Läser i Universitetsläraren att Linköpings universitet ska skära ner på humaniora. Anledningen är att ett antal ämnen genererar underskott, det vill säga går med förlust? Det är där Högskolesverige befinner sig alltså, det är så vi ser på och värderar kunskap.
Förra våren fick den externe utredaren Jörgen Tholin, prorektor vid Högskolan i Borås, i uppdrag att föreslå hur man skulle komma tillrätta med underskotten i främst ett antal humanistiska ämnen vid Linköpings universitet. Han föreslog kraftiga nedskärningar.Om uppdraget är att komma tillrätta med ett UNDERSKOTT är svaret givet redan i frågan. Det låter onekligen som ett enkelt uppdrag för den externe utredaren. Fast varför tänkte inte ledningen på att man kunde skära ner, varför kallade man in och betalade en extern utredare pengar för att leverera ett resultat som vem som helst hade kunnat lämna. Varför behövde frågan utredas? Kanske för att ledningen behövde ett underlag att luta sig mot när man tog beslutet som i praktiken redan var taget på förhand.
Hur hamnade vi här? Hur kommer det sig att vi betraktar utbildning som en verksamhet som ska gå med vinst? Som jag ser det är använder man KUNSKAP för att tjäna pengar. Där man tillåts tjäna pengar på att leverera kunskap kommer skolan och den högre utbildningen snart att bli allt mer strömlinjeformad och slimmad. Tankar på stordriftsfördelar och effektivisering nästlar sig in och tvingar kunskapen och alla akademiska värden att anpassa sig efter marknadens krav.
– Ett antal utbildningsområden har år efter år genererat stora underskott. På grund av detta har exempelvis IKK, Institutionen för kultur och kommunikation, ett ackumulerat underskott på 32 miljoner kronor. Det är klart att man inte kan fortsätta så, säger Krzysztof Marciniak.Kunden bestämmer alltså. Utbudet av kurser och utbildningar på landets högskolor bestäms av efterfrågan. Högre utbildning har blivit en serviceinrättning som tillhandahåller tjänster till marknadsmässiga priser. Det är så långt bort man kan komma från Humboldts ideal där kunskapen och bildningen stod i centrum och där utbildning betraktades som en långsiktig INVESTERING i samhällets uppbyggnad.
Han menar att huvudkällan till problemet är att svenska studenter inte vill läsa humanistiska ämnen.
– Men, vi anser att man i rapporten har tittat för mycket på ackumulerat myndighetskapital och för lite på nuvarande situation. I många av de berörda ämnena har man under senare år gjort mycket för att sanera ekonomin. Som jag uppfattar det är så mycket man kan begära i balans nu.
– Jag vill lägga till att Saco-S har haft mycket konstruktiva dialoger med både utredaren och fakultetsstyrelserna i denna svåra process, säger Krzysztof Marciniak.Jag reagerar på att alla köper argumentet att utbildningarna går med förlust och genererar underskott. Det är inte givet att man måste se på skola och utbildning på det sättet. Självklart kostar det pengar att bedriva utbildning, men tanken på underskott kommer inte från detta faktum. Talet om underskott är en konsekvens av den finansieringsmodell för verksamheten som ansvariga för vårt lands utbildningspolitik bestämt sig för och som bygger på elevpeng och ersättning för genomströmning. Bara inom ramen för en sådan diskurs går det att tala om olika verksamheters underskott. Högre utbildning är statligt finansierad och pengarna för att driva verksamheten kommer från skattemedel. Förlust och underskott är budgettekniska termer eller rent hittepå.
Jag ser ett visionslöst samhälle växa fram. Ett samhälle där allt fler vill allt mindre och där minsta motståndets lag reglerar allt fler verksamheter. Bara verksamheter som ger garanterad vinst satsas det på; inte bara i den högre utbildningen. När väljarna inte lockas av politiken som partierna för ändrar partierna budskap istället för att driva opinion för det man tror på. På område efter område sprider sig denna ryggradslösa hållning och med hänvisning till uteblivna vinster lägger man ner verksamhet efter verksamhet.
Tänk om kunskap sågs som ett värde i sig. Tänk om högskolans uppdrag var att värna den intellektuella kvaliteten och erbjuda en mångfald av utbildningsmöjligheter. Tänk om vi såg det faktum att dagens studenter inte vill läsa humaniora som ett problem; istället för att se det ekonomiska "underskottet" som ett problem. Tänk om vi betraktade det sjunkande intresset för humaniora som ett problem som rör oss alla och vårt samhälles långsiktiga överlevnad? Jag irriterar mig på slappheten, visionslösheten och bristen på kreativitet. Där och när nedskärningar accepteras som universallösningen på snart sagt alla problem utarmas samhället på sikt och risken finns att man först när det är för sent inser att utvecklingen fastnat i ett anorektiskt tillstånd med en förvrängd självbild som gör att man bara fortsätter och fortsätter skära och skära tills det bara finns ben kvar.
4 kommentarer:
Du har förmodligen rätt när du skriver att "... ledningen behövde ett underlag att luta sig mot när man tog beslutet som i praktiken redan var taget på förhand." Det är väl så man gör: vill ledningen ta ett obekvämt beslut men inte helt ta ansvar för det inkallar man en konsult. Men lite skär det i mitt sinne i alla fall, eftersom det ändå är ledningen som tar det formella beslutet, och att hänvisa till en konsult känns inte riktigt bra. Faktiskt lite fegt känns det.
Angående humaniora så lär den behövas i ett samhälle som befinner sig i vansinnig förändring. Har för mig Marshall McLuhan var inne på det redan i datorrevolutionens barndom i början på 1960-talet. Naturvetenskap och teknologi kan köra oss över branten, men det krävs humaniora (och samhällsvetenskap) för att förklara varför vi låter det ske - eller kanske kan hjälpa till att skapa idéer som ger oss samhällen med chans till överlevnad.
Håller med Björn! Det är ju alltid ledningen som tar besluten och det är så himla trist att man väljer denna väg. Det jag reagerade särskilt på är att det här handlade om en företrädare för en annan högskola som kallades in, fast egentligen är det kanske inte värre.
Jag ser bedd i utbildningen som en garant för kunskapsutveckling och nuvarande kundorienterade utveckling som ett hån mot allt vad universitetet en gång stod för.
Vetenskap som causa ultima av neokapitalet eller Kakistokraty
Jag tog en snabb titt på Li.u hemsidan där proklamationer och visioner lövfordrar mångfald,möjligheter,kultur,tvärvetenskap osv men när man skrapar på ytan då framträder en annan verklighet.
- Parallell finansiering av önskvärda resultat i form av kapital avkastning på insatt medel. T.e.x under samma tak har du WASP(Wallenberg Autonomus systems and sofware program) och WCMM som gökunge i svalans bo men å andra sidan kultur departement med prof. Robert Eklund som förskar i kommunikation med katter på skattemedels bekostnad. Så klart att det första ska resultera i patent,produkt och vinst och den andra i ”mjuka” värden som kattägarnas möjlighet att snacka med sina kärleks objekt eller hans inblandning av automatiska svar på myndigheternas service linjer till medborgare. Jag blir förundrad ”vad får vi för pengarna”om sådana forskare reflekterar inte om konsekvenser av sin verksamhet, lever i egen bubbla som kan spricka när som helst eller har ingen känsla för en större sammanhang. Om man vill få riktig kunskap av interaktion mellan tama djur och människa då är Milan Cezar(mannen som talar med hundar) topp forskare i ämnet där framgår att i de flesta fall är problem med ”ägaren” än djuren. I våra mellanmänskliga förehavande på system nivå kan man tillämpa samma frågeställning: ” Är det problem med kapital och makt ägarna eller de som är i beroende ställning”,problem med DOMINANS? Här skulle sitta bra din favorit aksiom ”både och” därför att de som har vill ha mer och de som inte har vill inte inte organisera alternativ. Varför ? Just möjlighet (viljan)att organisera,planera,förvalta,abstrahera och hantera kunskap de flesta(lägre klasser) inte har av olika orsaker men om det skulle vara möjligt då skulle världen se ut som Edens trädgård.
Den andra syfte med organiserad ”högre” utbildning är skapande av förvaltande arbetskraft som uppehåller rådande system av produktionsförhållanden där den Humboldska-upplysningsidealen är inte längre universell(om den var någon gång) och fri utan selektiv,instrumentell,monetär kvantitativ och antihuman som har pågått sedan Nietzsches dagar när han sa ”fuck off ” till universitet och alla filister.
Däri ligger intellektuellas ansvar och syfte att vara föredöme och inspiration till andra som har inte uppnått upplysning genom sin leverne och lärande eller som Marx uttryckte det:” När filosofi förverkligar sig då kan den förinta sig eller klasserna gör sig onödiga”.
Så länge lärda finner sig i institutionaliserad hegemoni är de inte fria och det samma gäller löntagarna som så länge de skapar kapital åt andra,kan inte vara fria från utan bara fria till!
Post scriptum
Måste förtydliga att jag var inte s.k. Marxist utan att blivit på sista tiden inspirerad av de texter eftersom finner inte bättre teori som förklarar sakernas natur,genes och möjlig utveckling samtidigt dess litterära rikedom och bildnings krav.
Till sist undrar jag vart är alla de som läser dina nedskrivna tankar men håller sina för sig själva som privat kapital eller hemligt visdom? Idéer,tankar,kunskap som själva kärlek ökar i värde om de delas fritt i motsats till pengar,makt och futiliteter.
Alan Ford /predrag
Vi som ser, förstår och vill något annat har verkligen ett ansvar att göra vad vi kan. Att blogga är mitt sätt att (försöka) sprida tankar att reagera på, inspireras av eller bara läsa. Visst undrar jag vem som läser och hur de tänker, men jag vet inte hur eller vad jag ska göra för att väcka mer uppmärksamhet. Men det är inte det viktiga, att kunna skriva och ha en läsekrets är mer än jag någonsin vågat hoppas på.
Skicka en kommentar