Till pappersbokens försvar

Låt mig börja med att peka på några urgamla, mänskliga insikter och principer. För det första vill jag peka på ordstävet: lätt fånget, lätt förgånget. För det andra tänker jag på följande vishetsord: Man får vad man betalar för. För det tredje: Man saknar inte kon förrän båset är tomt (och då är det försent). Vad jag försöker säga är att om det är kunskap och lärdomar man söker finns det inga genvägar, av det enkla skälet att vägen till vetande alltid är en omväg. Och, det mänskliga genomet och våra biologiska förutsättningar att lära har inte förändrats under de senaste 10000 åren. Ingen har lyckats övertyga mig om att något av det jag sagt hittills är felaktigt, men jag är öppen för möjligheten. Jag säger inte att jag har rätt och försöker inte leda något i bevis. Jag manar endast till eftertanke. Mitt försvar för pappersboken är till dels känslomässigt, det har jag inga problem att medge, men försvaret bygger framförallt på mina snart 30 år i universitesvärlden och mina drygt 20 år som lärare (och så klart allt jag lärt mig genom åren). Kalla mig bakåtsträvare, skratta gärna åt mig, men glöm aldrig att ingen av oss vet hur det kommer att bli. Framtiden och förblir en mer eller mindre öppen fråga.

Mycket talar för att internet och digital teknik kommer att innebära en lika stor revolution för människans utveckling som talspråket, skriftspråket och boktryckarkonsten, men svaret på den frågan ligger dolt i framtiden som inte är utan skapas. Det finns ingen teleologi och den som säger sig veta har per definition fel eftersom inget kan veta något om det som ännu inte hänt. Människor är just människor, med allt vad det innebär. Människor styrs av känslor lika mycket som av vilja och visioner, människan är både biologi och kultur.

Just nu genomgår samhället en genomgripande och snabb omvandling, från analoga system till digitala. Förändringstakten är enorm och utvecklingen drivs framåt lika mycket av nyfikenhet som av ekonomiska skäl. Och jag följer självklart med. Det finns massor av fördelar med digitala verktyg. Varje dag interagerar jag med teknik och jag håller mig uppdaterad om vad som händer. Jag tycker om att skapa och driva nätkurser och tänker lika lite ifråga om pappersboken vs digitala texter i termer av antingen eller, som i någon annan fråga. Jag har dessutom skrivit fler digitala texter och böcker än jag skrivit pappersböcker och tryckta artiklar. Trots det, eller snarare just därför är jag en passionerad försvarare av pappersboken. Och jag ska nu försöka förklara varför.

Den teknikoptimism som digitaliseringen bygger på finner jag naiv. Jag har lärt mig att man inte ska laga det som inte är sönder och vänder mig mot att man utan eftertanke överger fullt fungerande analoga system och lösningar för oprövade och väldigt ofta undermåliga digitala system som dessutom inte sällan byts ut när det efter otaliga modifieringar och uppdateringar överges för helt nya system som säljs in med löften om ännu mer fantastiska möjligheter. Och alla invändningar eller frågor om det gjorts någon riskanalys avfärdas med bullrande hånskratt. Jag ser som sagt också möjligheter, men jag förstår inte vilket som var problemet som tekniken skulle lösa. Ny teknik måste inte nödvändigtvis ERSÄTTA gammal; särskilt inte om den äldre tekniken dels otvetydigt har en rad fördelar, dels inte har särskilt många nackdelar. Pappersböcker väger en del och kan vara jobbiga att bära på, men är det kunskap man söker överväger fördelarna.

Ljudböcker är ett slags mellanväg och det är också ett sätt att kombinera fördelar med olika medier på ett konstruktivt sätt, vilket gör att man kan "läsa" samtidigt som man promenerar eller sysslar med något annat. Men bara för att jag kan ladda ner all världens litteratur på min padda betyder inte att jag också tillägnar mig mänsklighetens samlade visdom. Om man ensidigt fokuserar på fördelarna och möjligheterna är det lätt att förblindas, och om man dessutom kan tjäna pengar på omställningen är det svårt att stå emot. Men det måste man om det är KUNSKAP man söker. Intellektuell utveckling går inte att effektivisera och skynda på, det är en i hög grad BIOLOGISK process. Kunskap, bildning och vishet är MÄNSKLIGA egenskaper. Datorer är överlägsna människorna på att bearbeta information, men skolan och utbildningssystemet handlar om kunskap, lärande och intellektuell utveckling samt om fostran av kritiskt drivna, ansvarskännande och demokratiskt sinnade (världs)medborgare.

Framgångsrusiga, möjlighetsfokuserade teknikoptimister omfamnas hjärtligt av ekonomerna och alla som ser effektivitet och ekonomisk tillväxt som det högsta goda. Här skapas en mäktig allians som är svår för lärare och alla som värnar lärande och bildning att bjuda motstånd mot. Komplexa argument som bygger på insikten att det finns en tvingande relation mellan mediet och budskapet och att mediet har större inflytande än innehållet rinner av digitaliseringens hånskrattande försvarare likt vatten på en gås. Människan kommer aldrig att kunna mäta sig med datorerna ifråga om processorkraft, och datorerna kommer aldrig att tänka och fungera som människor. Någon av parterna i relationen måste anpassa sig. Och idag är det människan som drar det kortaste strået. Debatten om skola och utbildning handlar ytterst lite om bildning idag och ännu färre talar om vishet. Kunskap har kommit att bli synonym med nyckeltal och lärande handlar om produktion av resultat. "Vi måste korta tiden som elever  och studenter befinner sig i skola och utbildning", säger ansvariga politiker, och motiverar reformerna med ekonomiska argument. Jag ser det som en konsekvens av den långt drivna digitaliseringen, och som ett hot mot KUNSKAPEN, BILDNINGEN och VISHETEN. Unikt MÄNSKLIGA värden offras och ersätts med teknik vilket på sikt hotar att först göra kunskapen obsolet och sedan människorna. Betänk att vi redan idag talar om den mänskliga faktorn som ett problem, inte som en förutsättning (medan teknikstrul betraktas som något fullkomligt naturligt och självklart).

Böcker formas av tankar och tankar formas av böcker, i enlighet med tanken om mediets påverkan på innehållet och budskapet, och när böckerna förlorar i värde, rensas ut och till och med förstörs går något ovärderligt förlorat. En djupt mänsklig kvalitet offras. Jag ser boken som en av vishetens viktigaste byggstenar. Boken av papper kan aldrig ersättas. Bokmediet är unikt. För att tala med Jonna Bornemark menar jag att digitalisering underblåser ratios makt över intellectus. Digital kod är ett helt annat än det språk som människor använder för att kommunicera med andra människor. Kod är tvingande medan analog text är vädjande, vilket harmonierar mer och underblåser strävan efter vishet. Pappersboken är ett långsamt medium och som vuxit fram tillsammans med och i samspel med människans förmåga att tänka. Jag bär ständig på minst två böcker, och visst är det tungt och otympligt, men just därför blir böckerna lästa. Alla de där miljonerna filer och digitala texter som också finns tillgängliga bara ett knapptryck bort och som hela tiden uppdateras och blir flera stressar mig bara. Läshastighet och lärande är MÄNSKLIGA egenskaper som regleras mer av förmåga än av tillgång (och efterfrågan).

Mina första textfiler, som jag skrev i början av 2000-talet går inte att öppna idag, medan böckerna från 1800-talet är exakt lika tillgängliga som nyare verk. Information må vara en färskvara, men kunskap är något annat och bildning är närmast motsatsen. Vishet går inte att ladda ner från nätet, det kräver år av övning, tålamod och brinnande engagemang och uppnås ofta genom misstag och misslyckanden. Det finns som sagt inga genvägar till kunskap och kvalitet i utbildning, därför fungerar effektivitetsargumentet bara för att övertyga ekonomer och politiker som lovar mer och bättre kvalitet för mindre.

Även om jag inte är troende finner jag att det är något närmast religiöst över pappersboken. Den är intimt sammankopplad med klosterväsendet och senare den vetenskapliga revolutionen, för att inte tala om bildning. För ett år sedan läste jag en bok om Erasmus av Rotterdam som är lika aktuell idag som han var i sin samtid eftersom människan inte förändrats sedan hans dagar då boktryckarkonsten skapade fantastiska möjligheter att producera och sprida kunskap via ett människoanpassat medium. 

Jämför ett fysiskt och därför begränsat bibliotek med en oändlig samling filer. I det förra kan man vandra runt och förlora känslan för tid och rum. Biblioteket upprättar en intim relation mellan orden och tankarna, mellan människorna och kunskapen. På nätet resignerar man lätt och drunknar i det osorterade överflödet av olika intryck. Den mänskliga hjärnan går inte att jämföra med en dator, men där och när tekniken blir norm och människan tvingas anpassa sig måste något offras, och detta något är sorgligt nog kunskapen, bildningen, visheten och andra unikt mänskliga värden.

Mitt försvar för pappersboken handlar inte om nostalgi, den bygger på en djupt känd oro över hur förfärande lätt det är att kasta ovärderliga värden, egenskaper och kvaliteter över bort till förmån för snabba och fräcka lösningar. Jag är inte motståndare till digitala lösningar och teknik för jag ser ingen motsättning, jag ser tekniken som ett verktyg i mänsklighetens tjänst och som ett komplement till pappersboken.