Här kommer en sista post med bilder från Barcelona. En fin resa till en fin stad, en fin sommar. Även om detta med att återvända, gå tillbaka, göra om och upprepa inte riktigt ligger för mig lämnade jag Barcelona med en känsla av att inte riktigt vara färdig. Kanske reser jag dit igen. Kanske. Vacker, levande stad!
Gaudis verk
Sagrada Familia, som han bodde i mot slutet av sitt liv, och som fick fortsätta byggas på efter hans död, och som fortfarande är långt ifrån klar. Om denna kyrka råder det tydligen väldigt delade meningar. Vissa menar att den är något man är stolt över, andra hävdar att den aldrig bör slutföras eller att den är en skam. Häftigt bygge, tycker jag.
Sedan 1882 har detta varit en byggarbetsplats. Respekt!
Men det finns mycket annat fint, också att se och uppleva.
Inte lika många statyer som i Prag, men fina ändå. Och så var det detta med ryttarstatyer ... Barcelona har en stolt historia att falla tillbaka på.
Men, och det är en viktig sak att lyfta fram, man har en stolt och levande nutid att luta sig mot också. Homosexuella och andra som brukar tillhöra minoriteter på andra platser har här funnit en fristad, och de har tagits emot av staden med öppna armar. Liksom i Philadelphia. Om jag inte missuppfattat saken helt. Jag fann i alla fall detta monument, rest till minne av HBT-människor som råkat illa ut på olika sätt.
Balkongerna i Barcelona var en upplevelse, en prunkande upplevelse.
Några bilder på kyrkan i Tibidabo. Över 500 meter över staden.
Domonospelande lokalbefolkning som tog sig till stranden med familjen på söndagen.
Dessa har vi hemma, i blomkrukor. Förkrympta kusiner i alla fall.
Som Göteborgare blir man lika glad varenda gång man ser en spårvagn!
Vackra lampposter, eller?
Balkonger, olika balkonger. Med och utan blommor.
Och med detta sagt är det dags att vända hemåt. Är detta det sista men ser av solen denna sommar, månne? Hoppas inte det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar