Moralens geologi 36

Att tänka tar tid, det är kloka ord av Bodil Jönsson. Att skynda på tankeprocesser är som att åka snabbt genom landskapet, det ger upphov till tunnelseende. Man hinner inte, kan inte och förstår heller inte vad som är viktigt att ta hänsyn till, om man har bråttom fram till svaret, till målet. Alla vet att det fungerar på det sättet, att detta är kloka ord och att tänkande tar tid. Ändå uppfattas den som påpekar detta i debatter om skolan och lärande som en glädjedödare. För så fort man förflyttar diskussionen, från det abstrakt kunskapsteoretiska fältet, till en konkret vardagsarena, händer något. Där handlar det inte längre bara om kunskap och tänkande, utan om kultur, det vill säga ett sammelsurium av olika intressen och viljor. Där är ekonomi en aspekt att ta hänsyn till, både inom ramen för en kommunal budget och i privata företag som idag tillåts driva skolor. Och pengar gör något med oss, det visar Daniel Kahneman i sin bok Tänka snabbt och långsamt. Ingen vill erkänna detta, men det är så.

Tid är pengar, det vet vi. Ställ den tanken mot den inledande, att tänka tar tid. Stanna upp en stund, och fundera över vad det får för konsekvenser och vad som krävs för att kombinera dessa två tankar i ett och samma system. Idag löses dilemmat genom väl utvecklade mål- och kvalitetssäkringssystem, genom kontroller och utvärderingar, uppföljningar och strikt fokus på formen och systemet. Detta tar tid och energi från kärnverksamheten, stjäl fokus från kunskapen och kostar naturligtvis också pengar, men det går mycket lättare att motivera sådana kostnader, än diffusa kostnader som inte kommer med en detaljerad plan. Den som säger, att tänka tar tid, och kräver att få just tid, kommer i en ekonomiserad verksamhet att avkrävas en detaljerad redogörelse för hur tiden ska användas. Det är utifrån ett ekonomiskt perspektiv en fullt logisk begäran, men utifrån en kunskapsteoretisk logik är det förkastligt att kräva något sådant. För det som krävs är just tid, och frihet från krav på prestation. Tid för fria tankar och reflektion, det kan och får inte preciseras mer än så. Därför kommer det tänkandet att tvingas bort från skolan allt mer, ju mer ekonomiska hänsyn verksamheten tvingas ta. Det talas idag om att tiden som studenterna tillbringar på högskolan ska kortas, och i ljuset av tankarna som här förts fram är det enkelt att dels se vilken logik som leder fram till den slutsatsen, dels vilka konsekvenser det får för tänkandet och kunskapen.

Det handlar om moral, om kunskapsmoral. Och jag tänker på detta för jag inser att det finns allt mindre tid att skriva den här typen av bloggposter, liksom det finns allt mindre tid att skriva böcker. Texter som tar tid att skriva och som kräver eftertanke för att kunna läsas med behållning håller på att konkurreras ut av krav på ökad prestation och snabbare avkastning. Och när den barriären väl brutits finns inte längre något skydd längre mot den ekonomins logik att sprida sig i utbildningssystemet. Därför tar jag mig tid. Därför tvingar jag mig att låta tankarna få styra. Och jag återvänder därför till platån om moralens geologi, till Deleuze och Guattari, och till föreläsningen av (den fiktive) professor Challenger.

What precisely is the relation now between content and expression, and what type of distinction is there between them? It's all in the head. Yet never was a distinction more real. What we are trying to say is that there is indeed one exterior milieu for the entire stratum, permeating the entire stratum: the cerebral-nervous milieu.

Föreläsningen började i geologin och gled sedan över till biologin. Det har handlat om avlagringar i naturen och om genetiska överkodning, om evolution och om strata som lagts på strata och som bildat helheter som formerats enligt principen lager på lager. Och det har handlat om relationen mellan form och innehåll, om hur dessa är aspekter av varandra och av helheten som bildas mellan och som hålls samman. Här introduceras den mänskliga hjärnan och ännu ett lager, ett strata som vilar på alla de övriga. Det handlar inte om någon hierarki, om att utvecklingen skulle gå mot en allt högre grad av förfining och finess, absolut inte om att människan skulle vara skapelsens krona och syftet med jordens utveckling. Det handlar om att förstå att allt är olika aspekter av samma helhet, om att allt påverkar allt annat.

It comes from the organic substratum, but of course that substratum does not merely play the role of a substratum or passive support. It is no less complex in organization. Rather, it constitutes the prehuman soup immersing us. Our hands and faces are immersed in it. The brain is a population, a set of tribes tending toward two poles.

Hjärnan är en population, liksom kulturen. Det är ett sätt att se på och förstå bloggpostens inledande tankar. Det handlar om en helhet, som skapas genom interaktion mellan olika aktörer och aspekter på en lägre nivå. Inget av detta är dock mer elementärt än något annat, det är viktigt att förstå det. 

In Leroi-Gourhan's analyses of the constitution of these two poles in the soup—one of which depends on the actions of the face, the other on the hand—their correlation or relativity does not preclude a real distinction between them; quite the contrary, it entails one, as the reciprocal presupposition of two articulations, the manual articulation of content and the facial articulation of expression.

Aspekter av en och samma helhet, alltså. Dialektik, inte dikotomi. Både och, istället för antingen eller. Handen och ansiktet frigjordes när människan reste sig på två ben, vilket i sin tur förändrade hjärnan. Och det är här som språket uppstår, och kulturen, som påverkar både biologin och den fysiska omgivningen i och med människans förmåga att omskapa och ordna sin omgivning efter egna önskemål. Detta sätt att se på förändring handlar om att inte söka efter det enda, det ursprungliga, det bästa eller sanna, utan om att se och förstå att det överallt och alltid handlar om helheter och om det som händer mellan. Multiplicitet är ett begrepp som Deleuze och Guattri använder, och den går inte att definiera närmare än: Fler än en, men färre än många.

För att illustrera att skillnaden mellan antingen eller bara finns i huvudet tar jag hjälp av Wittgensteins ankhare, som är en och den samma men som bara kan SES och UPPFATTAS av vår hjärna som aningen en hare, eller en anka. Bilden är alltid både och, men vi ser bara antingen eller. Och det är en förklaring till att vi har så fruktansvärt svårt att förstå världen omkring oss. Vi ser att det är antingen si, eller så, men vi lyckas aldrig komma överens om vem som har rätt, egentligen. Sanningen är att båda har rätt, och att striden därför bara handlar om makt, om att få rätt. 

And the distinction is not simply real, as between molecules, things, or subjects; it has become essential (as they used to say in the Middle Ages), as between attributes, genres of being, or irreducible categories: things and words. Yet we find that the most general of movements, the one by which each of the distinct articulations is already double in its own right, carries over onto this level; certain formal elements of content play the role of expression in relation to content proper, and certain formal elements of expression play the role of content in relation to expression proper.

Både och, tillsammans. Delar i samverkan som ger upphov till helheter, där insidor blir till utsidor, beroende på vem och varifrån de studeras. Det handlar som synes om ett verktyg att tänka med, om att lära sig se och förstå komplexitet, inte som ett problem utan som en förutsättning för all förståelse för allt. Det handlar om att konstruera begrepp som kan användas, inte bara för att inse att tänkande tar tid, utan även för att kunna omsätta den tanken i en utbildningspraktik. Orden och tingen hänger oundvikligen ihop, och det är människan, den mänskliga hjärnan som utgör förbindelselänken mellan. Skillnaden vi ser mellan antingen en hare eller en anka, uppstår i vårt huvud, men den är i själva verket hela tiden en ankhare, det vill säga både och.

In the first case, Leroi-Gourhan shows how the hand creates a whole world of symbols, a whole pluridimensional language, not to be confused with unilinear verbal language, which constitutes a radiating expression specific to content (he sees this as the origin of writing). The second case is clearly displayed in the double articulation specific to language itself, since phonemes form a radiating content specific to the expression of monemes as linear significant segments (it is only under these conditions that double articulation as a general characteristic of strata has the linguistic meaning Martinet attributes to it). Our discussion of the relations between content and expression, the real distinction between them, and the variations of those relations and that distinction on the major types of strata, is now provisionally complete.

Bilden som finns på första sidan av platån, eller kapitlet har jag visat förut, men det kan finnas en poäng att visa den igen. Etiketten jag valt för denna serie poster är dubbla artikulationer, och det är precis vad det handlar om. Sammanhållna aspekter av en helhet. Hummern är en double pincher, en varelse med två klor som kan gripa tag och hålla samman. Det är vad det handlar om, snart sagt allt, sammanhållande. Fler än en, men färre än många. Ankharar som är både och. Form behövs för att se innehållet, och innehållet skapar formen. Allt handlar om ömsesidiga tillblivelser.

Om vi lär oss se det, och om vi lär oss hantera den insikten. Då ökar chansen att vi förstår att tänkande tar tid och att det är en värdefull mänsklig egenskap som behöver värnas. Det handlar om en annan logik än den rådande, som är ekonomisk och där allt reduceras till antingen eller, när det i själva verket handlar om både och. Ekonomi handlar om makt, medan kunskap handlar om förståelse. Båda behövs, men det går inte att ställa dem mot varandra. Och särskilt olyckligt är det att bygga en skola på en ekonomisk logik och en sådan moral.