Vad ska jag göra med resten av mitt arbetsliv?

Nästa vecka välkomnar jag en ny kull studenter till Högskolan Väst och ett nytt läsår. Det blir 23e gången jag gör det. Tyvärr blir det den sista. Jag har kommit över, både beslutet om uppsägningen och det oerhört oproffsiga sätt som mitt ärende och hela omställningen genomfördes på. Och jag har accepterat det faktum att även om JO kommit till slutsatsen att min arbetsgivare inte följt lagen förändras inget i sak för mig. Men nu när jag står på tröskeln till min sista termin på högskolan som jag gav mina bästa år i arbetslivet rivs såren upp igen. Jag förväntas utföra mina sysslor under uppsägningen på samma sätt som tidigare, och jag kommer så klart att göra mitt bästa för att studenterna inte ska bli lidande, men det är jobbigt för mig att vara i högskolans lokaler för jag ser blickarna och känner mig som en paria. Nu blickar alla dessutom framåt och budgeten (som angavs som skäl för uppsägningen) är tydligen i balans för man nyanställer dessutom. Kurserna som jag ansvarar för och ska undervisa på här under hösten ska alla fortsätta ges, och handledningen samt examinationen av examensarbeten (som varit en stor del av min tjänst) är naturligtvis inget man ska sluta med – så förlåt mig om jag låter ledsen och besviken, fast det tycker jag nog att jag har rätt till. 

Missförstå mig bara inte. Jag är arg och besviken, inte bitter och hämndlysten! Jag konstaterar faktum. Liksom Magnus Gisslén vill jag (och har jag en lagstadgad rättighet att) vara öppen med och berätta om vad som håller på att hända inom och vilka prioriteringar som görs i högskolevärlden. Jag har alltid sett det som att jag arbetar på samhällets uppdrag och det är dessutom skattebetalarna som betalat min (10-åriga) utbildning och min lön i alla år. Om investeringen i forskning och högre utbildning inte leder till kunskap av hög kvalitet blir det ett oförsvarligt och gigantiskt slöseri med pengar, vilket är något som drabbar alla; medborgarna, företagen och demokratin. Min omsorg om högskolan handlar om väldigt mycket mer än min egen ekonomiska försörjning, och mitt engagemang för kunskapen upphör inte även om min anställning på Högskolan Väst gör det, tvärtom! Det är detta som veckans bloggpost handlar om, jag behövde bara skriva av mig lite.  

I takt med att högskolans kollegier (alltså forskarna och lärarna) har fått allt mindre makt och linjens chefer har blivit fler och fler har den akademiska världen blivit allt mer produktionsorienterad och det har gjort universitetskulturen allt mer avintellektualiserad. Den högskolemiljö jag lämnar i februari har ytterst få likheter både med det universitetet jag hittade in i under 1990-talet och den högskola jag började forska och undervisa på i början av 00-talet. Förändringen inom akademin gör det lite lättare att bära sorgen över att bli av med jobbet, men eftersom hela högskolesektorn förändrats inser jag samtidigt att det blir svårt att hitta en arbetsgivare inom akademin där kunskapen och den akademiska kvaliteten är placerad i första rummet, och det oroar mig lika mycket för egen del som för samhällets. Sedan jag fick beskedet om att jag blivit placerad i en krets om två där båda får gå, i december förra året, har jag successivt kommit till insikt om att även om jag hade fått vara kvar är både arbetet som lektor och arbetsmiljön på institutionen och avdelningen förändrat i grunden. Det goda har i alla fall uppsägningen fört med sig, att jag här under min sista höst på HV slipper bry mig om och lägga tid på saker som jag med åren fått allt svårare att förstå meningen med.

När min anställning på Högskolan Väst upphör är det som synes med blandade känslor jag lämnar det arbete jag fortfarande älskar. Men just eftersom det på senare år har blivit allt svårare att – inom ramen för tjänsten – värna kunskapen och den akademiska kvaliteten, och framförallt eftersom jag framöver, i och med att banden med högskolan klipps, kan ägna all min tid och hela mitt fokus åt det jag utbildats för och vill arbeta med, alltså kunskapsutveckling och lärande, är det egentligen "bara" min ekonomi som påverkas av uppsägningen. Det är i och för sig ingen liten sak, men eftersom jag nu äntligen kan verka i den akademiska frihet jag alltid värnat och dessutom får möjlighet att ägna mer tid åt bildning finns det helt klart ljusglimtar i mörkret. Jag förlorar inte bara, jag vinner också en hel del. Därför är det inte synd om mig. Jag har inte så många år kvar till pensionen, mina fasta kostnader är relativt låga och jag har en hel del projekt och nya uppslag till saker jag både kan och vill göra, som jag dessutom tror på och därför kommer att kunna lägga hela min själ i – så än så länge kan jag hålla oron stången och fokusera på att bygga en stabil grund för framtiden.

I takt med att NPM successivt förändrat arbetet som lektor har Flyktlinjer kommit att bliv allt viktigare för mig. Bloggandet började som en anspråkslös och personlig utmaning i januari 2011 och under tio år uppdaterade jag bloggen minst en gång varje dag. Det har jag lärt mig enormt mycket av, både om mig själv som skrivande, tänkande och lärande individ, och om kunskapen och kulturen som är mitt forskningsområde. Flyktlinjer är en helt central förutsättning för mina sex läroböcker och böckerna om Nietzsche samt universitetet, liksom för de tre nya böcker jag håller med med just nu. 2021 bestämde jag mig för att dra ner på takten i bloggandet och ge mig mig själv mer tid, både för att ge mig själv bättre möjligheter att jobba mer med respektive post och för att kunna skriva böcker och författa andra texter (som till exempel den debattartikel jag skrev tillsammans med Johan Alvehus och som tydligen är sommarens mest lästa. Och som till min stora glade rönt stor uppmärksamhet i olika medier). Eftersom arbetet som lektor på senare tid blivit allt mindre intellektuellt stimulerande har Flyktlinjer hjälp mig att inte stagnera som tänkare, författare, forskare och lärare. Bloggen är mitt universitet utanför universitetet, det var inte vad jag önskade mig, men det är tyvärr så det har blivit. Här är jag fri att följa kunskapen och mina intressen utan att behöva ta hänsyn till NPM och det kan ingen ta ifrån mig!

Flyktlinjer är inte en informativ blogg som sprider fakta, här ägnar jag mig inför öppen ridå åt intellektuell utveckling med ambitionen att inspirera andra. Sedan start har det blivit närmare 5000 poster, och jag ser dessa texter som ett slags levande och dynamiskt CV. Genom att hålla igång bloggandet visar jag dessutom både hur jag tänker, vad jag anser mig veta och vilka frågor jag är intresserad av. Men jag visar även att jag är kreativ och någon att lita på, samt inte minst att jag är uthållig och pålitlig. Här på Flyktlinjer har jag bevisat för mig själv, att får jag bara arbeta i frihet och utan att behöva ta några andra hänsyn än kunskapen och kvaliteten i det jag gör, finns det ingen gräns för vad jag kan åstadkomma. Jag tjänar inga pengar på bloggen, men jag betraktar den som ett slags marknadsföringskanal. Tycker ni att det jag skriver här är tänkvärt, dela gärna inläggen. Framöver kommer det att bli viktigare och viktigare för mig att mina läsare hjälper mig att nå ut, för algoritmerna som styr vilken typ av "content" som når spridning premierar inte den här typen av innehåll. Tycker ni om det jag skriver och anser att jag har något viktigt att säga begär jag inte att ni ska betala ett öre, men jag är tacksam för all hjälp jag kan få med spridningen av inläggen.

Förutom att vara mitt universitet är Flyktlinjer en central del av mitt företag: Puer Aeternus – som betyder den evigt unge, vilket jag ser som förutsättningen för att kunna vara kreativ och utveckla ny kunskap – som funnits med mig sedan 2007 och som framöver kommer att utgöra min ekonomiska bas. Tanken är att jag här under hösten ska arbeta fram en mer genomtänkt företagsidé, men i grund och botten handlar affärsplanen om att erbjuda olika typer av kunskapsrelaterade tjänster. Föreläsningar, konsultuppdrag, skrivuppgifter och så vidare. Jag är vidöppen för förslag och vill utmanas intellektuellt. Jag ser alla företag och organisationer som behöver och sätter värde på kunskap som potentiella kunder. Under en stor del av min tid på Högskolan Väst var jag djupt engagerad i arbetet med att utveckla förståelse och former för arbetsintegrerat lärande (dessutom var jag under uppbyggnadsfasen en av forskningsledarna inom LINA, som stod för lärande i och för det nya arbetslivet) och som handlar om kunskapsorienterad samverkan mellan högskolan och det omgivande samhället, och det vill jag fortsätta med. Om någon vill läsa hur jag ser på AIL finns här en länk till en text jag skrev för ett par år sedan, (på uppdrag av HV).

Visionen med Puer Aeternus är att erbjuda mina kunskaper och kompetenser, samt mitt engagemang och min kreativitet, till företag och organisationer som vill samverka med en forskare och lärare med många års erfarenhet av vetenskaplig utbildning och nyttiggörande (i det ordets mest konstruktiva betydelse, alltså inte enbart med fokus på kortsiktiga ekonomiska vinster) av kunskap. Verkar det intressant, tveka inte att höra av er så kan vi diskutera oss fram till ett upplägg som passar alla parter. Jag har ingen fast prislista och heller inte någon produktkatalog, jag menar allvar med min syn på kunskap, samverkan och akademisk frihet. Framöver vill jag vara i okänd terräng och söka mig fram tillsammans med människor som liksom jag är intresserade av att hela tiden lära sig nya saker, för det är så man utvecklas. Jag kommer inte att kunna leverera några lösningar (och det har jag goda, vetenskapligt hållbara skäl för), men jag är bra på att analysera problem och är utbildad för att upplösa grunden för dem, vilket är ett mycket mer hållbart sätt att se på saken. 

Även om Puer Aeternus är det spår jag först och främst fokuserar på kommer jag så klart även att söka jobb, och om jag hittar en anställning som verkar matcha mina intressen och kompetenser, där jag kan och får fortsätta utvecklas som tänkande och vetande människa, är det naturligtvis av stort intresse. Det finns ett mer formellt CV här på bloggen. Och nedan finns en skiss till ett personligt brev, som det heter i jobbsökarsvängen, där jag försöker ge en ärlig bild av vem jag är samt vad jag vill och kan.

Jag föddes 1965 och är uppvuxen i Lerum. Tyvärr blev mina betyg i grundskolan inte så bra, men det berodde inte på bristande förmåga att lära eller avsaknad av intresse för kunskap. Det mesta av det jag lärde mig i skolan minns jag fortfarande. På grund av de dåliga betygen var mina valmöjligheter till gymnasiet begränsade, men jag kom in på livsmedelsteknisk linje, och efter tre år på Ester Mosessons gymnasium i Göteborg började jag, 1984, arbeta som bagare. Under fem år (om man räknar in militärtjänstgöringen, under 1985/1986, där jag fick högsta betyg) arbetade jag på heltid som bagare. Sommaren 1989 sa jag upp mig och började på Komvux där jag läste upp mina gymnasiebetyg (men jag arbetade kvar på deltid under ytterligare sju år). Hösten 1991 inledde jag mina studier vid Göteborgs universitet, och efter sex år med studier av olika ämnen inom humaniora och samhällsvetenskap, med etnologi som huvudämne, sökte och fick jag en doktorandtjänst vid Umeå universitet. 2003 disputerade jag i Etnologi där och sedan fick jag en tjänst som lektor på Högskolan Väst i Trollhättan där jag fortfarande arbetar.

Med åren har jag märkt att jag trivs när det inte finns någon absolut gräns mellan fritiden och arbetet, och är tacksam för att jag fått ynnesten att arbeta med det som intresserar mig mest av allt: Kunskap och lärande. Jag läser och skriver både på jobbet och när jag är ledig. Hälsa är viktigt för mig och jag tänker på vad jag äter, mediterar regelbundet och ägnar en stund varje kväll åt yoga. Och så promenerar jag minst 12000 steg varje dag. Jag har två vuxna och utflugna barn, och sedan några år tillbaka även två egna barnbarn och ett bonusbarnbarn.

Jag är en lojal, kreativ och kvalitetsmedveten medarbetare som ibland får olika typer av uppdrag utanför heltidstjänsten som lektor. Genom åren har jag haft en rad olika gransknings- och förtroendeuppdrag i och utanför den akademiska världen. Jag undervisar på både engelska och svenska och har genom åren samverkat med ett flertal företag och organisationer. Via min egen firma får jag även en del föreläsningsuppdrag.

Vid sidan av en rad artiklar (bland annat en Understreckare i SvD) och kapitel i olika antologier där jag presenterat min forskning har jag, förutom avhandlingen givit ut tio böcker på tre olika förlag, varav sex är läroböcker. Och jag skriver sedan något år tillbaka regelbundet recensioner i tidningen Axess. Sedan 2011 driver jag bloggen Flyktlinjer där jag till dags dato har publicerat en bit över 4700 inlägg om mitt forskningsämne: Kultur, i vid mening. Jag ser skrivandet där som ett led i högskolans så kallade tredje uppgift. Bloggandet är också ett sätt för mig att visa att jag är kreativ, ansvarstagande, uthållig och pålitlig. Jag har med andra ord en utvecklad och dokumenterad förmåga att utrycka mig i skrift.

När jag kan och får lära mig nya saker som känns viktiga, och när jag arbetar med uppgifter som kräver att jag presterar på toppen av min intellektuella förmåga, trivs jag som allra bäst. Komplexa problem och öppna frågor utan givna svar tröttnar jag aldrig på. Känner jag mig bara fri att följa kunskapen dit den tar mig har jag hur mycket energi och tålamod som helst. Och jag är nyfiken och öppen för att lära.

För en komplett lista över mina anställningar, utbildningar, examina, förtroende- och granskningsuppdrag, publikationer samt övriga meriter hänvisas till mitt CV.

Vilken typ av arbetsuppgifter är jag intresserad av?

Om jag får önska vill jag arbeta med liknande saker som jag varit uppslukad av under mina bästa år i arbetslivet, gärna utanför den akademiska världen, men helst vill jag röra mig mellan världarna. Jag ser ingen motsättning mellan teori och praktik, jag ser det snarare som två olika aspekter av samma sak. Teoretiskt tankearbete är en praktik, och utan teori blir ingen praktik bra. Jag har egen erfarenhet av båda aspekterna av arbete och rör mig ständigt mellan, vilket jag tänker mig är en tillgång i alla kvalificerade arbetsuppgifter.

Jag har ägnat en stor del av mitt liv i den akademiska världen åt att utveckla sätt att mötas i kunskap, därför skulle det vara fantastiskt att få möjlighet att omsätta mina teoretiska arbeten om samtal och samverkan i praktisk handling i en organisation som arbetar med någon viktig och ansvarsfull verksamhet. Kultur och förändring är andra fenomen som jag ägnat år av teoretiska studier och forskning åt, och eftersom det är kunskaper som är relevanta i snart sagt alla organisationer skulle det vara intressant att få arbeta med dessa saker i en organisation som inte har så mycket erfarenhet av akademiker men som är nyfiken på att testa.

Jag har även sammanställt en lista över mina egenskaper och kompetenser 

Vad kan jag?

• Arbeta självständigt
• Axla ansvar
• Identifiera kunskapsbehov
• Forska och skaffa mig kunskaper jag saknar
• Undervisa (på både svenska och engelska)
• Skriva (på både svenska och engelska)
• Medla mellan olika intressen 
• Arbeta dialoginriktat

Vad är jag bra på?

• Hålla deadlines och komma i tid
• Samverkan i ordets verkliga betydelse
• Kritiskt tänkande
• Kreativitet
• Flexibilitet
• Lära om i ljuset av nya kunskap och bättre argument
• Följa principer
• Inspirera andra till nytänkande

Hur är jag?

• Positiv utan att vara hejig
• Uthållig
• Pålitlig
• Lojal
• Förstående och förlåtande
• Öppen och nyfiken
• Min grundinställning till livet: Låt oss göra ett försök!

Mindre bra egenskaper?

• Blir lätt rastlös om jag inte känner mig utmanad eller litad på
• Dålig på att följa regler som jag inte förstår poängen med eller som bara finns där för sakens skull
• Har svårt att hålla inne med kritik om jag märker att man säger en sak men gör en annan