Vissa saker eller fenomen kan inte reduceras mer än till en viss gräns. Fortsätter man förbi den gränsen är det inte längre samma sak eller fenomen man undersöker eller talar om. Kultur till exempel, eller språk, om dessa och liknande fenomen reduceras ner till enskildheter är det inte språk eller kultur längre. Eremiten i skogen är inte kultur och det som uppfinner sitt eget språk har inte uppfunnit ett språk. Kultur och språk är kollektiva, delade fenomen och vill man förstå dem är det så man måste förstå dem. Reducerar man ner frågan tillräckligt passeras en gräns där språket eller kulturen upphör att vara just språk eller kultur. Det är en viktig insikt, om det är kultur man är intresserad av och vill förstå. Kultur är till sin natur delad och kollektiv. Kulturen finns och verkar någonstans mellan; fler än en, men färre än många. Kulturen är en multiplicitet, i alla fall om vi närmar oss den med hjälp av analytiska verktyg hämtade från Deleuze och Guattaris verktygslåda.
A multiplicity of pores, or blackheads, of little scars or stitches. Breasts, babies, and rods. A multiplicity of bees, soccer players, or Tuareg. A multiplicity of wolves or jackals ... All of these things are irreducible but bring us to a certain status of the formations of the unconscious.
Utgångspunkten för deras kritik av Freuds sätt att analysera Vargmannens berättelse är att Freud reducerar klientens berättelse, dels till en detaljnivå där den övergripande berättelsen förlorat sin innebörd, dels till en på förhand bestämd och ganska rigid tolkningsram. Freud förstår sig för det första inte på vargar och för det andra har han sin tolkning klar för sig på förhand, det handlar om underträngd sexualitet och inget annat. Deleuze och Guattari menar att det finns andra sätt att förstå det undermedvetna, också.
Let us try to define the factors involved: first, something plays the role of the full body—the body without organs.
Kroppen utan organ är det som håller samman helheten, det abstrakta mellanrummet som förbinder enheterna till en helhet. Det som ger helheten sin form. Ett det som inte går att nå, annat än indirekt. Mellanrummet är en central del av helheten, även om det aldrig går att nå, förstå eller beskriva i detalj. Det är där och det spelar roll, närmare än så går det inte att uttala sig om saken. Utan mellanrum, inga helheter. Ett slags kropp, men en kropp utan organ. Organen är delarna som hålls samman. Inte helt enkelt att förstå, det medges och detta är min tolkning, mitt sätt att försöka sätta ord på min förståelse. Och den fungerar, än så länge. Gott så, med preliminära förståelser kan samtalet hållas igång. Men öppenhet och beredskap för att tolkningen kan vara felaktig och kan komma att modifieras hålls nyfikenheten vid liv och analysen blir levande. Analyser av kultur handlar om att förstå något som ständigt förändras och som är i rörelse. Just därför är det problematiskt att göra som Freud, att bestämma sig på förhand hur det är och ska vara.
In the preceding dream it was the desert. In the Wolf-Man's dream it is the denuded tree upon which the wolves are perched. It is also the skin as envelope or ring, and the sock as reversible surface. It can be a house or part of a house, any number of things, anything. Whenever someone makes love, really makes love, that person constitutes a body without organs, alone and with the other person or people. A body without organs is not an empty body stripped of organs, but a body upon which that which serves as organs (wolves, wolf eyes, wolf jaws?) is distributed according to crowd phenomena, in Brownian motion, in the form of molecular multiplicities.
Kroppen utan organ är mellanrummen och delarna som hålls samman. Det är ett begrepp, en tanke, som hela tiden flyr undan. Kroppen utan organ är inget, den blir till genom samverkan och enligt massans, gruppens, rörelselagar. Ett hopplock av delar i samverkan, kaosartad rörelse. Därför detta tal om flocken, svärmen, stammen eller
Brownsk rörelse. Det handlar om fenomen som uppträder som helheter, men där ingen styr. Det handlar om icke-hierarkisk samverkan. Om helheter som hålls samman av delarnas ömsesidiga insikt om att man har mer att vinna på att samarbeta än på att köra solo. Det handlar om kollektiva fenomen som inte går att reducera till sina delar.
The desert is populous. Thus the body without organs is opposed less to organs as such than to the organization of the organs insofar as it composes an organism. The body without organs is not a dead body but a living body all the more alive and teeming once it has blown apart the organism and its organization. Lice hopping on the beach. Skin colonies. The full body without organs is a body populated by multiplicities.
Emergens är ett annat sätt att tänka på liknande saker. Eller skalnivåer, fenomen som uppstår och går att iaktta först när det finns tillräckligt många delar i samverkan. En grupp består av fler än en, men färre än många. Gruppen som fenomen är en undre och en övre gräns, men ingen av dessa är absolut. Gränsen som sådan är absolut, men den är aldrig given på förhand. Komplexitet är ett annat sätt att förstå detta på. Poängen med att upprepa liknande saker med hjälp av olika exempel är att det inte går att beskriva denna typ av fenomen enklare eller mer exakt än att upprepa tanken på olika, snarlika sätt. Och det är så som Deleuze och Guattari ser på det undermedvetna. Deras kritik mot Freud går ut på att han förenklar en komplex helhet till dess enskildheter, vilket gör att fenomenet som ska förklaras tappas bort.
The problem of the unconscious has most certainly nothing to do with generation but rather peopling, population. It is an affair of worldwide population on the full body of the earth, not organic familial generation. "I love to invent peoples, tribes, racial origins ... I return from my tribes. As of today, I am the adoptive son of fifteen tribes, no more, no less. And they in turn are my adopted tribes, for I love each of them more than if I had been born into it." People say, After all, schizophrenics have a mother and a father, don't they? Sorry, no, none as such. They only have a desert with tribes inhabiting it, a full body clinging with multiplicities.
En inte helt enkel passage, det medges. Men även om den är svår att förstå är det meningsfullt att jobba med den, för analysarbetet ger kunskaper och fördjupade insikter. Analysen måste inte landa i en bestämd åsikt, en definitiv tolkning. Hos Freud måste den det, och inom stora delar ava vetenskapen är det ett krav. Kulturen vi lever i utgår från att det alltid finns en rätt tolkning, ett rätt svar, på alla frågor. Är det så? Vet vi det? Går det att veta den typen av saker, på förhand? Om man ställer sådana frågor och jobbar med dem utan krav på att komma fram till något speciellt, då ökar chansen att man hittar meningsfulla svar på frågor man inte ens visste att man hade. Det har jag försökt visa här. Det är så jag vill att kulturvetenskapen ska jobba, oftare. Jag tror det är ett bättre och mer konstruktivt sätt att närma sig en bättre förståelse av kultur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar