Mikropolitik och segmenteringar 10

Molär och molekylär är två aspekter av ... Två sätt som världen och allt som existerar blir till. Det handlar om ontologi, om metafysik. Vill vi verkligen förstå världen går det inte att ducka för de verkligt stora frågorna. Svar kan vi dock inte räkna med. Världen är inte fixt och färdig. Kunskapen ligger inte där och väntar på att vi människor ska upptäcka den. Det är en vanföreställning. Kanske ett uttryck för mänsklig hybris? Vi är del av världens tillblivelse. Kultur, samhällen, klimat och kunskap (allt) uppstår i dynamiken som uppstår mellan krafter som territorialiserar och krafter som deterritorialiserar. Det leder dock tanken fel att se krafterna som alternativ, som en kamp mellan ont och gott. Vad vi har att göra med är istället krafter som finns och verkar överallt, mer eller mindre, både och. Det molära och molekylära samproduceras. Sammanhållning och upplösning, helhet och del, är olika sätt för samma helhet att fungera. Det handlar om konsekvenser och tillblivelse, rörelse, förändring och kreativitet.

Deleuze och Guattari har skapat verktyg för att förstå, bland annat framväxten av fascism. Det är viktigt att påminna om det, för det handlar inte om att ställa det molekylära (goda) mot det molära (onda), för det handlar som sagt inte om för eller mot, utan om samproduktion (av liv), om ömsesidig tillblivelse. Fascismen växer mellan människor, i sammanhang och uppstår på insidan. Alltid på insidan. Tänk bort allt vad utsida heter. Det finns bara en insida och det är där allt och alla finns, verkar och interagerar. Rigid segmentering leder till totalitära sammanhang med strikt kontroll och rigid ordning, men det är inte det samma som fascism. Det finns olika typer av totalitära stater, från häger till vänster i politiken. Men det betyder inte att det molekylära eller mer följsamma, flexibla segmenteringar, är goda och oproblematiska. Tvärtom! För mycket eller för lite skämmer allt, brukar man säga. Deleuze och Guattari påpekar bara att rörelsen mot territorialisering drivs på av egen kraft, medan rörelse i riktning deterritorialisering kräver aktivitet. Det är ett missförstånd att tro att ett deterritorialiserat samhälle är ett hållbart samhälle.  

Four errors concerning this molecular and supple segmentarity are to be avoided.

Det är lätt att missförstå, lätt att gå vilse. Jag gör det hela tiden, men det är också därför jag stannar kvar och aldrig slutar fascineras av filosofin som skapades av Deleuze och Guattari. Missförstånd är dessutom oftast första steget i riktning mot en bättre förståelse, så egentligen är det inget problem. Det handlar om hur man närmar sig kunskapen, förståelsen och världen/livet. Fascismen är ett ständigt närvarande hot, och verktygen som Deleuze och Guattari skapade är användbara. Viktigt därför att lyssna på vad de har att säga om dessa fyra missförstånd som måste undvikas för att kunna förstå verktygen.

The first is axiological and consists in believing that a little suppleness is enough to make things "better." But microfascisms are what make fascism so dangerous, and fine segmentations are as harmful as the most rigid of segments.

Fascismen hämtar sin kraft underifrån, inifrån och och i det lilla. Det är de där förflugna orden vid fikabordet. Den bortvända blicken. Uttalanden som "jag är visserligen inte rasist, men", eller aktiviteten på nätens kommentatorsfält. Allt tal om en tyst majoritet. Där finns microfascismen, och det är detta som gör den så farlig. Först sent i tillblivelseprocessen börjar folk marschera på gator och torg. "Snart smäller det", sa Kent Ekeroth. När han säger så talar han till en icke-existerande tyst majoritet. Det är så microfascism fungerar. Talet om massinvandring, upprepandet av den lögnen, handlar inte om att styra med järnhand. Det är molekylära rörelser, deterritorialisering, följsamhet och effektivt arbete i det lilla. Jimmie Åkesson blev utskrattad när han kom i en fjantig folkdräkt till riksdagens högtidliga öppnande, men det skrattet fastnar lätt i halsen, för det är just den typen av reaktioner och ageranden som fått SD att växa. De må vara knäppgökar, men vi kan och får aldrig underskatta kraften i små, till synes obetydliga segmenteringar i vardagen.

The second is psychological, as if the molecular were in the realm of the imagination and applied only to the individual and interindividual. But there is just as much social-Real on one line as on the other.

Tron att fascismen går att besegra eller att det handlar om fantasier som går att vederlägga är ett allvarligt missförstånd. Sanningen är att allt är fantasi, mer eller mindre. Kultur, pengar, prestige och makt finns bara i människors huvuden, men det gör inte företeelserna mindre verkliga. Lögnerna som skapas och sprids på Avpixlat är lika mycket fantasiprodukter som upp och nedgångarna på börsen. Tron på att det skulle handla om en dikotomi mellan sant och falsk, verklighet eller fantasi, är ett allvarligt och livsfarligt felslut. Fantasins kraft må vara upplösande, men den kan vara lika tvingande som regimen i Nordkorea. Det handlar inte om antingen eller, utan om både och och om kombinationer av det ena och andra. Öppenheten på nätet är både en förutsättning för och ett verktyg mot framväxten av fascism.

Third, the two forms are not simply distinguished by size, as a small form and a large form; although it is true that the molecular works in detail and operates in small groups, this does not mean that it is any less coextensive with the entire social field than molar organization.

Totalitära stater kännetecknas av storslagenhet i alla sina uttryck. Monokulturer är enhetliga, sammanhållna och mäktiga, men det är detta som gör dem sårbara. Och eftersom makt kommer underifrån och kan spridas vitt och brett kan hotet inifrån vara lika allvarligt som hotet "utifrån". En stark stat är aldrig en garanti mot fascism, det kan ibland till och med vara just vad som ger fascismen dess kraft. Det handlar om kombinationer och dialektik, inte om dikotomi. Former kräver innehåll får att fungera och leva vidare, och när alla de där små och till synes obetydliga rörelserna nästlat sig in i statsapparaten och kulturen kan allt förändras i en handvändning. Det var just vad som händer i Tyskland 1933, som är tidsangivelsen på detta kapitel i Tusen platåer.

Finally, the qualitative difference between the two lines does not preclude their boosting or cutting into each other; there is always a proportional relation between the two, directly or inversely proportional.

Kvalitativa skillnader är bara ytfenomen. Det molära och molekylära är som sagt olika uttryck, men de finns och verkar på samma insida. Och det handlar som sagt inte om dialektik, utan om dikotomi. Inte om antingen eller, utan om både och. Sammanblandning och korsbefruktning sker hela tiden, överallt. Renhet är en schmär, en omöjlighet. Allt och alla är blandningar. Tror vi något annat kan vi lätt få för oss att gränser är möjliga att upprätthålla eller att rensningar av olika slag är önskvärda. Tror vi att vi är skyddade eller att det finns några garantier är vi sårbara. Tror vi att vi kan och vet växer hotet.

Vaksamhet och förståelse för kunskapens villkor, tillblivelsens logik och förutsättningarna för förändring, är det enda skydd som finns mot fascism. Insikt om hur sårbara vi, vårt samhälle och livet är, är det enda som fungerar hindrande. En kollektiv vilja att lära sig hantera komplexitet. Fascism kan inte bekämpas, det är en ständigt närvarande utmaning. Det går aldrig att slå sig till ro. Hotet kommer alltid inifrån.