Bildning behövs 4

Lördagen den 9/01 publicerade SvD en artikel eller krönika skriven av Thomas Steinfeld (författare och medarbetare på Süddeutsche Zeitungs kulturredaktion), där 13 missuppfattningar rörande bildning diskuteras. Viktig läsning och oerhört inspirerande. Nu vill jag bidra med mina tankar om samma ämne. Detta blir den fjärde av 13 bloggposter om lika många missuppfattningar rörande sätt att se på bildning.

Sakta återgår livet till en normal vardag igen. Idag är jag tillbaka på jobbet, efter ledighet, hemarbete och forskningsresa. Det är nästan en månad jag var här senast, och det har hänt massor sedan dess. Då var jag trött och uppgiven, på gränsen till utbränd. Nu är jag utvilad och laddad, om än fortfarande lite skakad av det som hände på sociala medier igår. På det destruktiva utbytet av tankar, vilket urartade i att jag utsattes för personliga påhopp, finns det en klar bildningsaspekt. Bildning handlar delvis om att förstå skillnaden mellan kulturella mönster, normer och värderingar, och individer. Bildning handlar om att förstå att ingen kan veta något om någon på förhand, utifrån hens kulturella härkomst. Den obildade ser de andra som representanter för sin kultur, och sig själv som representant enbart för sig själv. Det är så som föreställningen om den hotfulle främlingen skapas och förnekelsen av problemen inom landet hålls vid liv. När vi lämnar kunskapssamhället bakom oss, när bildning till och med kan avfärdas, lämnas fältet fritt för dumheten och denna typ av logiska felslut. Och det blir okej att göra skillnad på vi och dom, utan grund i något annat än subjektivt tyckande. Jag tror på människan och kunskap, men oroas djupt av den informerade okunskapen som sprider sig som en löpeld i samhället, och jag fick smaka på igår.

4) Man måste ha läst mycket för att vara bildad

Nej, man måste inte ha läst särskilt mycket för att vara bildad. Bildning handlar mer om en inställning till kunskap och en särskild syn på lärande. För att ta till sig nya sätt att tänka och för att förstå ett så pass komplext ämne som kultur krävs att man är nyfiken, att man förstår att man måste lyssna och att det inte räcker med statistik för att förstå människorna man möter. Bildning handlar om mognad och en internaliserad insikt om att kunskap är något annat än information och fakta. Bildning handlar om fördjupning, reflektion och en öppenhet för andras tankar, om en mottaglighet för att ändra sig, en vilka att överge sina gamla kunskaper om man hittar nya och bättre eller övertygas om att man har fel. Därför behöver man inte ha läst mycket för att vara bildad, men läser man mycket underlättas (men det finns inga garantier) utvecklingen av bildning.

Bildningens första kännetecken är en smärtsam medvetenhet om att veta för lite eller till och med ingenting alls, oavsett det man faktiskt vet.

Det är kanske det viktigaste man lär sig när man studerar på högskolan, hur lite man vet och hur lite som faktiskt går att veta. Den obildade tror att bara för att det står i tidningen eller på nätet, bara för att man hittat en vetenskaplig artikel, är det sant. När det gäller kunskap och vetande är ingenting enkelt, tvärtom. Det är mycket viktigare att vara medveten om det och hålla den medvetenheten vid liv, än att sitta inne med massor av fakta. Bildning har med ödmjukhet inför livet och världens komplexitet att göra.

Bildningens andra kännetecken är förmågan att använda sig av det lilla man vet – att kunna se förbindelser, skapa sammanhang, förstå en mening.

Detta är viktigt, vad vi gör med kunskapen vi har. Idag, eftersom bildningen lämnar en hel del övrigt att önska, är det si och så med den saken. Kunskap används ofta väldigt slarvigt. Igår i utbytet på FB användes information bitvis oerhört vårdslöst, och helt utan eftertanke. Kunskap kräver eftertanke, och vishet är något som kräver år av övning. Det räcker inte att läsa och studera, det krävs annat än bara kunskap för att bildning ska kunna växa fram, för att man ska kunna sägas vara bildad.

Det finns ingen bildning som inte samtidigt skulle vara ”sträng och vild” (Sara Danius). Därför finns det människor som kanske vet lite och ändå är bildade, och andra, som till och med vet mer än professor Dick Harrison, men är mer eller mindre obildade.

Så sant, och viktigt att framhålla. Här har skolan en enormt viktig uppgift. När man börjar tala om att tiden av studier i den uppväxande generationens liv ska minskas, att man ska snabba på högskoleutbildningarna för att kunna underlätta för studenterna att klara av sina kurser på kortare tid. Det är en DJUPT obildad inställning till både utbildning och kunskap. Det som tänker så reducerar utbildning till informationsöverföring, och talar sedan dessutom om att sådana reformer kan genomföras med bibehållen kvalitet är man helt ute och cyklar! Detta sker idag, i Sverige, som säger sig ha ambitioner att vara en kunskapsnation. Helt galet, och det blir inte mindre problematiskt av att företrädare för näringslivet ivrigt hejar på den utvecklingen. Alla sådana tankar påverkar graden av bildning i samhället, och det gör i sin tur något med förutsättningarna för byggandet av kunskapsnationen Sverige. Och det gör det naturligtvis inte enklare att diskutera så pass komplexa frågor som kultur, invandring eller hedersrelaterat våld. För att kunna hantera kunskap som inte är information, krävs förståelse för frågans art. Bildning är därför en förutsättning för ett hållbart samhälle.

Kunskap och bildning kan vara två vitt skilda ärenden, även om kulturpolitiken jämt blandar ihop begreppen; den gör det avsiktligt eftersom den vill dölja den råa funktionalism som i dag härskar över skolsystemet (den går numera ofta under beteckningen ”Pisa”) bakom ett ädlare ord.

Den råa funktionalismen är det som gör det närmast hopplöst att upprätthålla seminarieverksamheten på högskolan, vilket för varje år som går utarmar innehållet i den högre utbildningen och forskningen i Sverige. Så länge bildning inte är en parameter i kvalitetsarbetet på högskolan försvåras arbetet med kunskapskvalitet i den högre utbildningen och om det kombineras med krav på genomströmning förvärras det redan utsatta läget.

Bildning är en förutsättning inte bara för att högre utbildning ska bli högre, utan även för att samhället ska kunna vila på en stabil kunskapsgrund, det vill säga verkligt vetande istället för information, vilket allt mer håller på att ersätta kunskapen i samhällsdebatten. Bildning handlar alltså inte alls om en lång lista med böcker. Verklig bildning är något mycket mer komplext än så, det är en egenskap, en inställning, ett sätt att närma sig kunskap! Bildning är en livshållning, är något man gör lika mycket som något man har.