lördag 20 juni 2015

Drömmar om Stockholm

Den högre utbildningen i Sverige har problem, det verkar alla som tur är vara överens om, och det är bra att frågan är uppe för debatt. Det är en viktig fråga, inte bara för oss som lever och verkar här och nu, utan även för framtiden, för det som vi gör idag utgör grunden för framtida generationer arbete. Utbildning och kunskap är som bekant frågor jag brinner för, så när Lotta Edholm (FP), oppositionsborgarråd och gruppledare, Stockholms stad och Richard Bengtsson (FP), Kommunfullmäktige, Stockholms stad, idag skriver om detta på Brännpunkt kan jag inte hålla mig från att kommentera. De skriver ...
Ett gott företagsklimat har ett mänskligt egenvärde. Företagande och entreprenörskap producerar varor och tjänster som gör livet rikare och som ökar enskilda människors frihet.
Stockholm är en av Europas mest innovativa regioner. Vi har starka kluster inom it och bioteknik. Vi är en betydande kultur- och turiststad. Här startas flest företag i landet. Stockholm och Sverige ligger högt i internationella jämförelser då det gäller fysisk miljö, livskvalitet, jämställdhet och fungerande samhällsinstitutioner. 
Men världen förändras. Globalisering och teknisk utveckling ställer Stockholms arbetsmarknad under ett stort omställningstryck. Därför måste vi hela tiden arbeta för att förbättra Stockholms konkurrenskraft. 
Tyvärr ser vi nu hur såväl regeringen som majoriteten i Stockholms stadshus driver en politik i motsatt riktning. Skatterna höjs utan att välfärden förbättras. Bostads- och infrastrukturpolitiken handlar om att försena och ifrågasätta, inte om att bygga. Och istället för regelförenklingar får företagen samordnare och innovationsråd. 
Finns det inga som helst problem, utom i den politik som inte är FPs, undrar vän av ordning? Och varför är förbättrad konkurrenskraft ett självändamål? Ständigt denna jakt på mer, mer, mer. Aldrig något enda ord om mer tid, mer vila, mer reflektion. Bara snabbare, bättre, billigare, mer. Ett steg före i konkurrensen. Jaga, jaga, jaga. Är det verkligen så man skapar ett bra och hållbart samhälle? Nej, säger och och den åsikten bygger på år av forskning och ett helt liv av erfarenhet. Därför är jag skeptisk till förslagen, redan innan jag börjar läsa. Men jag ska ge dem en chans.
Mot detta ställer Folkpartiet nu ett antal förslag för ett smartare och vassare Stockholm: 
Uppvakta ett världsledande universitet att öppna en filial i Stockholm. Många av världens ledande universitet har etablerat filialer i städer som Dubai och Hong Kong. Staden borde bjuda in ett av dessa universitet, till exempel New York University, att etablera sig i Stockholm. Det skulle attrahera studenter från hela Europa. Stockholm har infrastruktur och en engelskkunnig studentpopulation som borde göra staden mycket attraktiv för internationella universitet.
För mig är detta ett helt obegripligt förslag. För vad har NYU att erbjuda, förutom sitt varumärke, som de så klart inte skänker bort. Vad tänker man sig att NYU ska göra? Vad förändras av att de etablerar sig här i Sverige, förutom att konkurrensen om studenterna ökar? Det som har gjort NYU ledande handlar ju inte om verksamheten i någon av filialerna, utan om det som görs på campus i New York. Möjligen skulle en etablering locka studenter som ser detta som en enkel väg till en internationell examen, men det förändrar inget i sak och om det gör något med det svenska utbildningssystemet så är det att det degraderas. Det är en effektiv väg att gå om man vill omyndigförklara svenska universitet, svenska lärare och svensk forskning. Det blir inte bättre för att det kommer utifrån! Det bara ännu ett exempel på den omöjliga drömmen om en extern lösning. Svenska studenter och deras studier förbättras inte automatiskt genom att ett utländskt universitet etablerar sig. Det enda som händer är att Sverige får betala för något vi redan har. Det är ett naivt förslag som bara ger politisk uppmärksamhet, liksom många andra av Folkpartiets förslag rörande skolan.
Ta vara på talangerna. Stockholm måste ta vara på de talanger som väljer att studera på lärosäten här. Staden bör ta sig an internationella studenter genom att helt eller delvis betala studieavgifterna i utbyte mot att studenterna åtar sig att till exempel göra ett examensarbete som är relevant för Stockholms stad, exempelvis inom stadsplanering eller miljöteknik.
Kartlägg konkurrensutsatt verksamhet. Konkurrens på lika villkor är nödvändigt för fungerande marknader. Därför är det viktigt att det offentliga inte blir en aktör som snedvrider konkurrensen. För att öka transparensen bör det vart tredje år ske en kartläggning och redovisning av den verksamhet som kommun och landsting bedriver på en konkurrensutsatt marknad.
Internationella studenter? Vad är det ens? Vad är det i det INTERNATIONELLA som lockar? Internationella tidskrifter, internationella forskningsmedel, internationella forskare och studenter? Det är samma gamla som drömmen om Messias, frälsaren som kommer för att rädda oss alla. Alla troende. Och ständigt denna betoning på konkurrens. Förhärligande av kamp och utslagning. Må bäste man vinna ... Det är inte så man bygger ett hållbart samhälle. Uppifrån, utifrån och med fokus på den och det bästa, så skapar man eliter. Och eliter bryr sig inte om någon annan än sig själv. Gemenskap, solidaritet och en ömsesidig strävan efter att hjälpa varandra att hjälpa sig själva. Det är den grund som ett hållbart samhälle vilar på. Det är ingen enkel lösning, men eftersom det inte finns några enkla lösningar, hur mycket FB än försöker få oss att tro det, så är det bara den vägen som fungerar. Varför inte sträva efter att etablera filialer till Stockholms universitet utomlands? Varför sälja ut det svenska utbildningssystemet på en internationell marknad där det bara handlar om pengar? Det oroar mig att tanken ens lyfts, att den tänks och förs fram visar på hur illa det är ställt med kunskaper och med tron på den egna förmågan.
Gör offentlig verksamhet mer innovativ. Det måste bli lättare både som anställd och företagare att testa nya idéer inom kommun och landsting. Testmiljöer bör byggas upp där nya arbetssätt kan prövas. Det bör finnas innovationsmedel som man enkelt kan söka som anställd för att testa nya idéer.
Man kan inte GÖRA en verksamhet mer innovativ!? Innovationsmedel? Det låter som något hämtat från Kalle Ankas värld, som ännu en omöjlig dröm om en enkel lösning som gör att vi slipper tänka själva. Det är ett luftslott som presenteras, en populism som späder på problemen i det svenska utbildningssystemet, samtidigt som det är ett symptom på hur allvarligt läget är. Innovationer kan inte beställas fram, de växer underifrån om och när klimatet för det är tillräckligt gynnsamt. Och det kan det aldrig bli när allt fokus ligger på effektivisering, på mer för mindre och när det enda som betyder något och är värt att satsa på är det som kommer utifrån.
Skapa genvägar genom byråkratin. Det finns 37 olika tillstånd för näringsverksamhet som Stockholms stad handlägger. Många av dem är nödvändiga, men uppfattas ofta som krångliga att navigera. Varje företagare som så önskar bör få en egen byråkratilots som ger en samlad kontaktväg.
Äntligen ett förslag jag skriver under på! Mindre byråkrati är en framkomlig väg, mindre kontroll och mer frihet. Men inte för utländska storföretag, utan för svenska medborgare som vill skapa något! För utländska aktörer som vill verka i Sverige både kan och bör kraven vara mycket hårda, för vad är poängen med att låta multinationella kapitalägare plundra vårt land? NYU eller något annat prestigeuniversitet är inte intresserade av att förlägga en filial i Sverige för något annat skäl än att tjäna pengar. Det är företagande enligt samma logik som SevenEleven, McDonalds eller Starbucks, som idag tillåts utarma mångfalden i Sverige. Det går på tvärs mot allt som sägs och lovas i debattartikeln.
En bättre kund till små företag. Stockholms stad och landsting upphandlar för miljardbelopp varje år. Men 26 procent av företagen i Stockholm anger att man avstått från att delta i upphandlingar eftersom de är för storskaliga (Se Företagarna: ”Osund konkurrens fortfarande ett problem för små företag”). Fyra av fem jobb skapas i små och medelstora företag. Upphandlingar måste bli småskaligare, men också utformas för att ge betydligt större utrymme för innovation och teknikutveckling under avtalsperioden.
Vad är NYU om inte ett storföretag? Och är inte problemen som pekas på här en konsekvens av upphandningstänkandet, som i sin tur är en konsekvens av effektiviseringstanken som i sin tur bottnar i den omöjliga drömmen om en kaka som man kan äta och ändå ha kvar? Betraktar man förslaget och samhället som det springer ur lite från sidan, vilket man kan göra när man har semester och det finns tid, ser man hur futtigt det är. Hur illa genomtänkt det är och hur dåligt det hänger samman. Det är ett luftslott och mer av samma vara löser inga av problemen som pekas på i artikeln.
Gör Stockholm mer levande. Stockholm uppfattas jämfört med andra världsstäder sällan som spontant och levande. Detta försvagar stadens varumärke. Centrala områden som City, Riddarholmen och Slussen har en stor outnyttjad potential. Kontor måste göras om till bostäder, döda ytor måste göras levande, ett levande gatuliv uppmuntras och kulturlivet få förutsättningar att leva dygnet runt.
Allt till alla, gratis. Naivt, populistiskt, verklighetsfrämmande och en uppenbar skapelse av reklammakare, som en uppladdning för Almedalsveckan? Ett lustspel, ett jippo utan någon som helst koppling till vardagen, verkligheten och människorna som man säger sig företräda. Jag bävar för den veckan, för dess självrefererande effekter och dess förmåga att tränga bort alla andra nyheter från agendan. För i en värld där enkla lösningar är svaret på allt och ett samhälle där allt fler tror att frälsningen kommer utifrån och att problemen kan exporteras, finns följaktligen bara utrymme för en nyhet åt gången. Ett perspektiv, en väg. Och det är allt annat än ...
Ett kreativt och levande Stockholm, där det är lätt att pröva nya idéer, blir en stad som drar nytta av hela världens möjligheter. Det är vårt Stockholm – en stad öppen mot omvärlden.
Det är ert Stockholm. En omöjlig, naiv dröm om ett land där ingen betalar skatt, där ingen behöver hjälp och där alla är sin egen lyckas smed. Det är ett Stockholm som jag inte vill vara del av, åka till eller drömmer om. Jag tror på ett annat samhälle, ett annat Stockholm, en annan skola och ett utbildningssystem som sätter kunskapen i centrum och som främjar gemenskap, solidaritet, samtal och kritiskt tänkande.

1 kommentar:

Björn Nilsson sa...

När det gäller Allianspolitiker skulle jag nog vilja förespråka att de talar "tvärtom-språket". När de pratar om "bättre" så blir det sämre. Och jag har starka tvivel om deras insikter i företagande, om man bortser från att utropa fraser om "företagsvänlighet" då och då. Och inte tror jag de är så mycket bättre vad det gäller att bedöma forskning. Enda vettiga jag hört om var utbygge av medicinsk forskning men annars verkar deras insikter rätt tveksamma.

Såg förresten att Ryssland bygger en ny stad, Innopolis, i delrepubliken Tatarstan. Den skall ha 155.000 invånare och ett IT-universitet som centrum. Med tanke på att ryssarna inte varit så dåliga vad det gäller forskning tidigare kan det kanske vara värt att titta på deras erfarenheter även om just den här typen av forskningsstäder nog inte fungerar i Sverige.