Arv, miljö och makt

Vad formar oss till människor, den tanken utgör ett slags klangbotten till väldigt många texter jag skriver och tankar jag bär på. Även om många tror det är frågan om arv och miljö inte en gång för alla avgjord. Människan är resultatet av både arv och miljö och alla tankar på att antingen eller i just den här frågan är meningslösa. Jag har heller aldrig stött på någon genusforskare som hävdar att arv och biologi inte spelar någon roll, och i debatten förra veckan om dessa frågor stod det klart att få anser att biologin predestinerar. Slutsatsen blir därför att alla tänkande människor är mer eller mindre överens och att debatten bara handlar om makt. Ytterst handlar det om vilket samhälle man vill ha och hur mycket man tror på människans förmåga att förändra.

Jag tror på människan, men har av den forskning jag tagit del av insett att arvet spelar en större roll än man ofta tror. På en kollektiv, övergripande nivå verkar biologin vara mer styrande än var och en av oss tror. Tänker man på saken är det inte så konstigt. Titta bara på alla löften som utfästs vid jul, om mer träning, hälsosammare man och så vidare. Många goda intentioner och lovvärda önskningar, löften och förhoppningar krossas av kroppsliga behov som oftast övertrumfar tankarna. Förändring kräver stark vilja och ihärdighet och en tillvaro någorlunda i balans för att bli framgångsrik och varaktig. Det är så mycket man måste vara medveten om som människa i ett samhälle, så mycket som pockar på uppmärksamhet. Och kroppen har inget annat än sig själv och sina egna behov att ta hänsyn till. Hunger till exempel, den bara slår till och den går inte över. Är man trött kan man med viljans hjälp hålla sig vaken, men bara ett tag. Kroppen och känslan övertrumfar helt enkelt viljan och intellektet. Detta betyder dock inte att förändring är omöjligt eller att man som individ är fången i sin kropp. Om tillräckligt många vill och är beredda på att förändra vissa lagar, regler och konventioner är ett annat samhälle möjligt. Med gemensamma ansträngningar kan förutsättningarna för förändring formas efter olika typer av mål.

I en värld av överflöd, där det finns socker, fett och processad mat överallt och där alla har en mobil och är uppkopplad jämt, där allt fler behöver röra sig allt mindre, blir det närmast omöjligt för den enskilde att förändra sin kosthållning och rörelsemönster, särskilt som arbetslivets krav och livspusslets komplexitet ständigt pockar på uppmärksamhet. Statistiska undersökningar av populationer och tvillingstudier visar att de flesta liv styrs av biologiska faktorer och arv, det vill säga att miljö spelar en underordnad roll. Och stannar man där, om man väljer att fokusera på den historiska data som finns tillgänglig och särskilt om man tänker sig att vetenskapen bevisar saker, är det lätt att få för sig att förändring är omöjligt och att den som talar om miljö, genus och jämställdhet är relativist. Det finns ju evidens för det man hävdar. Fast det finns inget som säger att man utifrån ett är måste sluta sig att det är så det bör vara eller att förändring är omöjlig.

Självklart ska man inte låta sig förledas att tro att det är enkelt att förändra kulturella mönster eller lotsas att biologin inte utgör en faktor. Alt kommer inte an på viljan, men försöker man inte förändra kommer ingen förändring till stånd. Om många enas om att det vore en god idé att minska TILLGÅNGEN på socker och processad mat, till exempel, skulle fler få det enklare att följa sin vilja att förändra mathållningen. Andra liknande regler och regleringar är möjliga, och redan idag är samhället fyllt av dem. Systembolaget är ett exempel. I USA kanske man äntligen kommer till insikt om hur stor makt vapenlobbyn har över politiken; den senaste skolskjutningen kan mycket väl ha varit droppen som fick bägaren att rinna över, kanske är tiden mogen för förändring av lagarna som reglerar tillgången på vapen i landet, och därmed förändras förutsättningarna för livet och vardagen. Politiken följer inte bara med; om den gjorde det behövdes den inte. Politiken reglerar makt och är folkets förlängda arm. Tillsammans kan vi om vi vill ändra en hel massa regler som gör att förutsättningarna för förändring harmonierar mer med människornas önskningar om ett bra liv och ett hållbart samhälle.

Mänskligheten hade inte varit där den är om arvet styrde livet till 100 procent, alla sådana tankar faller på sin egen orimlighet. Miljön och människan vilja; föreställningsförmågan och drömmarna om en bättre värld och ett bättre liv har format oss lika mycket som biologin. Därför säger jag, med inspiration från Martin Ingvar och andra, att människan består till 100 procent av arv och samtidigt till 100 procent miljö. Biologin kan bara förändras på marginalen (tänker på kosmetisk kirurgi och mediciner), men kulturen, den miljö som kropparna interagerar i och som både formar och formas av människor och deras förväntningar, drömmar och ambitioner samt handlingarna som dessa leder till. Som kulturvetare måste jag självklart förhålla mig till allt det som är givet och som inte går att förändra, men när jag väl skaffat mig en rimlig uppfattning om dessa saker, finns det ingenting som hindrar mig från att beforska tillvarons kontingenser, det vill säga allt det som är möjligt men inte nödvändigt. Alt är inte kontingent, långtifrån, och en hel del av det som faktiskt går att förändra kommer inte att förändras, av olika anledningar. Men det många val förändra är de facto möjligt att förändra, sedan får Ivar Arpi och andra som försvara det rådande säga vad de vill. Den som inte vill förändring fokuserar enligt på biologin och det givna, men det måste man inte göra och vill man förändring kan och bör man rikta blicken mot det som går att förändra.

Genusforskare anklagas ibland för att vara aktivister, just för att man är öppen med att man vill förändring, men de som hävdar att evolutionsbiologin visat att arv är viktigare än miljö och att man därför inte bör försöka förändra maktförhållandet mellan könen eller förutsättningarna för tillblivelsen av män och kvinnor är lika mycket aktiviteter som genusvetarna. Bara den som INGENTING vill och som helt saknar ambitioner kan sägas vara helt igenom objektiv. Det gör till människans grundläggande egenskaper att vilja förändra och historien talar sitt tydliga språk; om biologin varit determinerande hade mänsklighetens fortfarande levt på savannen och aldrig lämnat Afrika. Genusvetare vill jämställdhet, det vill säga balans rörande makt mellan könen och man är öppen med detta. Det finns ingen dold agenda som det finns hos en del förment objektiva biologer som väljer vilken empiri man ska luta sig mot för att bekämpa genusforskarna och som extrapolerar fram en bild av samhället som stämmer överens med deras önskningar om hur det borde vara, utifrån detaljer av den komplexa helhet som den samlade kunskapen om människan och livet tydligt visar är i högsta grad föränderlig.

När jag är ute och talar om dessa saker brukar jag be åhörarna föreställa sig en basketbollsspelare; alla vet att basketspelare är långa och att den som är kort måste vara exceptionellt duktig för att klara av att göra karriär i den sporten. En statistisk undersökning av basketspelares biologi skulle visa att medellängden inom denna grupp idrottsutövare är betydligt högre än bland befolkningen i stort. Forskningen skulle alltså visa att det finns evidens för att basketspelare är långa och att den som är kort kan glömma en karriär på det området. Det är precis så som många kritiker av genusvetenskap resonerar. Att driva den linjen är djupt oärligt eftersom reglerna för basket hur enkelt som helst kan förändras (om tillräckligt många vill det och gör vad som krävs), vilket i ett slag skulle förändra förutsättningarna för vem som blir framgångsrik inom sporten. Placeras krogarna nere vid marken istället kommer människor med en helt annan biologi efter ett tag att inse att deras biologiskt givna förutsättningar ger dem fördelar inom sporten och de skulle, när de väl lärt sig reglerna och handgreppen, enkelt konkurrera ut dagens stjärnor. Allt handlar om vilket perspektiv man utgår från och vad man väljer att fokusera på.