Förvaltning av samhället, någon?

Samhället är inte ett företag vars uppgift är att gå med vinst. Politikerna kan och ska inte ställas till svars för resultat, de är inga ledare som driver på utvecklingen. Politiker ska förvalta och skapa möjligheter och det är människorna, medborgarna som driver utvecklingen. När politiker ställs till svars och det utkrävs ansvar är det ett fåfängt försök att hålla fast vid illusionen om att samhället är en komplicerad maskin som kan styras mot mål. Det går att upprätthålla skenet om att det är så, men eftersom verkligheten inte fungerar på det sättet skjuts problemen bara på framtiden.

Människornas grundläggande behov kan bara säkras genom långsiktig förvaltning, och långsiktig FÖRVALTNING kan aldrig handla om att åderlåta verksamheten på pengar. Besparingar är bara en eufemism för nedskärning, och att kalla det vinst är cyniskt. God vård, verkliga förutsättningar för polisen att göra sitt jobb och en skola som faktiskt främjar lärande och leder till kunskapsutveckling är grunden för allt annat i samhället och utgör själva det fundament som resten vilar på.

New Public Management flyttar ansvar från botten till toppen av organisationen och kunskap från människor till system. NPM bygger på den verklighetsfrämmande men retoriskt tacksamma och förföriskt lockande tanken att samhället är komplicerat, det val säga går att dela upp i sektorer som löser sina egna problem separat och utan hänsyn till andra delar av helheten. NPM flyttar problem och kostnader från insidan till utsidan, vilket vore möjligt om tillvaron faktiskt fungerade som förespråkarna för NPM hävdar att den gör. Samhället är dock ett komplext problem som inte kan delas upp i mindre autonoma enheter. Samhället är liksom skogen en helhet som är svårt att få syn på när man bara fokuserar på de enskilda träden. Kunskapen om samhället finns inte där, utan på en övergripande nivå.

Komplexa system går inte att kontrollera eller överblicka, bara påverka och försöka förstå. Alla har ansvar för både samhället och det som händer mellan delarna. En kostnad här kan bli en besparing där och det är det som händer på den övergripande nivån som räknas. Ett företag kan säga att 1500 människor ska bort, men de försvinner bara från företaget och besparingen i löner som görs där motsvaras av ökande kostnader på andra ställen i helheten. Besparingar på underhåll av stadens gator riskerar att öka kostnaderna för sjukvården, och det låter kanske som skolan och utbildningen är en stor kostnad; men i förhållande till vad det kostar på sikt att INTE satsa på allmän utbildning är priset lågt.

New Public Management betraktar interagerande enheter som separata och autonoma delar. NPM riktar fokus mot det som är positivt och förnekar och döljer det som är negativt eftersom framgång och målsäkerhet samt ökad produktivitet som är målet. Problemen och konsekvenserna får någon annan ta hand om. Det är bara det att den där andre är jag och du. I våra respektive roller går kalkylen kanske ihop, men vi är alla medborgare och det är samhället som helhet som utgör förutsättningen för våra liv och möjligheter att lyckas. Kostnader kan betraktas som utgifter eller som investeringar, och investeringar hamnar i bokföringen på intäktssidan. Och besparingar som leder till ökade kostnader längre fram är på samma sätt en utgift. Samhället är liksom livet en komplex helhet och som medborgare är vi alla del av HELHETEN, inte av de enskilda delarna.

Samhället växer underifrån och upp, inte uppifrån och ner. Samhället är en komplex och oöverblickbar process som kräver klok och långsiktig förvaltning av helheten. Ansvaret måste förläggas där det hör hemma och tron på geniala och exceptionellt dugliga ledare som styr utvecklingen är en fåfäng dröm. Jag sympatiserar med alla som har drömmar och ser mig själv som en drömmare; det behövs drömmar och visioner, men det går inte att bygga på eller leda ett samhälle mot drömmål. Ett långsiktigt hållbart samhälle kan bara förvaltas klokt genom att skapa en stabil grund för helheten att vila på. Och den grunden består av en fungerande vårdapparat som fokuserar på vård, inte på vinst eller skrytbyggen. Grunden består även av en skola och ett utbildningssystem som sätter kunskapen i centrum, inte vinst eller måluppfyllelse. Vidare behövs det en ordningsmakt som har förutsättning att skapa trygghet. Långsiktigt hållbar FÖRVALTNING av samhället måste utgå från medborgarnas behov av vård, kunskap och trygghet, inte från människors hopplösa drömmar om att få mer för mindre eller på villfarelsen att komplex och komplicerad är synonymer.

Närande och tärande är två sidor av samma mynt och över loppet av ett liv är det ytterst få som bär sina egna kostnader och lämnar jordelivet med ett nettobidrag. Vi kostar alla mer än vi smakar och bör vara ödmjuka inför det faktum att ingen klarar sig på egen hand. Människa blir man tillsammans och samhället är den plats där ens drömmar förverkligas, men det kan de bara göra om förutsättningarna för det finns där när man behöver dem. Från höger till vänster i politiken behöver man stanna upp och reflektera över dessa saker, och om landets lärare inte får förutsättningar att vara lärare, om skolan betraktas som en produktionsenhet, utarmas kunskapen och fler villfarelser kan spridas i samhället som banar väg för huvudlösa politiska beslut.