Matters of concern? Ett sätt att se på vetenskap.

Tänkte dela med mig en länk till en artikel jag uppskattar. Länken leder till Bruno Latours hemsida, och till artikeln: "What is the style matters of concern." Den går i korthet ut på följande ...

Dagens samhälle präglas i mångt och mycket av en bestämd uppfattning om och syn på vad kunskap är. Den beskrivs träffande av Latour i följande termer: Matters of fact.

Vetenskap handlar med en sådan syn kort och gott om fakta, om vad som hänt, egentligen eller om hur det är. Som kulturvetare blir man ibland anklagad för att vara flummig när man hävdar att kultur är något högst komplext och motsägelsefullt, men om det nu är så att detta är ett adekvat svar på frågan, vad är kultur? Om kultur beskrivs bäst med ordet flummig, är det då inte bättre att acceptera det och att försöka förstå principerna och processerna som leder fram till det resultatet? Frågan är ledande, men jag tror att läsaren utifrån ovanstående resonemang inte har några problem att lista ut min ståndpunkt.

Latour, som under många år har undersökt hur det går till när kunskap produceras i laboratorier och på andra ställen menar att det är långtifrån säkert, och till och med oftast osäkert, om det går att resa annat än högst tillfälliga anspråk på att sitta inne med någon sanning om något. Han har på olika ställen resonerat kring ett alternativ till det allt för rigida Matters of fact och menar att ett mer adekvat och konstruktivt ideal vore att beskriva vetenskapens uppdrag som att det handlar om, Matters of concern. Skillnaden mellan de båda ”idealen” är väldigt liten.

Matters of concern skrivs fram i och genom fyra specifikationer. Matters of concern erkänner för det första, till skillnad från Matters of fact, ingen absolut skillnad mellan subjekt och objekt. I korthet går Laturs poäng ut på att öka medvetenheten om att vetenskap bedrivs av människor och för människor, och att detta är gott nog. Det handlar alltså om ett något mer ödmjukt förhållningssätt till resultatet av det vetenskapliga arbetet som inte går att skilja från den dom utför det. Självklart ska man inom vetenskapen fortsätta den verksamhet man framgångsrikt har bedrivit, men man bör tona ner sanningsanspråken något och göra sig aktivt medveten om att vetenskapsmän och kvinnor, som alla andra människor, också har andra behov än att söka sanning och att det är svårt att i varje moment vara helt på det klara med vad som är vad. Vetenskap är en mänsklig verksamhet med allt vad det innebär, och det är en aspekt av akademin allt för sällan uppmärksammas.

Den andra specifikationen går ut på att matters of concern måste uppskattas för att bli giltig. Det ligger i sakens natur att matters of fact får man ta till sig vare sig man gillar det eller ej, och detta i sin tur öppnar upp för medvetet såväl som omedvetet maktutövande genom att olika påståenden allt för lätt utvecklas till ultimatum. Den som anser sig sitta inne med sanningen är helt stängd för vidare samtal, vilket är ett förödande förhållningssätt åtminstone inom all social forskning. Exempel på vad detta kan få för konsekvenser ser vi i den allt annat än konstruktiva debatten om klimatet som allt för ofta har kommit att handla om vem som sitter inne med sanningen, och allt för lite om vad vi kan göra för att undvika en allvarlig fara. Det viktiga är inte hur begrepp skall definieras utan till vad de går att använda.

Specifikation nummer tre handlar om hur man bör se på det sammanhang som allt och alla delar. Framförallt handlar det om att uppmärksamma det faktum att även ting, tankar och materialitet bör räknas in i bedömningen och tilldelas samma betydelse som mänskor. Allt som kan göra skillnad, alltså även tankar, texter och materialitet/teknologi kan och bör beaktas mycket mer. Världen är helt enkelt befolkad av mycket mer än mänskliga varelser, vilket är självklart men inte helt enkelt att göra sig medveten om. Påpekandet bör därför uppfattas först och främst som en hjälp på vägen i arbetet med att få upp ögonen för det faktum att världen är en och odelbar och att allt och alla är delar av samma helhet, samma sammanhang. Och det sammanhanget byggs av mindre delar, vilka alla kan benämnas aktörer. Både sociala och materiella aspekter av helheten, både människor, tankar, ord och saker kan göra skillnad, därför benämningen aktör på samtliga. Detta för att inte på förhand slå fast att det finns någon analytiskt betydelsefull skillnad mellan hur man ska förhålla sig till individer och till institutioner (att den ena nödvändigtvis skulle höra till psykologins intressesfär och den andra till ekonomins, för att hänvisa till några vanliga försanthållanden inom akademin). Kunskap, om den definieras med hjälp av denna förståelse, är något som uppstår i och genom en process vilken inbegriper en lång rad aktörer, aspekter och artefakter, alla med sina speciella problem om förtjänster.

Den fjärde och sista specifikationen handlar om varaktighet och uthållighet, om att såväl vetenskap som samhället och arbetslivet bäst förstås som processer. Utgångspunkten är att ingen aktör som sätts i förbindelse med andra aktörer förblir opåverkad. Alla möten/förbindelser mellan aktörer betraktas som ett slags ömsesidigt möte som gör något med kontrahenterna och som påverkar aktörerna i en ständigt pågående process av ömsesidigt blivande.

Det viktiga är dock inte benämnandet, definitionen. Det är användandet, vad man gör!