Fem (enkla) förslag för en bätte skola

Debatten om skolan är intensiv och det råder ingen tvekan om att den frågan kommer att vara en av det stundande valets allra viktigaste. Ord och tankar om skolan och kunskapen kommer att hagla över oss framöver, med rätta. För frågan är avgörande, för framtiden. Vi är ute på hal is, och som det ser ut nu är läget allvarligt. Min uppfattning är att det talas om och läggs vikt vid fel saker. Här kommer därför mitt bidrag till debatten.

Satt igår i bastun på den tills alldeles nyligen hotade kommunala badanläggningen i Göteborg, det klassiska Valhallabadet. Där har jag suttit många gånger. Tycker om att vara där, ensam. För att fundera, finna ro, vila och återhämta mig. Där flyter tankarna fritt och lätt. Och igår tänkte jag på detta med skolan. I värmen formulerades fem enkla åtgärder, för en bättre skola. Fem knäckfrågor och förslag till fokus i arbetet med att bygga en bra skola, för alla och för framtiden.

Tankarna presenterades på Twitter, och rönte där viss uppmärksamhet, men då det forumet är begränsat i omfång vill jag här lägga ut texten lite om de fem ENKLA lösningar som jag ser behov av i arbetet med skolans problem. Lösningar som är lika komplicerade som problemen är inga LÖSNINGAR, och det är också ett problem idag. Lösningarna som förs fram blir lätt komplicerade, när experter går in och vill detaljstyra processer som är komplexa. Detta att man gör och tänker just så, att man skapar lösningar som för att realiserar i människors vardag kräver att allmänheten och dem som berörs av lösningarna ständigt måste prestera på toppen av sin intellektuella förmåga, för att lösningarna skall fungera. Detta att människan ständigt överskattar sin förmåga och konsekvent glömmer hur det ser ut och fungerar i vardagen, det är ett problem som kräver medvetenhet för att kunna påverka lösningarna som förs fram, så i praktiken blir det sex förslag.

Nåväl, här kommer förslagen:

1. Låt ansvaret för lärande och kunskapsinhämtning helt ligga på eleven/studenten.

Det läggs alldeles för mycket energi idag på att se till att alla har förstått i alla lägen och led. Och eftersom alla är olika och har skilda förutsättningar kommer pedagogiken att handla med om stöd och uppmuntran, än om kunskap och progression. Min invändning går ut på att människan i grunden är bekväm, och när man vant sig vid att bli skedmatad och kontrollerad och serverad allt på ett fat, då anpassar man sig efter det. Allt lärande är inte roligt hela tiden. Mången kunskap är mödosam att inhämta. Det finns inga genvägar, och detta borde barnens undervisning handla om. Ingen ska givetvis lämnas i sticket, men som det är nu förlorar man fokus på kunskapen och fastnar i uppmuntran. Jag vill se ett mycket tydligare fokus på kunskap, och ett mycket större allvar i undervisningen. Den som inte håller måttet, eller elever som inte lägger ner den tid som krävs måste få lära sig att det får konsekvenser. Det är att bry sig om, på allvar. Ju förr man förstår detta och ju tidigare man får lära sig hantera sådana problem, desto lättare får man de sedan.

Lärarens ansvar är att lära ut, och att vara lyhörd för vad som händer i klassen. Visst måste man anpassa sig och hitta alternativa förklaringar. Men ansvaret för att påpeka vad man inte förstår och ansvaret för att be om hjälp måste komma från eleverna, annars får vi en kunskapsförnekande skola. Och det vore förödande, inte bara för eleverna, utan för samhället och allas framtid. Skolan och pedagogiken borde mycket tydligare inriktas mot att lära sig ta ansvar.

2. Plocka bort alla tankar på genomströmning från skolans kvalitetsarbete. Det ena utesluter det andra.

Genomströmning är ett mått på effektivitet, men det kan aldrig vara skolans uppgift att dra elever genom utbildningen. Detta att man mäter det gör att lärarna tvingas ta ansvaret för lärandet, mer än eleverna. Och det gör att man måste lägga tid på annat än utvecklandet av kunskap och undervisning. Genomströmning som parameter är en effekt av influenser från New Public Managment, och det är förödande för kunskapen att lärare och annan personal måste förhålla sig till och jobba med den. Det måste som sagt vara elevernas och studenternas ansvar att ta sig själva genom skolan. Lärarna kan och ska naturligtvis underlätta, men ansvaret får aldrig ligga på skolan. 

3. Låt lärare ansvara för kunskapen och undervisningens innehåll. Anställ administratörer som sköter allt annat.

När skolan görs till en EKONOMISK enhet som inte bara ska förvalta den summa pengar man får på bästa sätt, då kommer kraven på effektivitet krypande. Och dessa tar fokus från lärandet, som är en komplex och mödosam process. Idag handlar lärarens uppgift och skolans ansvar allt mer om annat, än om kunskap och utbildning. Det ska följas upp och kontrolleras samt dokumenteras. Planeras och informeras, allt för att slippa dra på sig kritik från olika håll. Och allt sådant tar fokus från det som lärare borde vara mest intresserade av, det som gjorde att de ville bli lärare: Kunskapen! Detta är kanske det enskilt största problemet med dagens skola, och det räcker inte med att minska antalet administrativa uppgifter lite grand, här krävs ett radikalt nytänkande och en helt annan organisation.

4. Ge lärarna MINST en tredjedel av arbetstiden för eget lärande och kompetensutveckling.

Lärare blir man för att man vill lära, och för att man tycker om att undervisa. Och detta är mänskliga egenskaper som skolan måste värna. Idag gör man tvärt om, man organiserar skolan på ett sådant sätt att undervisningen och kunskapen, lärande förvandlas till ett slags formalitet, och fokus läggs på allt annat än det som är eller borde vara kärnuppdraget. Klart läraryrket tappar prestige och efterfrågan då. Klart att ingen vill söka lärarutbildningen då. Lärare måste vi lita på, mycket mer än vad som görs idag. Och ett sätt att visa tillit är att ge lärarna tid och möjlighet till fortbildning, på arbetstid. Om någon fuskar rörande detta eller smiter undan, då är det ett separat problem som det finns enkla lösningar på.

5. Om övriga fyra förslag genomförs, behövs ingen löneökning. 4000 mer i månaden (+ frihet) skulle ange tonen i talet om kvalitet i skolan.

Skolans ekonomisering är ett av utbildningens grundproblem, och jag är övertygad om att om ovanstående förslag genomförs kommer prestigen i yrket att öka, och efterfrågan på utbildningsplatser att stiga, dramatiskt. Och då behövs inga löneökningar. Pengarna kan användas på mycket bättre sätt, på sätt som ger mycket bättre effekt vad gäller det som är skolans grundproblem idag, brist på kunskap och innehåll. Lärarlönerna har halkat efter, men det är inte det som är det största problemet, det är ett litet problem i sammanhanget. Girighet främjar inte kunskap och lärande, inte på långa vägar när som frihet, tillit och ansvar.

Det är inte svårt att bygga en bättre skola, men det är möjligen svårt att inse hur enkelt det är.