Försöker sätta ord på känslan av att öppna en ny bok. Blir glad och förväntansfull när jag hör ljudet av ryggen som knakar när sidorna bryts och prasslet som upptår när bladen vänds. Känslan av tyngden i handen uppfyller mig och bilden på framsidan väcker förväntan. Ett vackert typsnitt och en fin layout bidrar till känslan. Ett målande och rikt varierar språk förstärker upplevelsens rikedom. Tänker på hantverket bakom, från olika hantverkare. Författaren, språkgranskaren, sättaren, bokbindaren samt personalen i bokhandeln. Känner värmen som uppstår i relationen med läsaren som boken upprättar. För att inte tala om hela historien bakom, från munkarnas enträgna, tålamodsprövande kopiering av ord och tankar från ett pergament till ett annat, över Gutenbergs fantastiska uppfinning och dess förmåga att sprida ord över världen, till alla. Bokens betydelse för mänsklighetens kunskapsutveckling. Ett världsarv; det är så jag vill se den.
Idag när jag har råd att köpa alla böcker jag önskar känner jag mig gränslöst rik. Tacksam över den växande ro som mitt bibliotek därhemma skänker, liksom över alla inspirerande tankar som lockas fram av ryggarna när jag sveper med blicken över de stadigt växande raderna av böcker som lästs, böcker som inte lästs och böcker jag troligen inte kommer att läsa. För mig representerar boken så mycket mer om dess innehåll och dess värde överskrider vida priset jag betalar. Att handla böcker betraktar jag som en kulturgärning och jag ser mig som en länk i en kedja som sträcker sig tillbaka i mänsklighetens historia ända till antiken. Pappersboken är liksom människan analog, vilket är ett värde som jag tror vi måste värna om samhället inte ska utvecklas i en riktning där mänskligheten förlorar kontrollen.
När jag kastar mig ut i ett nytt kunskapsområde känner jag en djup tillfredställelse som sprider sig i hela kroppen och det beror delvis på mediet. Den känslan infinner sig aldrig när jag googlar; kanske för att det som är lätt fånget också är lätt förgånget. För är det poesi att hålla i, se fram emot och öppna en helt ny bok, om ett helt nytt område, fylld av en eller flera andra människors ord och tankar. Pappersboken upprättar en relation på ett helt annat sätt än datorn som är uppkopplad på nätet. Kvalitet versus kvantitet. Tar jag mig tid och reflekterar på det här sättet blir kontrastera mellan att läsa en bok och att söka information i artiklar där man ibland bara läser sammanfattningen slående. Det kanske framstår som effektivt, men kunskap och intellektuell utveckling tar tid och det finns inga genvägar. Boken är ett långsamt medium, och det är dess styrka. Tyvärr vänds det till en svaghet och görs till ett problem i dagens prestationsfokuserade samhälle. Jag ser en uppenbar risk att vi kastar ut barnet med badvattnet och att vi saknar kon först när båset är tomt och det mycket väl kan vara försent.
För mig representerar boken gränslös rikedom och överflöd, medan nätet står står för fattigdom och svält. Om människan var en maskin vore nätet svaret och lösningen på alla problem, men så är det ju inte. Nätet är möjligen svaret, men jag vet inte på vilken fråga och när jag söker efter förklaringar finner jag ingen. Jag hör bara ändlösa tirader om vilka möjligheter som finns, men sällan något om riskerna. Jag stör mig på aningslösheten och naiviteten. Jag är dock ingen motståndare eller bakåtsträvare. Utvecklingen går inte att stoppa och tiden går inte att dra tillbaka, men det betyder inte att bokens värde behöver devalveras eller att all verksamhet måste flyttas till nätet. Som i så många andra frågor tänker jag både och, istället för antingen eller. Nätet kan aldrig ersätta boken; det är det enda jag säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar