad. Idag är det kundnöjdhet och ekonomi som styr verksamheten.

Jag är svältfödd på LÄRANDE och borde därför ha världens bästa arbete och befinna mig på precis rätt plats; högskolan. I teorin är det så, men i praktiken finns allt mindre tid att tänka och en bristande förståelse för vad som krävs för att utveckla kunskap och förståelse. Tid att tänka och utrymme för läsning och skrivande är allt för komplexa verksamheter för att rymmas i det excelark där mina arbetsuppgifter detaljregleras och bryts ner till kontrollerbara tidsenheter.

Huvudet är lika fyllt av tankar som interner av information, men för att lära och utveckla kunskap krävs strukturerat tänkande som måste få ta den tid det tar. Ibland går det snabbt och ibland går det trögt och man kan aldrig veta hur det blir. Det finns aldrig några garantier för att det nödvändiga tänkandet och skrivandet leder till kunskap och akademisk kvalitet. Lärande är en ömtålig verksamhet. Jag har nog tid så det räcker i tjänstefördelningen, men eftersom tiden är fragmenterad och utspridd, eftersom tiden att tänka och läsa hamnar sist i prioritetsordningen, efter möten, föreläsningar och administration rinner den som sand mellan fingrarna. En hel förmiddags tankemöda kan förintas på ett ögonblick av en upprörd student som knackar på min dörr för att förhandla om ett betyg som hen finner orättvist. Och eftersom jag som lärare förväntas vara serviceinriktad och inte får göra skillnad på studenter som är på högskolan för att lära och studenter som bara är intresserade av  betyg och examina kan ett kort möte av det slaget förstöra en hel dags arbete som aldrig kan ersättas.

Produktionen av resultat kan och kommer framöver att kunna hållas på samma höga nivå, även efter ytterligare effektiviseringar, men SJÄLVKLART påverkas kvaliteten. Man får alltid vad man betalar och skapar förutsättningar för.

2 kommentarer:

Alan Ford sa...

Som jag förstår vår (Svenska) konstitution har den tre delade makten med tillhörande institutioner sina kontroll mekanismer som JO, riksrevisionen, granskande media och konstitutionsutskottet.
Nyligen publicerades JO krönika en tegelsten av 800 sidor om myndighets Sveriges tillkortakommanden. Det är Ring P1 upphöjt i +10 som ligger på konstitutionsutskottets bord som i nu läget diskuteras i riksdagen. Som första observation inställer sig frånvaro av riksdagens, ”våra” representanter, av 360 bara 20 stolar var upptagna som på en sunkig biograf någonstans i provinsen.
Den andra observation är rättssäkerhet grundat på affärsmässiga principer om offentlig upphandling.
Detta är en klippa-klistra av företags principer om avtal och maximering av vinst där staten likställs med företag i juridisk och politisk mening.Här måste inflicka O.Palmes svar till Ulf A. I val 85 där ”det handlar om barnen inte om kommersens intresse”!
( /www.youtube.com/watch?v=BWIxIfD1pWc)
För att exemplifiera med nyare historia där Maud O(C) går skuldfri från ansvar för miljard förluster på vår bekostnad i Neon och Postnord affärerna där konstitutionsutskottet uppdagas som halmgubbe i hela grundbygget av statsprinciper. Detta har sin genealogi i 1700 talets Svenska Ostindiskakompaniet som finns att se på utställningen i Sjöhistoriska museet,berättelse om smuggling,övervinster,skattesmitning som affärsprinciper av kapitalismen (första ackumulationen) i Sverige. Om hela systemet är baserad på lögnen kan den vara sant idag? Jag kan föreställa mig skolväsendet som de rymdresenärerna i filmen Alien där mönster placerar sin avkomma i deras inmätte och de lever så länge mönster blir mogen till självständigt liv. I de senare uppföljare även den vetenskaps driven cyborg börjar experimentera och utveckla egna varianter av mönster som en representant för AI orienterad forskning.
Min subjektiva rekommendation till dig är att sätta fokus på grundläggande orsaker av kulturella yttringar,historisera med blicken i framtiden (som du gör men utan att överskrida givna ramar),där kan man tala om självcensur som jag kan tolka i dina upprepningar och användning av begrepp från biologi,teknik och ekonomi. Jag har försökt läsa Derrida och andra postmodernister men kunde inte hitta något mera en ”språklig spel” i spår efter Heidegger och Husserl det är långtifrån dåligt verk men som sagt räcker inte till att trolla det som är förtrollat. Det intressanta med Marx skrifter är den litterära och kulturella anvisningar till verk som framställer verklighet förtrollad fast han visar att den är grundat i den materiella och historiska utvecklingen och vår uppgift är att avtrålla vår samtid och ge svar till vår framtid. Metod,form och taktik kan diskuteras men själva uppgiften i frågan om frihet-nödvändighet,lydnad -olydnad,rädsla-mod och de materiella förutsättningar är inte förhandlingsbara som mänskliga rättigheter är idag tömda på sin innehåll. Ännu bättre om man ger det ny namn som Resurs Baserad Ekonomi, Zeitgeist eller alfa,omega delta bara man håller sig till innehåll formen ska framträda i de möjligheter av framträdande (permanent re evolution).
Som ”bonus track” av Roland Paulsens avtrållning /forsknings aktivism av vår mytologiska värld.
https://www.youtube.com/watch?v=OoIcsj9ysvs

predrag

Eddy sa...

Ja, vi kan VERKLIGEN inte säga att vi inget visste eller förstod! Allt finns där, mitt framför ögonen på oss. Obegripligt att utvecklingen kan och får fortsätta.