Argumenten som används för att rättfärdiga regleringarna, omorganiseringarna, utvärderingarna och den allt mer omfattande och utbredda kontrollen av allt fler aktörer och aspekter är alla "goda". Ingen vill ha kaos, oordning eller slöseri med det skattemedel. Laissez faire och anarki kan inte försvaras. Alla vill gott. Därför drivs utvecklingen i den riktningen trots att inget gott kan komma ur rörelsen. Människans vilja att veta och rädslan för obehagliga överraskningar driver hen till underkastelse och får hen att offra allt mer och allt fler aspekter av friheten som en gång fanns och var mer utspridd än idag.
Territorialiseringen handlar inte bara om ekonomi, men i denna post handlar det om ekonomi. Om mikroekonomi och segmenteringar. Kontrollen kommer som sagt inte uppifrån, utan underifrån och inifrån. Det är vi som kontrollerar varandra och oss själva. Tänk på lockelsen i politikers löften om lägre skatt. Löftena handlar inte om något annat än att vinna röster i kampen med andra partier. Varifrån kommer pengarna som utlovas? Inifrån systemet och priset den enskilde får betala för sänkt skatt handlar om hårdare kontroll, striktare reglering och mer styrning av all offentligt finansierad verksamhet. Alla sitter i samma båt och ingen kommer undan kontrollen. Vägen till helvetet, mot undergången, är som bekant kantad av goda intentioner.
The issue is that the molar and the molecular are distinguished not by size, scale, or dimension but by the nature of the system of reference envisioned. Perhaps, then, the words "line" and "segment" should be reserved for molar organization, and other, more suitable, words should be sought for molecular composition. And in fact, whenever we can identify a well-defined segmented line, we notice that it continues in another form, as a quantum flow. And in every instance, we can locate a "power center" at the border between the two, defined not by an absolute exercise of power within its domain but by the relative adaptations and conversions it effects between the line and the flow.Ingen har makt. Makten uppstår mellan. Tydligen är det så att 66 individer äger lika mycket som den fattigaste halvan av jordens befolkning tillsammans. Resten befinner sig mellan och kanaliserar makten genom sin strävan att få det bättre, genom sina drömmar om att bli lika rika som de där 66. För något år sedan var de 85, och för ytterligare några år sedan var de runt 300. Territorialiseringen av ekonomin går svindlande snabbt. Och det är vi som driver oss själva och världen i den riktningen genom att vara fullt upptagna med våra liv och vardagspusslet. Mer pengar i plånboken låter som en befrielse, och det är så enkelt, det räcker med att välja rätt papperslapp på valdagen. Förföriskt enkelt och så lockande är löftet om sänkt skatt att alla glömmer eller väljer att inte se det verkliga priset. Nedskärningarna, kontrollerna och de allt striktare regleringarna kan dessutom skyllas på politikerna. Jag är oskyldig, tänker många. Ingen orkar ta på sig skulden. Därför fortsätter vi, och genom att fortsätta göra som vi brukar kommer nyheten om att det nästa år är 35 individer som äger lika mycket som den fattigaste halvan att drunkna i flödet av nyheter som allt mer blandas upp med reklam. Det faktum att det är vi som gör allt detta mot varandra och oss själva blir svårare och svårare att ta in i takt med att tillvaron regleras allt mer. Och insikten om att problemen skulle kunna lösas genom att konfiskera ett försvinnande litet fåtals rikedomar undgår oss. Att problemen bottnar i en själv är en allt för plågsam insikt att hantera, särskilt som kraven på en ökar ...
Take a monetary flow with segments. These segments can be defined from several points of view, for example, from the viewpoint of a corporate budget (real wages, net profit, management salaries, interest on assets, reserves, investments, etc.). Now this line of payment-money is linked to another aspect, namely, the flow of financing-money, which has, not segments, but rather poles, singularities, and quanta (the poles of the flow are the creation of money and its destruction; the singularities are nominal liquid assets; the quanta are inflation, deflation, stagflation, etc.). This has led some to speak of a "mutant, convulsive, creative and circulatory flow" tied to desire and always subjacent to the solid line and its segments determining interest rates and supply and demand.Självorganisering handlar det om. Därför ser det ut som någon kontrollerar och andra kontrolleras. Gränsen mellan är dock ingen gräns, utan en förbindelselänk, och kontrollmakten uppstår mellan. Det är den som styr. Det är vi som kontrollerar varandra. Pengarna vi har i plånboken (som man säger, även om ekonomi idag allt mer handlar om digitala flöden) är sammanlänkade med världsekonomin. Pengar är som bekant ingenting annat än föreställningarna vi lägger i ordet. Ekonomin är inte mindre verklig för det. De 66 rikaste och miljardärerna fattiga samt alla vi andra är alla delar av samma självorganiserande system och det vi gör, det gör vi med och mot varandra. Makten kommer underifrån och drivs av samma individuella längtan efter kontroll, autonomi och frihet.
In a balance of payment, we again encounter a binary segmentarity that distinguishes, for example, so-called autonomous operations from so-called compensatory operations. But movements of capital do not allow themselves to be segmented in this way; because they are "the most thoroughly broken down, according to their nature, duration, and the personality of the creditor or debtor," one "no longer has any idea where to draw the line when dealing with these flows."Pengarna har nästlat sig i kulturen och finns och verkar mellan allt och alla. Digitaliseringen gör ekonomiseringen ännu mer osynlig, och styrningen och kontrollen blir mer och mer subtil. Därför behövs mindre och mindre kraft för att upprätthålla kontrollen och affektuera styrningen, och medan vi allt ihärdigare letar syndabockar och söker lösningar fortsätter och förstärks territorialiseringsprocessen.
Yet there is always a correlation between the two aspects since linearization and segmentation are where flows run dry, but are also their point of departure for a new creation. When we talk about banking power, concentrated most notably in the central banks, it is indeed a question of the relative power to regulate "as much as" possible the communication, conversion, and coadaptation of the two parts of the circuit. That is why power centers are defined much more by what escapes them or by their impotence than by their zone of power.Här blottläggs den kanske tydligaste skillnaden mellan det samhälle Deleuze och Guattari levde i och vårt. För ekonomin har genomgått en ENORM förändring och dess påverkan har spridit sig på ett ofattbart sätt. Även om jag vet är det svårt att ta in. Förändringshastigheten har ökat exponetiellt, och pengarnas makt över allt och alla har ökar lika mycket och på samma sätt. Och klyftan mellan de rikaste och fattigaste är vidgats till en avgrund. Trots det är alla lika sammankopplade nu som då. Segmenteringarna och mikropolitiken är annorlunda, men det handlar fortfarande om saker vi gör med och mot varandra. Ett annat samhälle är lika möjligt nu som då, om bara tillräckligt många vill och inser vad man kan göra. Det är här och nu, i vardagen, mellan oss alla, som framtiden skapas, och den är öppen. Även om vi är på väg mot undergången går utvecklingen att vändas. Vi har alla ett ansvar för segmentringarna och mikropolitiken som driver självorganiseringen i ena eller andra riktningen.
In short, the molecular, or microeconomics, micropolitics, is defined not by the smallness of its elements but by the nature of its "mass"—the quantum flow as opposed to the molar segmented line. The task of making the segments correspond to the quanta, of adjusting the segments to the quanta, implies hit-and-miss changes in rhythm and mode rather than any omnipotence; and something always escapes.Det är inte genom stora reformer världen och samhället förändras. Och lösningen är absolut inte färre och mäktigare ledare. Det handlar om vad du och jag gör i vardagen. Knyter vi handen i fickan eller står vi upp för det vi tror på, i fikarummet på jobbet eller på släktmiddagen? Vilken lapp vi tar i högen av lappar som lagts fram på valdagen, spelar roll. Fare-Trade- eller "vanligt" kaffe, bananer eller obesprutade bananer? Det faktum att vi låter det positiva vara undantag och det negativa bli till norm är mikropolitiken i praktiken. Det spelar roll vad vi klickar på och hur vi rör oss på nätet, för att inte tala om vad vi delar och sprider. Allt och alla hänger ihop. Vi kontrolleras inte, vi kontrollerar varandra. Vi får inte det samhälle vi vill ha, utan det vi förtjänar.
2 kommentarer:
"Territorialiseringen av ekonomin går svindlande snabbt."
Jag tror det måste vara tvärtom. Att den globaliserade ekonomin koncentreras till en liten grupp rika människor är en avterritorialisering av ekonomin på de stora skalorna. Finansialiseringen och globaliseringen av kapitalet är primärt en nedrivning (en slags krigsmaskin) av de nationalstatliga sedimentära strukturerna som i ett par hundra år territorialiserat dessa flöden.
Att en arbetare eller tjänsteman sedan utsätts för alltmer kontroll i sin arbetsvardag är nog snarare en form av mikromakt, ett diagram som territorialiserar lokalt. Men är det inte just denna paradox som är intressant: allt hårdare kontrollerade mikronivåer medan kapitalet på global skala flödar allt friare.
Du menar att koncentreringen av pengar hos allt färre, allt rikare, är en övergripande effekt av ekonomiska avregleringar och ökad frihet på nations- och företagsnivån? De där 66 individerna blir då ett slags ekonomins flyktlinjer? Ja, tack för den ögonöppnande synpunkten! Det tror jag också Christopher. Och i den tanken finns lite mer hopp än i det spår jag är inne på här. Paradoxer är intressanta! Förmågan att identifiera paradoxer känns också allt viktigare, för samma utveckling som vi ser i ekonomin finns ju på andra områden också. Autonomireformen i Högskolesverige ledde till mer kontroll av allt fler och till minskad forskningsfrihet...
Skicka en kommentar