Gott Nytt Bloggår

Skrev inget igår. Tänkte desto mer. Läste, och tog en långpromenad. Samlade ihop mig inför året som kommer och som jag hoppas mycket på. Vill utvecklas som TÄNKARE; det är därför jag bloggar. Och tankeförmågan behövs för att förstå kulturen jag forskar om. Det är en sorgligt underskattad förmåga i dagens faktafixerade och räknande samt debatterande samhälle där man inte lyssnar på varandra.

Kunskap är som kärlek, en nåd man bara ödmjukt kan hoppas på. En ömtålig kvalitet som aldrig kan garanteras. Och kunskap är inte ett mål, utan ett medel i strävan efter bildning och vishet. Idag betraktas kunskap som ett resultat som går att mäta, jämföra och kontrollera. Det stämmer inte, för utan tolkning och kritisk analys finns ingen kunskap; den är alltid relativ, temporär och relaterad till ett sammanhang. Människor och handlingar kan kontrolleras, rutiner kan standardiseras och resultat går att utvärdera i enlighet med på förhand uppgjorda regler och kriterier. Ju hårdare kontroll, desto mindre kunskap; så ser kunskapsekvationen ut. Och jag hör invändningarna: Bevisa det! Var finns evidensen? Ge mig en länk till någon artikel i en vetenskaplig journal, annars lyssnar jag inte på dig och avfärdar det du säger. Så ser det ut idag. Därför har man fått för sig att biologin bär på mer förklaringskraft och är viktigare för att förstå människor än kultur. Därför accepteras "bara" siffror som svar på snart sagt alla frågor. Tänkande betraktas som synonymt med kalkylering och delegeras till datorer som räknar fram svar, och mänskligheten underordnar sig lydigt maskinerna som är dem överlägsna på alla områden utom på det område som VERKLIGEN betyder något; maskinerna är och kommer aldrig att bli MÄNNISKOR. Paradoxalt nog krävs det en utvecklad förmåga att tänka för att inse detta, och den förmågan måste spridas vitt och brett för att ett annat och mer mänskligt och långsiktigt hållbart samhälle ska kunna växa fram.

Utan ömsesidig tillit, tid att tänka och möjlighet att utbyta tankar kan ingen kunskap växa fram mellan människor. Och utan förståelse för misslyckanden och i avsaknad av frihet, kan ingen AKADEMISK kvalitet uppstå. Skratta gärna, som kulturvetare är jag van att avfärdas som knäppgök; men stanna sedan upp och tänk efter på allvar. Varför är det så roligt, och vad är det som är roligt egentligen? Att jag säger att tillit är en nödvändighet för hållbarhet och att tid för eftertanke är en förutsättning för att komma fram till kloka beslut? Den som avfärdar tillit som flum är i gott sällskap och kommer att färdas mot undergången i första klass tillsammans med många likasinnade som lägger pannan i djupa veck och säger sig inse allvaret och behovet av regler, kontroll och effektivitet. Vi kan vänta tills det är försent, absolut. Men verklig kunskap kommer aldrig att uppstå med nuvarande syn på kvalitet i högskolan. Tillit är osäkert och det finns inga genvägar till kvalitet, men det är så det är. Det går att styra, kontrollera och effektivisera, bevisligen, men det leder inte till bättre kunskaper. Är det KUNSKAP vi vill ha måste akademin bli en plats där kunskap kan växa. Jag skulle gärna vilja arbeta med detta i min roll som lektor, men det går inte. Som lektor förväntas jag följa regler och protokoll och även om ingen säger det högt ingår det inte i mina arbetsuppgifter att TÄNKA. Kvalitet nås idag genom (budget)disciplin, inte genom reflektion och kritisk analys. Därför bloggar jag, för att inte förmågan att tänka ska förtvina och för att locka till samtal om kunskapsutveckling, kultur och hållbarhet.

Tillit och tid att tänka, samt frihet att följa kunskapen dit den tar forskaren. Och förståelse för att sökande efter ny kunskap i okänd terräng ibland leder in i återvändsgränder. Det är grunden för en sund akademi, igår, idag och i framtiden. Kunskap är en angelägenhet för alla och det är kring den som ledningen, forskarna, lärarna och studenterna måste mötas. Alla har ett individuellt ansvar för att göra vad man kan för att bidra till utvecklingen av kunskap och intellektuell förmåga. Studenten i centrum är en tanke lika förödande för kunskapen som starka ledningar med fokus på resultat. Är inte kunskapen i centrum blir det svårt att värna tänkandet och analysförmågan, och utan en väl utvecklad förmåga att tänka blir det svårt att förstå värdet och behovet av KUNSKAP. Jag bloggar för att bryta mig loss från det moment 22 som jag som lektor sitter fast i.

Framtiden går lika lite som kunskapen, kulturen och demokratin att förutsäga. Visst kan man göra prognoser och självklart är statistik viktigt. Jag är inte motståndare till naturvetenskap. Men jag värnar demokratin, kunskapen och forskar om kultur. Min forskning handlar om att försöka förstå öppenheten, föränderligheten och icke-linjariteten i de dynamiska processer som vi har att hantera, samtidigt som vi lever mitt i dem. Parallellt med bloggandet arbetar jag på ett bokmanus, som jag hoppas kunna presentera för ett bokförlag under hösten, där jag sätter mina samlade kunskaper om kultur på pränt. Jag behöver stimulansen av tankeförmågan som bloggandet ger för att kunna skriva och läsa orden kritiskt, för att kunna UTVECKLA kunskapen om kultur.

Jag kan och kommer aldrig att kunna lova att det blir en bloggpost om dagen framöver, men jag lovar att försöka och önskar alla mina läsare ett gott nytt år i kunskapens och den intellektuella utvecklingens namn.