Jag, vi, kontroll och frihet

Jag, eller vi? Kontroll eller frihet? Fyra parametrar som ger upphov till helt olika sammanhang, beroende på hur de kombineras. Kanske kan det fungera som verktyg för att förstå vad som händer i samhället i dessa omtumlande, omskakande dagar där det öppna samhället utsätts för hot, både utifrån i form av terrordåd och inifrån i form av krav på censur.

Jag och kontroll, först. Här tänker jag osökt på den allt tydligare egofixeringen, där allt fler vill att allt mer ska individanpassas efter just mina önskemål. Allt fler lärare talar allt oftare om studenter som uttrycker önskemål som ibland mer liknar krav på att undervisningen planeras med hänsyn till just deras andra åtaganden, såsom semesterresor, arbete och annat. Det handlar om en önskan att kontrollera världen utifrån jag, jag, jag. Ett strävan efter att skydda egot från oväntade, obehagliga övervakningar. Curlinggenerationen, som fått allt serverat och sorterat, individanpassat och som aldrig behövt ta eget ansvar för något, är den bild som dyker upp i huvudet. Och det är en bild, en anekdot, inte något empiriskt underbyggt påstående. Kanske kan den som väljer att ta till vapen och som skjuter för att döda sägas vara ett tragiskt ytterlighetsexempel på ett kontrollsökande ego. Ett jag som inte kan acceptera att världen inte snurrar runt hen. Kanske?

Vi och kontroll. Här tänker jag på grupper av människor som marscherar i takt. Ett folk, en (och här är det bara att fylla på listan med standardiserade uttryck, tankar och ideal som kollektivt kontrolleras). När vi kontrollerar varandra och när avvikare betraktas som hotfulla oönskade element är det vi och kontroll som aktiverats och ingått en olycklig allians. Om det var jag mot världen ovan handlar det här om vi mot allt och alla som avviker. Majoritetens förtryck av minoriteter och allt som inte uppfyller normens tvingande krav.

Drar vi ut konsekvenserna av ovanstående framträder konturerna till två samhällen, två helt olika samhällen. Två orimliga samhällen. Det första liknar anarki, och det andra diktatur. Båda leder till att människor slutar bry sig om varandra. Det och den enda som betyder något i det första samhället är jag och mitt. Så länge jag är ensambarn och mina föräldrar curlar fungerar det, men så fort jag ska göra något utanför den kretsen tvingas jag konfrontera andras egon och illusionen krossas obarmhärtigt. Och samma gäller för det vi som går samman och renodlar sig själv genom att bygga murar mot omvärlden. Där kontrollerar man varandra, av kollektiv rädsla för de andra, det som kommer utifrån och upplevs som hotfullt. Problemet här är att sökandet efter trygghet väldigt lätt leder till misstänksamhet, för hur kontrollerar man någon annans inre? Och när det fröet väl såtts sprider det sig som en löpeld, och konsekvenserna blir inte sällan fruktansvärda.

Jag och frihet, så. Här ser jag framför mig en människa som värnar sin integritet och som förstår att andra, medmänniskorna som samhället består av, också känner som och har liknande behov som hen. En mer öppen och inkännande människa som ställer krav, men som också förstår att mina krav måste vägas mot dina. En kompromissvillig människa som dock inte lägger sig platt för någon annan. Debatt är verktyget som hen använder när frågor ska lösas. Det handlar om ett jag som inte räds någon, ett ego som älskar att mäta sig mot och kämpa om plats i det begränsade utrymme som finns med andra egon. Jaget som värnar sin frihet men som samtidigt förstår att allt inte kan anpassas efter jag och mig och mitt, men som ändå vill hålla fast vid drömmen så länge som möjligt. För mig är detta sinnebilden av en liberal. (Jag/kontroll liknar närmast en psykopat, och vi/kontroll passar in på Nordkorea eller SD).

Vi och frihet, slutligen. Av de fyra möjliga kombinationerna är detta den bild jag gillar bäst, men det är ingen beskrivning av mitt idealsamhälle. Det handlar här som i många andra texter jag skriver om analysverktyg, om begrepp för att lära sig se världen och det omgivande samhället med nya ögon, eller för att sortera tankar och intryck. Och det är vad vi behöver nu för att inte göra något överilat som vi bittert får ångra sedan. Vi och frihet handlar om förståelse för olikhet och acceptans för det som avviker från mina ideal. Ett vi som värnar frihet är kollektivt öppet för olikhet och tar avstånd från alla försök till rättning i leden. Vi och frihet är ett komplext och svårt ideal att upprätthålla, men det är enda sättet att nå hållbarhet. Det samhälle jag ser här är ett samhälle då regler skapas i samförstånd och där de ändras om de visat sig ge upphov till negativa effekter. Här värnas det gemensamma och det enskilda, men inte på det ena eller andras bekostnad. Det är ett kompromissvilligt samhälle som aldrig blir klart, som hela tiden är på väg och som ständigt förbättras. För det som var vi igår är ett annat vi imorgon, även om jag är den samma. Och jag förändras i mötet med andra. Därför finns en djup och bred förståelse här för såväl rörelse och förändring som den komplexitet som oundvikligen uppstår när många jag ska formeras till ett fritt vi.

Det handlar här idag, liksom igår om försvar för det öppna samhället. Det handlar om att visa att det inte finns några enkla lösningar, bara hårt gemensamt arbete. Ingen kan få alt som hen vill, men genom att ge upp en del av sin autonomi kan en relativt sett högre grad av frihet uppnås för fler. Ingen människa är en ö, vi är alla del av det vi som mänskligheten utgör. Och alla typer av kontroll riskerar hela tiden att vändas mot den som har kontrollen, därför är frihet det enda rimliga målet att sträva efter. Fast det kan aldrig handla om total frihet, för alla. Friheten liksom individens autonomi måste vara reglerad för att ge frihet och leda till öppenhet.

Som sagt, det är inte enkelt, men det betyder inte att vi måste göra det svårare än det behöver vara. Framförallt bör vi akta oss för att ta beslut i affekt och låta magkänslan styra, för det kan vi komma att bittert få ångra längre fram. Om jag respekterar andras frihet och mänskliga rättigheter, ökar chansen att jag och mina rättigheter respekteras av andra, men den som kräver respekt närmar sig frågan från fel håll. Du och jag kan bara kontrollera oss själva och vi måste lite på varandra om vi vill åtnjuta frihet för egen del.