Och när ljusförhållandena är de rätta kan det väl fungera, hjälpligt i alla fall.
Salvador Dalis ande svävar nästan lika tungt över Barcelona, som Gaudi och Picassos.
Konstupplevelser kan man också få om man vänder blickan uppåt, i en korsväg i de trånga gamla kvarteren strax intill paradgatan La Rambla. Och på spårvagnen upp till Tibidabo, högt över staden, hittade jag dena skylt som visar att Barcelonaborna har en väl utvecklad känsla för stil!
Butikerna skyddades när de ej höll öppet av jallusier, som på Manhattan. Skillnaden var att man i Barelona har upplåt dessa ytor till grafittimålning. Kontrastverkan var stor när man vandrade på morgonen i stadens gamla kvarter, från 1300-talet, och möttes av dessa och andra liknande bilder!
Men även väggarna fylldes av olika typer av konst, gammalt och nytt blandat.
Många av torgen hade denna typ av utsmyckning, som också kontrasterade skarpt, men piggt och livgivande (Barcelona är en stad som lever, som man lever i. Inte bara en stad man upplever) mot fasderna från medeltiden.
Som sagt, gammalt och nytt, sida vid sida!
Är svag för ryttarstayer, av någon outgrundlig anledning. |
Columbus är det, men det syns dåligt. Valde att lägga fokus på solnedgången.
Ett av fönsten i kyrkan i Tibidabo, högt ovanför staden.
Liksom i Baskien är man stolt, och kämpar för självständighet. Bacelona ligger inte i Spanien, inte om Katalanerna själva får välja.
Gaudis berömda mosaiködla i Parc Guell ...
... och vår ödla på hotellrummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar