Allt hänger ihop. Samhället, kulturen, jag och du, mänskligheten. Livet på jorden och alla dess aspekter och manifestationer är delar av samma helhet. Börjar med den tanken. För att påminna om den. Det jag vill säga bygger på den utgångspunkten, men handlar inte om den. Objektivitet och en oroväckande glidning i kulturen är vad jag tänker på och vill skriva om.
Ett nytt fenomen har dykt upp i årets valrörelse. Strävan efter opartiskhet, som oroar mig djupt. Tron på att det är möjligt, positivt, önskvärt skrämmer mig. Vad är det som gör att programledare hindras från att uttrycka åsikter? Vad står det för och hur kan det förklaras? Tänkte försöka reda ut mina tankar kring denna avgörande, framtidsfråga. Mycket står på spel. Det är allvar.
Debatten om opartiskhet i Public Service är inte isolerad. Det finns tydliga kopplingar till det som händer i akademin och skolan samt övriga samhället. Allt hänger som sagt ihop. Inom vetenskapen blir kravet på evidens allt tydligare och starkare. Objektivitet och sanning är vad alla ska sträva efter, fast ingen talar om eller får ifrågasätta nuvarande tolkning av begreppen. Gör man det anklagas man för att vara subjektiv, vilket är vetenskapens motsvarighet till partiskhet. Subjektivitet och vaghet, det diffusa och osäkra anses ovetenskapligt, även om det finns massor av (kulturvetenskaplig) forskning som visar att världen ar fylld av fenomen som är föränderligt vaga och osäkra, till sin natur och karaktär. Fast det bortser man från, för den typen av vetenskapliga resultat stämmer inte med hur det borde vara, hur man vill att det ska vara. Och så bygger man system för att säkra kvaliteten. Vattentäta system, system som bygger på antagandet att sanningen alltid är en och entydig och att objektivitet är möjligt. Garantin för systemet och tänkandet bakom det är peer-review. På den grunden vilar vetandet idag. Det är en bräcklig grund, vilket inte minst fallet Kroksmark visar. Fast det är svårt att avgöra för den som inte är vetenskapligt skolad. Och så kan systemet upprätthållas och stärkas, spridas och i år alltså även påverka valet.
Det är tron på objektivitet och att den är möjlig och önskvärd som gör att det satsas så mycket resurser på att Public Service ska vara opartisk, medan reklamkanalerna inte behöver och heller inte, per definition kan vara opartiska. Om samhället menar allvar med och verkligen tror på opartiskhet borde reklamkanaler förbjudas. Då var man i alla fall konsekvent i sina beslut. Public Service ska vara opartiskt, för så är det bestämt. Men vem har bestämt det, och på vilka grunder? Varför talas det så lite om det? Mitt svar är att kulturens makt är stor och stark. Därför är inte bara opartiskhet ledordet och regeln alla måste följa inom vetenskapen och media, det är en tanke som har rötter djupt ner i kulturens mylla.
Av ovan angivna skäl kan ingen kan vara opartisk. Ibland är sanningen den att två svar kan vara lika riktiga och sanna. Det är så världen, samhället och kulturen fungerar, även om människan tycker det är konstigt, problematiskt, obekvämt eller kanske obegripligt. Det kan ingen ändra på, oavsett hur mycket makt denne någon har. Kultur är komplext, men ingen kommer undan den. Förr eller senare står vi där och tvingas ta hand om konsekvenserna av nuvarande tänkande. Hellre förr än senare, om jag får välja. Jag är som sagt orolig.
När utgångspunkten i ett samhälle är att sanningen går att nå med en genomtänkt organisering av vetenskapen, med hjälp av regler och kvalitetssäkringssystem, och när detta förhållande hämtar stöd från akademin, som är beroende av politikers generositet för sin verksamhet, har man skapat ett cirkelresonemang. Ett slutet system. Och när detta system implementeras i resten av utbildningssystemet, Public Service och vidare, då har kunskapen förlorat sitt värde. Och argumenten mot kravet på opartiskhet har tappat i styrka. Vetandet utarmas och maktens vilja att genomdriva sina önskningar och bygga luftslott i enlighet med sina drömmar om hur det borde vara tilldelas kraft. Är jag ensam om att se faran i detta tänkande? Jag är inte ensam om att kritisera förhållandet, som tur är.
PISA och Sveriges elevers sjunkande resultat, skolan, är en het valfråga. Tyvärr, för det skymmer det faktum att det är synen på kunskap som är problemet. Övertygelsen om att objektivitet är möjligt gör att debatten tillmäts ett större värde än samtalet. Och när sanningen är en och otvetydig behövs den inte kontrolleras lika mycket, lika ofta. Betänk att det är två anonyma granskare, som inte granskas, och en tidskriftstedaktion, som utgör garanten för allt annat i vårt nuvarande utbildningssystem. För alla med inblick i, förståelse för och erfarenhet av hur människor och kultur fungerar är allt detta obegripligt. Hur är det möjligt att det har fått bli så här, hur har det fått gå så långt?
Allt hänger ihop, det är ju det jag säger. Vägen ut ur denna förlamande och förödande låsning heter kritiskt tänkande och transparens. En förmåga till kritiskt tänkande som är vida spridd i samhället, högt och lågt, vitt och brett. Det är den enda garanten som finns och som fungerar för att skapa ett hållbart samhälle. Och det är skolans viktigaste uppgift att främja utvecklingen av det. När majoriteten i samhället har förmågan att genomskåda förment opartiska uttalanden, texter och annat då är människans oundvikliga subjektivitet inget problem längre. När det kritiska tänkandet är utspritt i hela samhället spelar det mindre roll var forskare publicerar sig, för deras ord kommer aldrig att accepteras okritiskt, av någon. Landets medborgare kommer inte att lita på vem som helst, inte utan att själv först ha granskat uttalandet eller den kunskap man tar till sig och införlivar i sin vardag, sitt liv. Och när det stora flertalet inser vikten av kritiskt tänkande och värdet av den förmågan, då kommer krav på transparens att resas. För det är det andra benet som ett hållbart samhälle vilar på: ÖPPENHET!
Vi är rädda för främlingsfientliga krafter och oroas kollektiv över resultaten i skolan. Menar vi allvar med vår oro borde vi omgående sluta tala om och kräva opartiskhet, för det leder till slutenhet, vilket alla vet är en grogrund för korruption, rasism och annat som hotar att skjuta allt det vi tror på och är stolta över i sank.
Tänk om, gör rätt. Innan det är för sent!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar