Mikropolitik och segmenteringar 13

Flöden och relationer är vad världen består av. Rörelse och dynamiska mellanrum. Sammanhang bestående av fler än en men färre än många, som kännetecknas av ständig förändring och som hela tiden bryts upp och segmenteras. Det är ontologin som Deleuze och Guattari både utgår från och undersöker. Och detta att både utgå från och samtidigt undersöka är viktigt. Kartan och verkligheten handlar båda om samma sak, men är inte identiska. Skillnaden mellan är lika viktig som verkligheten och kartan. Kunskap kan och får aldrig förknippas med verkligheten, för det kunskapen relaterar till förändras ständigt och går inte att låsas fast. För att hålla sig ajour och för att inte gå vilse måste både kartan och terrängen ständigt utvärderas. Bara så kan vetenskapen bli användbar och relevant. Relationer, flöden och en ständig rörelse mellan. Förstår man det kan man bättre ta sig an utmaningen som verkligheten, samhället, kulturen och livet utgör. Vetenskap handlar inte om sanningen, utan om strävan efter förståelse för och hantering av världen som vi lever och är utkastade i.

We could take other examples, such as the power of the Church. Church power has always been associated with a certain administration of sin possessing a strong segmentarity (the seven deadly sins), units of measure (how many times?), and rules of equivalence and atonement (confession, penance . . .).

Religion är ett sätt att hantera verkligheten och livet. En uppsättning svar på olika typer av frågor. Länge var religionens svar ohotade och kyrkans makt oinskränkt. Sedan kom Galilei och andra. Upplysningen, franska revolutionen, Darwin. Vetenskapen utmanade kyrkans makt över vetandet och menade att man förfogade över bättre kartor. Vetenskapens kartor var bättre, för de byggde på studier av verkligheten, inte på eviga gudsord nedskrivna i en bok som inte fick ifrågasättas. Sedan dess har både vetenskapen och religionen förändrats. Vetenskapen håller på att utvecklas i dogmatisk, bevisande, dömande och försvarande riktning, och kyrkan öppnas allt mer upp och lämnar utrymme för intellektuella samtal om det som ligger bortom det vetbara. Flöden och relationer, rörelse, dynamik och förändring. Olika typer av segmenteringar och bevakande av gränser.

Molära sammanhang och molekylära sammanslutningar. Allt går in i och ut ur vartannat och både påverkar och påverkas. Helheter som bryts upp i delar, och delar som som sluter sig samman och bildar helheter. Det handlar inte om kyrkan eller vetenskapen, utan om verkligheten, om ontologi. Ingenting är evigt, allt förändras i ett kreativt, skapande, flöde. För att kunna hantera livet som det levs behövs olika kartor och en väl utvecklad förmåga att röra sig i terrängen. Framförallt behövs insikt om hur viktigt det är att inte slå sig till ro och försvara en enda karta. Lika viktigt är det att över kartor och vanor som inte längre fungerar optimalt för att orientera sig i en föränderlig verklighet med hjälp av. Sanning är som sagt svårt, för så som ordet vanligtvis används är det en evig, okränkbar egenskap som upptäcks. Vetenskapen sägs handla om kunskap, men idag ser jag allt fler tecken på att det minst lika mycket och ibland handlar om makt. Vetenskapen började som en negation till kyrkan, vilket gör att den övertog samma struktur och samma anspråk. Detta försöker Deleuze och Guattari bryta med. Deras vetenskap är en mindre vetenskap, en annan väg fram, mellan.

But there is also what might be called the molecular flow of sinfulness, something quite different yet complementary: it hugs close to the linear zone, as though negotiated through it, but itself has only poles (original sin-redemption or grace) and quanta ("that sin which is the default of consciousness of sin"; the sin of having a consciousness of sin; the sin of the consequence of having a consciousness of sin).

Det molära och molekylära finns överallt och kan när som helst brytas upp eller slutas samman. Kyrkan söker, eller sökte, kontroll över människan genom hänvisningar till Bibeln. Och folket lydde, mer eller mindre, oftast. Men nu är livet en gång så att det inte går att kontrollera med mindre än att döda det. Synden lurar hela tiden runt hörnet och hotar ständigt att bryta upp strukturen. Kyrkans molära ordning och församlingsmedlemmarnas molekylära sammanslutningar samproduceras i en och samma process av tillblivelse. Fast inte bara kyrkan, även vetenskapen kan beskrivas och förstås på samma sätt. Som sagt, detta handlar inte om historieskrivning, utan om ontologi. Om kartor och orientering, inte om sanning och evidens.

The same could be said of a flow of criminality, in contrast to the molar line of a legal code and its divisions.

Allt kan förstås med hjälp av verktygen som Deleuze och Guattari skapade. Begreppen som finns i deras verktygslåda är fortfarande aktuella, det vill säga verktygen kan fortfarande användas för att bygga något här och nu av. Kartorna kan dammas av och testas. Verkligheten förändras, men inte så mycket. Förändringen går i vågor och väldigt lite är nytt under solen. Kultur handlar om nya kombinationer av gamla teman. Kulturen liknar jazzmusikern som improviserar kring ett välkänt tema som tänjs ut och bråkas med. Kulturen har en gräns, är både molär och molekylär och kan när som helst förändras och övergå i något annat. Tänk på den där ankharen som är både och, inte antingen eller. Tänk inte på sanningen, tänk verktyg, kartor. Framförallt, tänk samtal. Livet går inte i repris och det förändras hela tiden. Flöden och relationer är det enda som är konstant i tillvaron och verkligheten.

Or to take another example, discussions of military power, or the power of the army, consider a segmentable line broken down into types of war corresponding exactly to the States waging war and the political goals those States assign themselves (from "limited" war to "total" war). But following Clausewitz's intuition, the war machine is very different; it is a flow of absolute war stretching between an offensive and a defensive pole, and is marked only by quanta (psychic and material forces that are like the nominal liquid assets of war).

Politik är krig som är offensivt eller defensivt. Politik handlar om att bygga relationer, om att vara med eller mot. Fast inte bara, det behöver inte handla om antingen eller. Sverige har valt en annan väg, i alla fall på pappret och i retoriken. Det går att vara neutral också. Det går att bygga andra typer av relationer, föränderliga relationer byggda på samtal och utbyte, lyssnade och förståelse, autonomi och heteronomi. Länder och samhällen är både molära och molekylära. Jag, min familj, lokalsamhället, Sverige, EU. Det molära och molekylära finns på alla nivåer och det är sammanhanget som helhet som bestämmer vad som blir vad och hur det fungerar. Verkligheten är både och, inte antingen eller. Neutralitet är inte en lösning, det är en nomadologisk hållning som kan utföras bra eller dåligt.

We may say of the pure flow that it is abstract yet real; ideal yet effective; absolute yet "differentiated." It is true that the flow and its quanta can be grasped only by virtue of indexes on the segmented line, but conversely, that line and those indexes exist only by virtue of the flow suffusing them.

Det är flödet som ger livet liv och som gör verkligheten dynamisk. Allt kan dock inte röra sig och förändras hela tiden och hur mycket som helst. För att livet ska överleva och för att verkligheten inte ska lösas upp eller krossas under sin egen tyngd behövs uppdelningar i mindre delar. Segmentering och differentiering. Livet och verkligheten kan aldrig förstås i sin helhet, bara via delarna. Livet, året, månaderna, veckorna, dagarna, timmarna, minuterna, sekunderna och så vidare. Segmenteringar och sammanhållna helheter, territorialisering och deterritorialisering. Dynamik, förändring och kamp om tillgångar och makt över flöden. Det handlar om ontologi och förståelse för förändring.

In every case, it is evident that the segmented line (macropolitics) is immersed in and prolonged by quantum flows (micropolitics) that continually reshuffle and stir up its segments.

Mikro och makro förutsätter varandra, är två sidor av samma sak. Överallt, alltid. Deleuze och Guattari skriver ontologi, men inte genom att bevisa något, utan genom att rita kartor och konstruera begrepp, genom att bjuda in till samtal och genom att låta sig inspireras av olika tänkare. Framförallt är filosoferna nyfikna och rör sig rastlöst genom verklighetens mångfald av intryck och exempel. Allt kan användas som inspiration och ingen förklaring är definitiv. Sanningen är ett ord, en karta, ett anspråk på makt och en uppmaning till debatt. Tankarna om mikromakt och segmenteringar är en inbjudan till samtal, en öppning och en början på något. Som sagt, verkligheten består av flöden och relationer, förändring och oöverblickbart komplexa helheter. Livet är en resa utan mål.