En kropp utan organ 5

Nu är semestern äntligen här. Tid för tankar, tid för reflektion. Tid att se och försöka förstå det som finns mellan och det som håller samman. Börjar dagen där, i den tanken, tillsammans med Deleuze och Guattari.

Something will happen. Something is already happening. But what comes to pass on the BwO is not exactly the same as how you make yourself one. However, one is included in the other. Hence the two phases set forth in the preceding letter.

Skapad och skapare. Skapar och skapas. Mellan dessa enheter finns något, och det är detta något som är det intressanta. Det är inte något som går att nå, som går att väga, mäta eller räkna på. Det är bara något. Båda är delar av samma helhet, liksom det som finns mellan dem. En immanent helhet. Och där finns kroppen utan organ. Närmare än så kommer ingen den.

Why two clearly distinguished phases, when the same thing is done in both cases—sewing and flogging? One phase is for the fabrication of the BwO, the other to make something circulate on it or pass across it; the same procedures are nevertheless used in both phases, but they must be done over, done twice.

Minns beskrivningen i förra bloggposten, den som handlade om masochistens program eller handlingsschema. Deleuze och Guattari var tydliga med att poängtera att det inte handlade om en fantasi, utan om ett program. Om handling, tillblivelse, något som skulle sättas i verket, göras. En fantasi kan naturligtvis omsättas i handling, men den finns inte förrän den resulterat i något. Kroppen utan organ är både och, är tanke-och-handling i ett. Kroppen utan organ är det som håller ihop dubbelbindningen, ett slags dubbel artikulation. 

What is certain is that the masochist has made himself a BwO under such conditions that the BwO can no longer be populated by anything but intensities of pain, pain waves. It is false to say that the masochist is looking for pain but just as false to say that he is looking for pleasure in a particularly suspensive or roundabout way. The masochist is looking for a type of BwO that only pain can fill, or travel over, due to the very conditions under which that BwO was constituted.

Smärta kan vara ett sätt att komma i kontakt med kroppen utan organ. En väg att lära känna det som finns mellan. Smärta är en upplevelse, ett intryck, en känsla. Smärta är ett budskap. Kroppen är innehållet, känslorna är uttryck, för att knyta an till assemblagetanken. Du och jag är det som händer mellan. Vi är både vår kropp och affekterna som uppstår mellan. Och kroppen utan organ är mediet som delarna eller aspekterna av helheten använder för att kommunicera, förändras och bli till. 

Pains are populations, packs, modes of king-masochist-in-the-desert that he engenders and augments. The same goes for the drugged body and intensities of cold, refrigerator waves.

Smärta är en del av en helhet, ett sammansatt fenomen. Knarkarens kropp är en annan helhet och den som fryser upplever liknande saker. Det handlar om att rikta uppmärksamheten mot det som finns mellan. Alla kan relatera till frusenhet, så det är ett bra exempel. Det är något som händer mellan kroppen och dess omgivning, är kroppens sätt att hantera kontexten, köldsensationen finns mellan. Samma med kärlek, som uppstår dels mellan människor, dels i mellanrummen som finns på insidan av respektive älskare. Kärlek är en del av helheten men den är inget i sig.

For each type of BwO, we must ask: (1) What type is it, how is it fabricated, by what procedures and means (predetermining what will come to pass)? (2) What are its modes, what comes to pass, and with what variants and what surprises, what is unexpected and what expected?

Det jag finner här är en uppsättning verktyg som kan användas för att förstå det som finns mellan. Det vill säga det som allt mer sällan uppmärksammas, för att tiden inte finns eller för att förmågan att förstå saknas. Det som finns mellan kräver tid och tankemöda. Kroppen utan organ är ett analogt fenomen som en digital värld har svårt att hantera. Och digitaliseringen skapar dikotomierna som försvårar perceptionen. Se där, ännu ett fenomen som uppstår mellan. Människan är inte digital utan analog, och därför behövs ett begrepp som kroppen utan organ för att vi ska kunna förstå dels oss själva, dels det som händer mellan oss och mellan våra kroppar och den miljö vi lever i. Frågan är inte vad kärlek, lust, smärta eller köld är, utan hur dessa tillstånd fungerar, vilka delar som aktiveras, varieras eller vilka typer av utfall som är normala och vilka som är onormala (fast inte i någon moralisk mening). 

In short, there is a very special relation of synthesis and analysis between a given type of BwO and what happens on it: an a priori synthesis by which something will necessarily be produced in a given mode (but what it will be is not known) and an infinite analysis by which what is produced on the BwO is already part of that body's production, is already included in the body, is already on it (but at the price of an infinity of passages, divisions, and secondary productions). It is a very delicate experimentation since there must not be any stagnation of the modes or slippage in type: the masochist and the drug user court these ever-present dangers that empty their BwO's instead of filling them.

Ömsesidiga tillblivelser som upprepas i oändlighet. Kroppar som töms på innehåll och kroppar som fylls med mening. Kroppar som utsätts för än det ena än det andra och som ger upphov till olika typer av sensationer. Temporära och kontextuella synteser. Analyser av tillblivelser som uppstår mellan. Kroppen utan organ är ett verktyg som kan hjälpa den som är intresserad att förstå kultur, som är just ett sådant fenomen. Något som händer mellan och som just därför aldrig kan sägas vara antingen det ena eller det andra. En digitaliserad kultur är möjlig att förklara, men eftersom människa är något som uppstår i och genom kroppar av kött och blod blir digitaliseringen ett slags försök att utplåna smärtan som uppstår mellan kroppen och frågan som inte har något svar. Liv är lidande säger man i vissa indiska religioner. Att leva är att vara dömd till okunskap om vissa aspekter av livet, till exempel om det som kommer sedan.

Tillvaron är fylld av blinda fläckar. Där finns kroppen utan organ, eller det är i alla fall ett sätt att se på och förstå begreppet. Men av förståelsen av själva begreppet följer inte automatiskt någon kunskap om livet. Kroppen utan organ är bara en del av kunskapen, det som händer mellan är lika viktigt för helheten.