Deleuze och Guattaris text, Traktat om Nomadologin: Krigsmaskinen handlar (bland mycket, och i min läsning) om två tankefigurer eller idealtyper, Nomaden och Stadsbyggaren. Tänkte skriva lite mer och tydligare om hur jag ser på dessa typer och deras karakteristika. Ingen av dem bör uppfattas som individer av kött och blod och de finns heller inte i renodlad form i världen. Vad vi har att göra med är tankeverktyg att förstå levt liv med hjälp av. Modeller att att hänga upp tankar på och sortera förståelser med hjälp av. Som sagt Deleuze och Guattari hjälper oss att tänka. De beskriver inte vår värld, det får vi göra själva. Och i det arbetet passar deras verktyg utmärkt.
Stadsbyggaren är en av polerna i ett slags personlighetskontinuum vars andra pol är Nomaden. Alla har något av båda inom sig. Stadsbyggaren ordnar världen efter sina önskemål, arrangerar tillvaron och materien i enlighet med tankar om ett gott liv. Stadsbyggaren ser problem överallt, problem som måste lösas för att vardagen skall flyta på i enlighet med en på förhand uppgjord plan.
Stadsbyggaren går noggrant till väga och samlar information om sakernas tillstånd och bryter ner världen i dess minsta beståndsdelar, för att sedan bygga upp den igen i enlighet med rådande önskemål. Först önskningar, sedan planer och därefter välstrukturerat arbete för att uppnå målet. Så ser livet ut för stadsbyggaren. Fokus i tillvaron ligger på sedan, där och då. På ägande och förmerning av insatt kapital, oavsett vad det är.
Royal Science är stadsbyggaren överförd till akademin. Sanningen om världen finns inlagd i världen, för oss människor att upptäcka. Det är stadsbyggarens övertygelse och livsfilosofi. Sökandet efter svaret på de frågor som hela tiden dyker upp och finns överallt präglar livet och vardagen. Större, snabbare, högre, bättre. Det är mantrat som ljuder i och genomsyrar allt, hos stadsbyggaren.
Nomaden ser möjligheter överallt. Dock inte som något slags flåshurtig New Age-anhängare. Tänk bort allt vad positivt tänkande heter. Vad det handlar om för nomaden är att ta vara på det som är, om att hitta vägar fram oavsett hur terrängen ser ut. Nomaden ordnar inte världen, eller gör det till ett minimum, hen anpassar sig efter det givna. Nomaden följer med, och lever här och nu av det som bjuds.
Nomaden är närvarande i nuet och har varken historia eller drömmer om en framtid. Livet levs här och nu, av i och med det som är givet. Nomaden tar vara på det som finns och gör det bästa av detta. Nomadens liv levs i rörelse och hen hamnar och slår sig till ro, temporärt, där det går. Nomaden gör inte upp några planer utan tar dagen som den kommer. Nomaden samlar inget på hög utan tar bara med sig det som går att bära utan allt för stora problem.
Nomadens liv präglas av balans och harmoni och levs i enlighet med materien som omger den mindre gruppen som utgör nomadens samhälle, som aldrig är större än att det går att bilda sig en uppfattning om vilka individer som finns och verkar tillsammans för att ta vara på möjligheterna. Fokus i tillvaron ligger på här och nu och på blivandet som sådant.
Minor science, är nomaden överförd till akademin. Nomadologi är ett annat ord för samma sak. Ett sätt att bedriva vetenskap som utgår från att sanning är ett meningslöst begrepp, för den finns inte i någon ren och oföränderlig form i världen vi lever i. Sanning är inom Nomadologisk vetenskap synonymt med det som fungerar, när det fungerar, där det fungerar och så länge det fungerar. Eftersom allt är förändring är det meningslöst att spilla tid och energi på att strida för att äga sanning. Nomadologen koncentrerar sig på det som fungerar för och på det sätt som det var tänkt.
Ingen av figurerna finns som sagt i sin renodlade form. Därför nyttar det föga att bråka om korrektheten i ovanstående svepande beskrivningar av några utmärkande drag. Använd modellen om den fungerar, annars lämna den därhän och lägg din tid och energi på det som fungerar för dig. För mig fungerar tankeverktygen. Jag använder dem, och skriver om hur jag förstår dem för att hjälpa andra som liksom jag ser möjligheterna i och med Deleuze och Guattaris texter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar