Gamla tankar om hermeneutik 2

Här kommer fortsättningen på texten, hämtad från arkivet, om hermeneutik.

Hellesnes

Boken Hermeneutik och kultur har varit mycket intressant och tankeväckande att läsa. Den är inte lätt och den har många bottnar. Boken har många olika syften tycker jag mig se. Ett är kritiken av de postmoderna dekonstruktivistiska teorierna som förs fram på en lång rad ställen. Ett annat är att ge en beskrivning av vad hermeneutik är genom att ge exempel på hermeneutiska resonemang. Hellesnes relaterar hela tiden sina tankar till andra filosofer och traditioner. Han tänker precis som Ricoeur genom andra. Det är inte lätt att skriva en sammanhållen essä om denna bok. Jag märker att jag har en tendens att skriva på samma sätt som Hellesnes, genom att det här och där blir långa utvikningar - inte direkt från ämnet eftersom essän har ett ganska flytande sådant, utan mer från det för tillfället pågående resonemanget - som i hans bok ger en fördjupad förståelse men i min essä kanske rör till istället.

Bokens tillämpbarhet på ett empiriskt material är inte given direkt, det är heller inte dess syfte. Jag har läst den i viss mån med min avhandling för ögonen. Vilken nytta kan jag ha av den? På vilket sätt är den relevant för mig och min eventuella avhandling? Hellesnes presenterar inga färdiga teorier som jag kan ta och använda mig av direkt. Men samtidigt som han på ett subtilt sätt diskuterar vad hermeneutik är ger han många ledtrådar och pekar på många ingångar till teoretiska resonemang som kan vara användbara. Det hoppas jag framgår av texten. Hellesnes sporrar mig att söka förståelse på de mest oväntade ställen. Han visar att en duktig forskare aldrig kan stänga av sin vilja att förstå ett problem. Det är fruktbart att vara mottaglig för förståelse precis överallt. Lösningen på en fråga kan ligga i något annat som inte alls har med det att göra. Kanske är det detta en mening med hermeneutik? Att inte avfärda något. I allt kan det ligga en nyckel till förståelse. Om humaniora är vetenskapen om det mänskliga, kan man som humanistisk vetenskapsman inte ignorera någon mänsklig produkt, uttryck eller liknande. Hellesnes visar prov på detta genom att blanda en lång rad tillsynes diparata exempel utan någon uttalad inbördes relation. Boken kan tyckas sakna en röd tråd, om man läser den ytligt. När man sedan sätter sig ner och funderar på den och dess mening tycker jag att en möjlig minsta gemensam nämnare mellan bokens olika artiklar kan vara: vardagslivets vetenskaplighet och vetenskaplighetens trivialitet. Genom att fördjupa sig i hermeneutiken, tänka genom den på tillvaron eller det man sysslar med kan man komma fram till en djupare förståelse för sin verksamhet. Vetenskaplig eller vardaglig spelar ingen roll. Som jag uppfattar det kan den hermeneutiska processen gå utöver vetenskapen och slutar inte därför att artikeln, essän eller avhandlingen är klar.

En av orsakerna till att jag är faschinerad av humaniora är att inom denna disciplin finns det så otroligt mycket variation på ett och samma tema - människan. Det är omöjligt på ett sätt att avgränsa humaniora. Humanistiska veteskapsobjekt finns överallt och kunskapen om dessa är i viss mån tillgänglig för alla oavsett förkunskaper. Detta tycker jag Hellesnes visar med sin bok. Det går att läsa många delar av den utan att vara filosof med mångårig erfarenhet. Det går att få ut något av den oavsett vilken nivå man befinner sig på. Jag kan inte påstå att jag förstår hela boken. Många stycken och passager går mig förbi utan att jag kan sätta fingret på dess betydelse. Det är en bok att leva med, länge.

Som jag har tolkat hermeneutikbegreppet ligger det underförstått att det är en verksamhet som aldrig kommer fram. Den absoluta fullständigt invändelsefria tolkningen existerar inte och kommer aldrig att existera. Lika lite som det kommer att existera någon absolut allmängiltig livsfilosofi. Det är ett förhållande som humanisterna måste acceptera och underordna sig om de vill ägna sig åt humanistisk forskning. Hermeneutik skulle då mer handla om ett förhållningssätt än om en teori. Detta tycker jag kursen på ett sätt har visat genom att vi inte läst några texter som säger sig tala om exakt vad hermeneutik är. Vi har läst texter som är hermeneutiska eller som vuxit fram genom en hermeneutisk metod. Kursen har vidare handlat mycket om våra tankar om hermeneutik utifrån böckerna och våra egna erfarenheter, mindre om "hermeneutik så som den är". Min förståelse av hermeneutik bygger på denna min tolkning av kursens pedagogik. Det ligger i linje med Hellesnes bok, som jag tycker kan ses som en förlängning av föreläsningarna. Hellesnes talar ibland om vad hermeneutik inte är och att det finns gränser för hermeneutiken. Men jag kan inte hitta någon konkret förklaring på vad den är. Jag kan på ett sätt känna mig lite besviken eftersom jag inte fått reda på vad hermeneutik är, samtidigt som jag nu i slutet av kursen ändå vet betydligt mer än tidigare. Om det inte finns en definitiv betydelse på begreppet hermeneutik kan ju inte en kurs som denna ge någon sådan. Kanske ska man se kursen som en start på ett arbete man kan ägna sig åt själv under resten av livet.

Hellesnes talar i kapitlet, hermeneutik och vardagsförståelse om något som jag varit inne på ovan nämligen sökandet efter förståelse och att man kan finna förståelse för de mest udda sakerna i de mest triviala situationer. Detta problem, eller vad man ska kalla det attackerar Hellesnes genom att skilja mellan: att inte veta och att sakna kunskap. Att göra sig medveten om vad man vill veta och att hålla dessa frågor ständigt vid liv tror jag kan ge mer kunskap än ett aldrig så ambitiöst aktivt sökande efter svar. Kunskap kan ligga dold på så många olika ställen att den mänskliga fantasin aldrig kan hitta alla. Därför är det viktigare att hålla ögon, öron och intuition öppna för svar på både frågor man har och frågor man inte visst att man hade (nästan som Jeopardy?).

I början av kapitlet: Den slutliga lösningen av människofrågan, säger Hellesnes att han håller fast vid idén om kognitiv utveckling. Det tvingar mig att ytterligare tänka över mitt resonemang tidigare om framsteg, som jag med stöd av Gadamer inte accepterade som karakteristiskt för mänskligheten. Hellesnes har kritiserat eller polemiserat Gadamer, så detta påstående ligger kanske i linje med det. Jag blir lite villrådig och måste tänka över mitt ställningstagande. Det handlar dock om argument. Man behöver inte köpa en annan människas alla tankar för att hålla med om något han / hon säger. Jag kan inte förknippa mänskligheten med framstegstanken, men behöver därför inte avfärda allt Hellesnes säger. Tvärtom anser jag att han gett mig många värdefulla insikter och tankar att arbeta vidare på. Jag är även öppen för andra och bättre argument som kan övertyga mig. På sidan 27 i boken talar Hellesnes om förförståelse och den hermeneutiska cirkeln. Som jag tidigare visat tror jag det ursprungligen är Gadamers tanke (eventuellt bygger han vidare på Heidegger) och eftersom Hellesnes betonar detta avfärdar han inte Gadamer helt. Nu är det nog bäst att jag lämnar in denna essä eftersom jag börjar känna mig som den person Alexander Weiss beskriver i meningen: Forskare är sådana som inte vet om det de vet är säkert.

Avslutningsvis bara ett exempel från "verkligheten". Jag hörde på nyheterna igår att man än en gång talade om att "sända ut fel signaler". Detta måste i allra högsta grad ha med hermeneutik att göra. Jag tycker det är ett konstigt resonemang som bara visar på förakt för människor. Man förutsätter att det går att manipulera inställningen till vissa beslut eller liknande genom att utforma dem på ett sådant sätt att gemene man skulle dra den slutsatsen av saken som man vill få fram. Jag kallar det manipulation. Det kan aldrig handla om att sända ut fel signaler. Det kan bara handla om en felaktig inställning hos politikerna. I de flesta fall då dessa saker diskuteras handlar det om att dölja något. Man anser att medborgarna inte är i stånd att själva använda sin naturliga tolkningsförmåga och dra egna slutsatser, eller också tror man att folket saknar en sådan. Om man istället lade ner lika mycket arbete på att utforma bra rättvisa tankar, som man idag gör på att ge de rätta signalerna tror jag att vi skulle få ett mycket bättre samhälle. Tack för en underhållande och tänkvärd samt nyttig kurs!