Slutet på semestern närmar sig. Vi ville ut, och upp. Sverige är vackert, och att hyra bil är frihet för mig. Så nu sitter jag här på hotellet i Askersund. Ute lyser solen och det ser ut att bli en fin dag på vägarna. Vi har ingen annan plan än att ta oss norr, typ. När och på de vägar det passar, oss. Tillsammans gör vi resan till vad den blir. Kompromissar och gör det bästa av det vi har. Jag är ingen löpare, det är Annika. Därför fick jag tid att blogga.
Tänkte skriva lite friare reflektioner kring de poster om Deleuze och Guattari som skrivits här på senare tid, och ställa erfarenheterna i relation till det arbete, den akademi som närmar sig allt mer och så smått börjar pocka på uppmärksamhet. Tänkte skriva om vikten och behovet av samarbete, om en annan organisering av kunskapsproduktion. Det finns oerhört mycket att lära, i och genom Tusen Platåer. Många viktiga erfarenheter att göra och upptäckter som kan vara användbara. Både ifråga om samhällsorganisering och för kunskapsproduktion.
Väldigt få ting och fenomen, aktörer i världen är avskurna från allt anat. Vi, alla människor, blir till i samma process som den värld vi lever i. Tankar och materia är två sidor av samma sak, de påverkar varandra. Som för oss här om en stund, när vi ätit frukost och ska bege oss. Vi gör idag på samma sätt som vi gjorde igår. Vi sätter oss i bilen och plockar fram kartan, sedan börjar vi förhandla om mål och om väg. Och vad är inte det om ett slags spel mellan territorialiserad kunskap och rörelse. Samma gäller för kunskap, den utgår från modeller och skapas i laboratorier eller datorer. Men för att bli användbar krävs att den sätts i verket. Kunskap måste omsättas, kommuniceras vara del av interaktioner för att bli kunskap. Den är aldrig sann eller falsk, den antingen fungerar till det den var tänkt, eller också inte.
Royal Science (och nu generaliserar jag å det grövsta) iakttar och utvecklar modeller och gör uträkningar utifrån begränsade utsnitt av den samlade empiri som världen består av. Royal Science skapar förklaringar. Metoderna man förfogar över hjälper oss att se mekaniken bakom världens blivande. Royal Science förmedlar insikt om naturlagar och kausala samband. Det är värdefull kunskap, men det är statisk kunskap. Royal Science skapar kartor att orientera sig med hjälp av.
Världen blir till i rörelse, allt förändras. Naturlagarna förändras förmodligen inte, men det får framtiden utvisa. Om det kan vi inget veta, bestämt. Att strida om kunskap är aldrig konstruktivt, det är förödande. För det som fungerar, det fungerar, oavsett åsikt om förslaget till svar på frågan. Men det var rörelse det handlade om. Liv är och blir till, i rörelse. Vardagen levs i rörelse. Tankar förändras. Kunskap visar sig inadekvat när den testas. Människan, världen, allt handlar om rörelse, förändring. Det glömmer man lätt när man lever sitt liv i laboratorier och när man konstruerar modeller, speciellt om arbetet är framgångsrikt. Men faktum kvarstår. Rörelse är den enda som är konstant i världen.
Kultur är rörelse på ett mer lättförståeligt sätt än fysik och geologi. Kultur förändras på samma sätt som evolutionen. Och därför är det intressant att se att det finns fler paralleller till biologisk vetenskap än till fysik. I den modell som jag skissar på för att beskriva vetenskapen befinner sig fysik nära den punkt i kontinuumet där sammanhållningen är närmast total. Biologin ligger en bit åt andra hållet, och kulturvetenskapen (generalisering och min högst personliga åsikt) ligger nära upplösningens pol. Orsaken är att kulturvetaren så tydligt har att hantera rörelse, och då är rigida kunskaper värdelösa. Människor är aldrig si eller så, de blir till och skapar mer eller mindre varaktiga mönster för att kunna hantera vardagen, i och genom interaktion. Kultur förändras ständigt, och kunskapen om kultur är altid en färskvara även om mönstren kan uppvisa häpnadsväckande tröghet från tid till annan. Plötsligt händer dock något, som skapar helt nya förutsättningar. Då går förändringen av tankarna och de kulturella mönstren snabbt.
Kulturvetenskap förmedlar förståelse för förändringens konsekvenser, för levt liv. Kulturvetaren hanterar rörelse. Därför är det en minor science, en nomadologi. En vetenskap som följer med och som anpassar sig efter det som är givet. Royal Science anpassar och utvecklar verktyg och modeller för sådan verksamhet. Båda behövs för att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle. Båda är olika, men lika viktiga för mänsklighetens och livets, på planeten jorden, överlevnad. Tillsammans borde man arbeta mer, över gränser. Man borde lyssna på varandras insikter. Man borde samverka mycket mer. Det är vad Arbetsintegrerat Lärande handlar om. Det är vad jag ska arbeta vidare med under hösten. Sedan, när semestern är slut. När rörelsen avstannat något, när kartan lagts i sitt fodral och bilen lämnats åter.
Royal Science har i detta samarbete uppgiften att rita kartor. Med hjälp av den kunskap vi har om världen och terrängen vi rör oss i kan man skapa kartor. Men kartan kan och får inte förväxlas med verkligheten. Kartan är ett ett förslag till förklaring, oavsett vad den beskriver. Kartan är ett verktyg för att rörelsen skall resultera i önskat resultat. Och rörelsen är minor science uppgift att förstå och hantera. Så skulle akademin kunna vara organiserad. Så skulle tvärvetenskapligt samarbete kunna läggas upp.
Tillsammans, i och genom interaktion mellan varandra, mellan världen och tankarna som väcks kulturellt, skapar vi världen. Allt och alla vi som finns här just nu. Gemensamt, ömsesidigt och i samverkan. Förstår vi det ökar chanserna betydligt till att hållbarhet uppnås.
Vi behöver både bra och användbara kartor, och förmågan att orientera sig i en föränderlig värld. Livet är och blir i rörelse, och med användbara kartor ökar chansen att vi når målet, även om det också kan förändras under vägs. Det är vad Krigsmaskinen handlar om, om kombinationer av statsbyggande och nomader, om inteteraktion mellan Royal och minior Science.
Funderar vidare på det under (hotell)frukosten och på den fortsatta resan. Återkommer när tid och möjlighet erbjuds, under vägs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar