Här återvänder jag till en artikel jag skrev och fick publicerad för ganska många år sedan nu, men som jag fortfarande finner aktuell, inte bara för att förstå (bruk och missbruk av) alkohol och droger. Det handlar om kulturens försummade roll i samhällets tillblivelse och betydelsen av kunskap om detta. Vi lever på många sätt i ett kulturförnekande samhälle, vilket är ett kulturellt upprätthållet antagande. Det går att lägga ner ämnen på högskolan och pengarna till forskning kan ransoneras, men ingen kommer undan kulturen. Jag menar att vi behöver kulturvetenskapen mer än kulturvetenskapen behöver oss. Ju fler ingångar, perspektiv, uppslag och analytiska verktyg man förfogar över, desto bättre och mer användbar blir kunskapen om fenomenet som undersöks. Tankarna nedan handlar som sagt om alkohol och droger, men teorierna och resonemangen är tillämpbara på andra områden också.
Utgångspunkten för detta projekt är att alkohol och droger finns i kulturen, men att kulturen också finns i drogerna och alkoholen och att båda aspekterna förändras ömsesidigt och processuellt. Och just eftersom kulturen och drogerna ständigt samproduceras går det inte att förstå det ena utan att beakta det andra. Droger är, med en sådan förståelse, inte något. Droger blir ständigt till, i och genom processer och sammanhang. Svaret på frågan hur man ska komma tillrätta med drogproblemet bör därför även sökas i analyser av hur och var innebörder och föreställningar uppstår och sprids. Ingen blir missbrukare över en natt, hur biologiskt predestinerad man än är för detta. Riskbruk och missbruk bör snarare betraktas som ytterlighetsaspekter av ett i samhället och kulturen djupt inneboende och utbrett intresse för alkohol och droger. Om man vill nå ut till den stora gruppen medborgare som inte anser sig ha några problem, men ur vilken missbrukare och problemkonsumenter med tiden emanerar, bör sådana aspekter av problemet beaktas i mycket högre grad än vad som är fallet idag. Därför behövs också kulturvetenskaplig alkohol- och drogforskning.
Metod och teoretiska utgångspunkter
Kulturvetenskaplig forskning handlar i mångt och mycket om att skapa förutsättningar för människor att frigöra sig från invanda mönster. Aktör-nätverksteori (ANT, som i detta sammanhang inte bör förväxlas med Alkohol, Narkotika och Tobak) vilket är det analytiska redskap som används i projektet, är framförallt en metod för att lära sig se på och förstå det vardagliga på nya sätt. Både kulturellt immateriella och fysiskt materiella aspekter av helheten, både människor, tankar, ord och saker kan göra skillnad, och kan följaktligen i analysen betraktas som aktörer, utan att man gör våld på verkligheten. Strategin motiveras med att man inte på förhand, innan själva undersökningen påbörjats, bör slå fast att det finns någon kvalitativt avgörande skillnad mellan hur man ska förhålla sig till individer och till institutioner (att den ena nödvändigtvis skulle höra till psykologins intressesfär och den andra till ekonomins). Alla fenomen kan förstås som enheter vilka är uppbyggda av mindre element eller som aktörer sammankopplade i nätverk. Förutom att identifiera aktörer går analysen därför ut på att även uppmärksamma det som håller storheterna samman, det vill säga förbindelserna som bygger upp nätverket/kulturen.
Den franske vetenskapsteoretikern Bruno Latour, en av studiens nyckelreferenser och den som utvecklat ovanstående tankegångar, har ett motto som enkelt kan sägas fånga arbetets metodiska grundprincip: ”don’t fill in the blanks”, det vill säga hänvisa inte till något som inte går att belägga empiriskt. Ledordet för arbetet inom projektet är strävan efter transparens och tydlighet, efter att presentera en väl genomlyst forskningsprocess där såväl den empiri forskaren utgår från som de analytiska mått och steg han eller hon finner lämpliga öppet redovisas. Kultur kan aldrig vara en förklaring till något, tvärt om är det kulturen som ska förklaras, med hjälp av redogörelser för dels spåren som handlingarna lämnar efter sig, dels genom att identifiera förbindelserna som finns mellan enskilda element inom helheten. En vanlig vardagsförklaring till många fenomen är att: ”det sitter i kulturen.” Men om forskare utgår från och underblåser sådana föreställningar blir det en form av maktutövning genom att uttalandet i kraft av sin status som vetenskap så att säga sanktionerar kulturen som förklaringsgrund. Alkohol dricks, med detta perspektiv, inte av kulturella skäl. Det är alkoholkultur man är med om att iscensätta när man dricker alkohol tillsammans med kräftorna eller sillen.
Två andra franska filosofer, Gilles Deleuze och Felix Guattari, är också viktiga i projektet. Deras analysmodell bygger på att sammanhanget/nätverket (eller kulturen om man så vill) hålls ihop av ett slags kraft som går att liknas vid ett begär. Begäret som här omtalas skapas i och genom interaktion mellan delarna och uppstår i mellanrummen. Det finns varken före eller kan sägas vara frikopplat från de ingående delarna och det kan således bara iakttas via kopplingarna det effektuerar, när dessa utförs. Begäret växer, för att tala med Deleuze och Guattari, fram tillsammans med och mellan de ingående delarna och är positivt i betydelsen en egen verkande kraft, fristående från delarna. Människor har, med en sådan förståelse, inte begär. Drogbegär bör snare förstås som ett slags gravitation, som är eller i alla fall kan förstås i termer av begär. Gravitation är en kraft som verkar ömsesidigt mellan entiteter, inte en egenskap inuti någon av dem. Att alkohol och droger i allmänhet och heroin i synnerhet förknippas med begär är självklart, men betänker man att det är en sanning som gäller först efter att kroppen satts i förbindelse med drogen förlorar påståendet en del av sitt förklaringsvärde eftersom det inte kan användas för att förstå varför man börjar använda droger första gången. För att förstå detta viktiga steg i missbrukarkarriären kan en framkomlig väg vara att uppmärksamma och undersöka det kulturella intresse som föregår bruket. Om begär förstås som något enbart och exklusivt förknippat med kroppsligt sug (hos missbrukare) efter en speciell substans riskerar man att hänföra både problemet och lösningen på det till enskilda subjekt som redan är utsatta, och man får dessutom svårt att nå den som inte identifierar sig som missbrukare eller problemkonsument.
Alkohol, en mångfacetterad och snart sagt allestädes närvarande aktör
Alla har någon gång träffat personer som genomgått personlighetsförändring på grund av alkohol. Det är ett exempel så gott som något på alkoholens förmåga att göra skillnad inom ett kulturellt sammanhang, men ANT-perspektivet används som sagt inte uteslutande för att undersöka förbindelser mellan människor och alkohol/droger. Alkoholen i sig, betraktad med ett ANT-perspektiv, uppvisar en fantastisk förmåga att nå spridning i rummet. Alkoholen som aktör betraktad har, genom att ingå i en rad olika föreningar, kommit att anpassas till snart sagt alla typer av smakriktningar. (Det bör påpekas att analysen är fokuserad på empiriskt iakttagbara företeelser och frågan om vem som gör vad därför är ointressant). Campari som är bitter är en ytterlighet och den sockerstinna bananlikören en annan. Glögg dricker man varm och Jägermeister iskall. Öl finns i en massa olika alkoholstyrkor och smakvarianter i den svagare delen av registret och Stroh rom med sina 80 % finns i den starkare änden. Däremellan finns en uppsjö av varianter på temat vin. Enkla lantviner säljs till ett lågt pris och förpackas företrädesvis i så kallade bag-in-box. Men vin kan också, genom att lagras på ekfat i exklusiva franska slottskällare, betinga ett i princip hur högt pris som helst. Genom att blandas med humle, malt och källvatten når alkoholen spridning hos vissa kategorier av människor, och genom att ingå förening med druvsaft attraheras andra grupper. Öl, vin och starksprit har emellertid den egenheten att dess smak inte är direkt tillgänglig för alla, vilket innebär ett initialt motstånd. Men när man väl lärt sig uppskatta smaken finns ett i det närmaste oändligt utbud att välja från. Om man till detta lägger det populära fenomenet alkoläsk och söta cidervarianter visar alkoholen sin exceptionella förmåga att nå spridning, för i dessa produkter finns inget som helst inneboende motstånd. Alkoläsk och cider smakar samma som de alkoholfria varianterna av samma drycker som säljs i livsmedelsaffärerna. Betraktat på detta sätt kan man inte annat än imponeras av aktören alkohols spridningsförmåga. Den som gillade alkoholfri cider som barn kan enkelt byta ut denna till en variant med alkohol, utan att behöva utveckla smakpreferenserna nämnvärt, och när man väl lärt sig uppskatta alkoholens verkningar är det enkelt att söka sig vidare. Det varierade utbudet gör också att det finns en alkoholsort för alla typer av humör och stämningar liksom för alla tillfällen. Sådana aspekter av alkoholen både kan och bör uppmärksammas mycket mer än vad som är fallet idag, och ANT är ett verktyg som passar som hand i handske för det arbetet.
Olika smakvariationer av alkoholhaltiga drycker är nu inte det enda sättet för aktören alkohol att nå spridning i rummet. Det på senare år allt populärare fenomenet single malt är en annan ”strategi” med samma resultat. Genom att man tidigare lade sig vinn om att whiskyn skulle smaka på samma sätt varje år och därför blandade olika sorter av single malt och tappade resultatet på flaska begränsades utbudet av förklarliga skäl. Men genom att tappa varje single malt whisky på en egen flaska mångdubblas utbudet av sorter i ett slag. Oavsett vilka intentioner producenterna har och oberoende av vilken aktör i nätverket som utför de praktiskt nödvändiga handlingarna, så blir resultatet av operationerna att förekomsten av alkohol ökar i sammanhanget som allt och alla delar.
För att vidga förståelsen för problemet uppmärksammas i projektet även det faktum att alkohol och droger inte bara existerar i form av drycker och sinnespåverkande substanser. Var man än rör sig i det offentliga rummet i Sverige stöter man på alkohol, i en eller annan form. Alkohol finns i princip överallt, inte bara på krogen och på systembolaget, utan även i Pressbyråns tidningshylla, i bokhandeln, resebranschen och på bio där filmer med alkohol- och drogrelaterad handling är vanliga. Pressbyrån, TV-soffan och biografsalongen är några av alla de platser och sammanhang där alkohol och droger så att säga laddas med kulturella innebörder och skillnaden mellan de olika framträdelseformerna är ingen artskillnad utan en gradskillnad.
Alkohol och droger blir med en sådan förståelse sammanhållna fenomen bestående av både immateriella och materiella aspekter. Det populärkulturella fenomenet rockbiografier blir därför högintressant att analysera. Rockbiografier är en bokgenre som i det närmaste exploderat på senare år, inte minst efter försäljningsframgångarna med boken The Dirt som handlar om rockgruppen Mötley Crüe. Om man lyfter ut passagerna och berättelserna som har med alkohol och droger att göra hade detta inte blivit mycket till bok. (Om man dessutom lyft ut alla sexistiska skildringar av kvinnor återstår nästan ingenting). Boken The Dirt är inte en isolerad företeelse, tvärt om öppnar sig här en närmast outtömlig källa att hämta empiri från för att fördjupa förståelsen för alkoholens och drogernas immateriella aspekter, dess kulturella innebörder.
Lejonparten av rockbiografierna på bokmarknaden handlar om en speciell kategori av artister, nämligen de som levt mest utsvävande och som varit kända för att vara mest notoriska ifråga om alkohol och droger (och sex). Det blir därför uppenbart att drogbeskrivningar hjälper till att sälja böcker, och att böcker kanaliserar begär efter alkohol och droger. Följande artistbiografier har i samband med projektet studerats: Keith Richards, som är den kanske mest kände av alla? Jim Morrison, som dog av en överdos i Paris 1971. Lemmy från Motörhead, vars självbiografi fått namnet White line fever. Iggy Pop, Shane MacGowan, Kurt Cobain och den förhållandevis unge artisten Pete Doherty är andra exempel. Förhållningssättet till droger som beskrivs i böckerna brukar förknippas med manlighet, men det finns också böcker om kvinnor. Talande nog är att de enda tre biografierna om kvinnliga artister som jag funnit (fast det bör påpekas att några anspråk inte reses på att ha hittat allt som finns, bara ett signifikant urval) handlar om Billie Holiday, Edith Piaf och Janis Joplin, vilka alla är kända för sitt bruk av alkohol och droger. Det finns även böcker om svenska artister, eller det finns i alla fall en bok, som talande nog handlar om Sveriges kanske tydligaste motsvarighet till de internationella rockikoner som presenterats ovan, Freddie Wadling. Berättelserna om droger som finns i boken kan uppfattas som sökta, nästan som om de är införda i efterhand. Intrycket man får är att författaren har skrivit in drogtemat utifrån ett ganska tunt underlag som ett slags genreeftergift. Att det finns tydliga förväntningar på vissa inslag (läs drogskildringar) i genren märks även i en biografi om Frank Sinatra, som visserligen handlar mycket mer om musik, vänner och relationer än övriga böcker i uppräkningen. Men beskrivningar av Sinatras förhållande till alkohol finns med här och där, fast inte alls i samma utsträckning som det utlovas på baksidan av boken där innehållet beskrivs och där sådant lyfts fram som antas appellera till möjliga köpare av boken.
Försäljningsframgångarna med sådana böcker och med filmer där alkohol och droger spelar en framträdande roll kan betraktas som uttryck för ett kulturellt begär efter droger. Detta begär kan inte sägas vara helt frikopplat från det kroppsliga begär som får vissa människor att missbruka och därför bör båda begären ses som olika sidor av samma fenomen.
Avslutande konklusion och tankar om projektets samhällsrelevans
Kunskapsmålet med projektet är att öka medvetenheten om vilken makt över människors ”mentala kartor” som kulturellt immateriella uttryck har. Det finns emellertid inte något ett-till-ett-förhållande mellan bilder av alkohol och konsumtion av dryckerna. Men sådant som man inte tänker på, sådant som inte går på tvärs mot allmänna värderingar och djupt rotade vanor, mot det är alla öppna för influenser. Dryckesvanor är något man kanske inte tänker så mycket på som en vana. Men när man till exempel ser en film där vindruvan Pinot Noir nämns som ett mantra genom hela filmen, och där druvan används som metafor för livet, då, det visar försäljningssiffrorna, påverkas många att köpa vin av den druvan. Medvetenhet om sådana aspekter kan och bör ökas, spridas och diskuteras mycket mer än vad som är fallet idag. Där finns nyckeln till förståelse för det dåligt utforskade men helt centrala ledet mellan tankar på och bruk av droger. En ny och annorlunda alkohol- och drogpraktik finns hela tiden som en immanent potentialitet i sammanhanget som alla lever i och med. Men den kan bara realiseras om tillräckligt många inser att enskilda aktörer, mänskliga såväl som icke-mänskliga, varken är eller kan vara suveräna. Vad som är möjligt att göra och vad som blir utfallet av den process som världen skapas i och genom bestäms av sammanhanget som helhet. Kulturvetenskapens bidrag till missbruksforskningen handlar om att förmedla förståelse för logiken som styr dessa processer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar