Refränger finns och skapas överallt, på olika sätt men det handlar om att hålla ett virtuellt territorium. Det är en nomadologisk hållning, ett sätt att förstå hur ordning kan skapas och upprätthållas även utan murar, juridiska system och manifesta ordningar. Det handlar om att förstå ordnandet och att det kan ta sig många olika uttryck. Vad som är hönan och ägget är en felställd fråga, det handlar inte om vad som kommer först och vad som kommer sedan. Deleuze och Guattari undersöker tillblivelse, a parallella block av ömsesidigt beroende (till synes) autonoma delar av en helhet som ingen enskild klarar sig utan. Refrängen är inget i kraft av sig själv, den uppstår i och relaterar alltid till ett sammanhang. Det är inte ett som skapar ett annat, det handlar om relationer och det som händer mellan.
We should say, rather, that territorial motifs form rhythmic faces or characters, and that territorial counterpoints form melodic landscapes. There is a rhythmic character when we find that we no longer have the simple situation of a rhythm associated with a character, subject, or impulse.Rytmen är ingens. Plötsligt händer något och rytmen lever sitt eget liv. Deleuze och Guattari har många begrepp i sin analytiska verktygslåda och jag tänker här på bifurkation, ett flöde utan egen källa. Det är vad som händer när en refräng lösgör sig från sammanhanget där den uppstod och börjar migrera. Den raljante twittraren börjar som en anonym ropare i öknen, men i takt med att orden som slungas ut i flödet får uppmärksamhet attraherar roparen följare som i kraft av en växande skara följare, som sympatiserar och vill samma sak, bygger upp ett imperium och håller ett territorium. Genom att upprepa varianter på det inarbetade budskapet hålls illusionen om trygghet vid liv, men bara så länge tankarna upprepas och gränsen mellan inne och ute bevakas. Vem styr och vem följer? Det är som sagt en felställd fråga. Refrängen lever sitt eget liv.
The rhythm itself is now the character in its entirety; as such, it may remain constant, or it may be augmented or diminished by the addition or subtraction of sounds or always increasing or decreasing durations, and by an amplification or elimination bringing death or resuscitation, appearance or disappearance.Kaos är lika hotfullt och förödande för allt levande som strikt territorialiserad ordning. Hållbara tillstånd finns mellan ytterligheterna. Förändring och rörelse är en konstant i kulturen och verkligheten; ingenting är, allt blir till i dynamiken mellan. Den som blir en framgångsrik twittrare, influencer på YouTube eller som blir stor på andra sätt på sociala nätverk, har visserligen makt men kontrollerar den inte. Nätkändisar och mediefenomen är fångar i den rytm som skapats och kan bara följa med. Byter de tema eller ändrar rytm blir de plötsligt ett hot mot tryggheten som refrängen garanterar, magin i det trygga rummet bryts och filterbubblan som håller det hotfulla på armlängds avstånd riskerar att spricka; därför offras de. Refrängen lever sitt eget liv och är starkare än sin upphovsman eller kvinna.
Similarly, the melodic landscape is no longer a melody associated with a landscape; the melody itself is a sonorous landscape in counterpoint to a virtual landscape. That is how we get beyond the placard stage: although each expressive quality, each matter of expression considered in itself, is a placard or poster, the analysis of them is nevertheless abstract.På samma sätt som vissa sånger blir evergreens blir vissa fenomen virala och lever sina egna liv. Bara för att någon lyckats med något en gång, i ett sammanhang betyder inte att hen lyckas med annat eller att succén kan flyttas. Kultur och förändring går inte att styra över, det handlar liksom om musik och refränger om emergens, om fenomen som existerar på en skalnivå över delarna, som är beroende av men inte direkt kan hänvisas till och förstås genom analys av delarna. Förståelse kan bara nås genom analyser och tolkningar, genom att använda fantasin och en kritisk abstraktionsförmåga. Därför anser den raljanta twittraren att den som inte kan visa evidens har fel; det är ett sätt att skapa trygghet, att hålla fast vid sin egen drömvärld. Illusioner måste försvaras genom att hållas för sanna, annars är de inga illusioner. Poängen är att det ENDAST existerar illusioner. Kulturen är inte, den blir till och förändras genom alla olika uttryck som konkurrerar med varandra om överlevnad i ett begränsat utrymme.
Expressive qualities entertain variable or constant relations with one another (that is what matters of expression do); they no longer constitute placards that mark a territory, but motifs and counterpoints that express the relation of the territory to interior impulses or exterior circumstances, whether or not they are given. No longer signatures, but a style.Variationer, mer eller mindre tematiserade variationer av olika uttryck är vad som gör att det går att tala om en stil. Resultatet av självorganisering. Utgångspunkten för Deleuze och Guattari är att ingenting är något i karta av sig själv och samma gäler för en stil, den bara går att upptäcka i efterhand. Signaturer kan man ta patent på eller upphovsrättsskyddat, men stilar kommer och går och ingen enskild har makt över dem. Gillar den tanken, för den slår undan benen på både den som forskar och den som twittrar för maktens och inflytandets skull, snarare än för kunskapen och vetandet. Kunskap kan inte ägas, bara användas.
What objectively distinguishes a musician bird from a nonmusician bird is precisely this aptitude for motifs and counterpoints that, if they are variable, or even when they are constant, make matters of expression something other than a poster—a style—since they articulate rhythm and harmonize melody.Deleuze och Guattari vänder sig mot kategoriseringar, mot försök att låsa fast och bestämma innebörder; det hör hemma här och det där ska vara där. Inne och ute, med eller mot. Refrängen ordnar också men det är en mindre strikt ordning. Refränger eller en stil går inte att låsa fast, det är kontextbundna fenomen, resultat av ordning. Kulturen är ingens, den kan man bara använda. Hur avgör man frågor om vad som är sant och vem man kan lita på? Vem bestämmer och på vilka grunder? Makt och vetande, två sidor av samma mynt. Det förhållandet utmanar Deleuze och Guattari, vill de bryta mot och visa på det orimliga i försöken att territorialisera. Refrängen är ett alternativt sätt att skapa trygghet, men så fort den försvaras med andra medel än de som går att likna vid musik och rytm är det inte längre hållbart.
We can then say that the musician bird goes from sadness to joy or that it greets the rising sun or endangers itself in order to sing or sings better than another, etc. None of these formulations carries the slightest risk of anthropomorphism, or implies the slightest interpretation. It is instead a kind of geomorphism. The relation to joy and sadness, the sun, danger, perfection, is given in the motif and counterpoint, even if the term of each of these relations is not given. In the motif and the counterpoint, the sun, joy or sadness, danger, become sonorous, rhythmic, or melodic.Vetandets regler utmanas av Deleuze och Guattari, för att hjälpa oss att se helheten. Magin och den förtrollning som makten bygger på måste brytas. Kejsaren är naken, den som ser och förstår det har ett försprång gentemot den som tror att han har kläder. Men det betyder inte att man måste agera på något annat sätt för att man avslöjat nakenheten. Det betyder bara att man har en bättre utgångspunkt för att anpassa sig om och när tillfället och situationen så kräver. Tänker på Nietzsche som gjorde upp med Gud och förkastade kyrkans makt, men som ändå menade att ett liv i Jesu efterföljd är möjligt och ibland önskvärt. Och så läser jag Deleuze och Guattari, inte som en ny och banbrytande teori om det invanda, utan som ett verktyg för att se och förstå verkligheten mer i enlighet med hur den är, än hur vi människor vill att den ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar