Ett visionärt samtal, om humaniora och kreativa näringar

Om alla dagar såg ut som den dag som än så länge ligger framför mig hade jag nog inte hållit speciellt länge. Upp tidigt, sedan iväg till jobbet för att examinera uppsatser mellan åtta till tolv. Därefter iväg till busstationen för vidare befordran till Skövde varifrån tåget till Stockholm går. I den kungliga huvudstaden ska jag sitta med i en panel, eller i ett visionärt samtal, som det står i inbjudan, om hur framtidens samhälle kommer att efterfråga kulturella och kreativa näringar, om morgondagens konstnärliga arbetsfält. Det är Arbetsförmedlingen Kultur och Media som bjudit in mig. Fram till nu vore detta oproblematiskt, det är inte mer än jag brukar göra på en dag. Denna dag måste jag dock läsa tio uppsatser, och ta mig hem till Göteborg för att sova. Upp tidigt, iväg till Trollhättan, för att examinera uppsatser hela dagen. Hade detta inte varit terminens sista stora insats hade jag tvingats tacka nej till panelen, men nu när jag ser ljuset i tunneln vet jag att jag orkar. Vill och kan, det är inte där begränsningen ligger. Orken är dock viktigt att hushålla med.

Fem frågor har jag fått som utgångspunkt för samtalet mellan oss sex i panelen. Tänkte att dessa frågor kan ha allmänintresse, och jag måste ändå förbereda mig. Flyktlinjer är en integrerad del av mitt liv. Bara att kasta sig ut. Fem påståenden att reflektera över. Ser fram emot detta. Spännande, utmanande och väldigt viktigt.

1. Då vet vi hur kulturutövaren eller kreatören kan anlitas för att arbeta med andra yrkesgrupper, inom alla samhälls- och näringsområden och värdet av detta.

Någon tidsangivelse, typ årtal kan ingen så klart ange. Det är oerhört viktigt. Det är själva utgångspunkten mitt tänkande kring och förståelse för kultur, att det handlar om kollektiv skapande verksamhet. Alla ingår således i eller omfattas av ett slags kreativ näring. Att vara samhällsmedborgare är att vara kreatör eller kulturutövare. Förstår så klart att vi inte förväntas ange en tidpunkt. Tanken är självklart att vi ska beskriva eller ange kännetecken på ett klimat. När vi uppnått detta är vi framme, det är i alla fall så jag definierar uppdraget.

Vad krävs för att nå önskat läge? Det krävs nya sätt att tänka kring kultur, konst och kreativitet. Ett annat samhällsklimat. En annan syn än den rådande på humanister och konstnärer. Idag plockas man fram när det ska hållas högtidstal, när något ska invigas, till kaffet. Lättsam underhållning, eller traditionsbärare och expert på anekdoter. Pynt, rosen på tårtan. Guldkanten på tillvaron. Humaniora och konst är vad som satsas på när andra, mer basala behov, tillgodosetts. Den dag vi ser på humanister som jämbördiga kollegor, med kunskaper som kompletterar arbetslivets övriga kunskaper och kompetenser, då vet vi att kulturvetare och kreatörer kan anlitas inom alla områden. Och då kommer värdet att visa sig.

Problemet idag är att vi lever i en kultur som förnekar sig själv, och som i ett slags tillstånd av hybris dissar viktiga kunskaper och insikter som skulle kunna leda till självinsikt. Som humanist får man finna sig i att förlöjligas och skrattas åt. När den synen på och uppfattningen om konst och humaniora ändrats, då visar sig värdet av kunskaperna. Och då kommer en massa nya samarbeten att inledas. Kreativa samarbeten, som knyter ihop samhället, istället för som idag bryta sönder det. Effektivitet, specialisering och fokus på mål är de största hoten mot den utveckling jag skissat på här.

2. Då vet vi varför brobyggen och växelbruk mellan kultur och näringsliv, humaniora och vetenskap ger hållbar tillväxt, samhällsutveckling, sysselsättning och konkurrenskraft.

Detta vet vi först när vi vågar ta steget fullt ut. Först när vi inser att mångfald inte handlar bara om kategorier (etnicitet, sexualitet och så vidare) av människor utan lika mycket om tänkande. Det är en kunskap som uppstår i mötet mellan olika kunskapssyner, kompetenser, traditioner. Ekonomi och kultur är två sidor av samma sak, följer samma lagar. Ekonomin är ett kulturellt uttryckssätt, vilket blir allt mer uppenbart ju mindre kontanter som cirkulerar i samhället. Pengar är ett materiellt uttryck för något immateriellt, det vill säga kultur. Pengar är ett kulturellt medium. Förstår vi det öppnar sig en ocean av möjligheter för nya typer av samarbeten. Och när människor möts uppstår nya idéer och utmanas gamla sanningar. Det leder till ökad självkännedom, för både individer grupper och för samhället, vilket ger självförtroende och framtidstro. Detta leder i sin tur till samhällsutveckling, tillväxt och sysselsättning. Framtiden skapar vi, genom att leva våra liv i vardagen. Idag väntar vi på lösningar utifrån, och när de inte kommer (de kan inte komma, inte så länge som vi väntar på den) sätter vi oss på en kollektiv svältkur som gör det än svårare att bryta sig loss. Samhället har gått i baklås genom att fixera sig vid ekonomin, genom att söka efter EN lösning, den bästa. Den bittra sanningen är att det finns ingen lösning, bara människor som gör saker tillsammans, med varandra. Konstnärer kan hjälpa oss ut ur den låsningen, och humanister har kunskaper om hur kulturella processer fungerar. Styra utvecklingen går emellertid inte.

3. Då känner vi till nya tillväxtvalutor som de kulturella och de kreativa näringarna skapar och hur vi handlar med dem.

Tror jag vill vända lite på perspektivet här. Är inte alldeles säker på att vi ska handla med den valuta som humaniora och konstnärer skapar. Lite som pengar vill jag nog mer se resultatet av vårt arbete som medier för att att uppnå andra mål. Problemet idag, och det är ett allvarligt problem, är att pengar har blivit ett mål sig. Därför går allt fler näringar på knäna. Verksamheter som är personalintensiva eller kräver råvaror går dåligt, om det inte handlar om lyxvaror för den rika delen av befolkningen, dem som tjänar pengar på pengar. Vi ställer oss idag kollektivt inför det orimliga och omöjliga valet mellan pengar eller konst. Vi borde istället se på konst och pengar som medium för att kanalisera kreativitet som kan användas för att bygga ett bättre, mer inkluderande samhälle. Och det samhället kommer att vara mer hållbart, just för att alla ägg inte ligger i samma korg. Framtiden, återigen, skapas av oss medan vi väntar på att den skall komma oss till mötes. Förstår vi det har vi kommit en bra bit på väg mot det önskade läge som beskrivs i inbjudan till samtalet.

4. Vi har genom kulturen och de kreativa näringarna funnit nya industrigrenar och mervärden som producerar gemenskap, medskapande och egenmakt.

Än en gång vill jag peka på att kultur skapas av alla oss tillsammans. Och jag vill även poängtera att kreativa näringar är en del av samhället, inte ett tillägg till det. Orsaken till att vi ser på saken på detta sätt, och till att vi sitter och resonerar kring detta isolerat, är ett resultat av kultur. Vi sitter så att säga inne med svaret, men så länge vi förnekar det, så länge vi letar efter svar någon annanstans, kommer vi att trassla in oss än mer. Lösningen är att ta oss ur denna tankemässiga låsning. Vi kommer inte att finna nya industrigrenar, dessa skapas i och genom att nya kompetenser möts i nya samtal där agendan ännu inte är satt och bestämd på förhand. Vi måste börja lyssna mindre på vem som talar och mer på vad som sägs. Idag har ekonomer och ekonomiskt tänkande tolkningsföreträdet, och ekonomi utgör alltings måttstock. Kritiserar man det, är man negativ till effekterna av ekonomisering, då utmålas man därför till en oresonlig motståndare till samhället, en fiende, en galning. Vi måste börja lyssna mer på varandra, måste börja samarbeta över alla möjliga typer av gränser. Det är i möten där inget är bestämt på förhand, inom ramen för samverkan mellan olika kompetenser, som nya näringar uppstår.

Kreativitet är inget någon är eller kan vara expert på, det ett kollektivt resultat av samverkansprocesser som tillåts vara öppna. Kreativitet uppstår i möten, oväntade möten. Mötet där parterna känner ömsesidig respekt. Konstnärer är inga gycklare, harmlösa underhållare. Vi är alla medborgare i det samhälle vi bygger tillsammans. Medskapare av kultur. När vi inser detta, och när vi kollektivt omsätter dessa tankar i handling, då skapas ett annat samhälle, ett samhälle där humanister och konstnärer är lika viktiga som börsmäklare och ingenjörer. Tillsammans är nyckelordet! 

5. Vilken typ av kreativitet tror du måste finnas i, eller köpas av, företag i framtiden för att synas och för att skapa djupare relationer med sina kunder/brukare/slutanvändare eller publikgrupper?

Som jag ser på saken har jag redan svarat på den frågan. Det är den kreativitet som uppstår i möten mellan människor. Den går inte att artbestämma, för kreativitet handlar om det vi ännu inte vet. Alltid. Så fort vi vet är det inte kreativitet längre.

Vi måste fatta det, och börja leva. Tillsammans.