Människan, maskiner, sammanhang och konsekvenser

Asså, jag fixar inte detta med datorer. Köpte en ny igår, mest eftersom min son behöver en ny dator. Min var på inget sätt gammal, men hans började bli riktigt seg. Nu är jag nöjd med min nya, med lite bättre prestanda och större lagringskapacitet. Men det var en strid, en 24 timmar lång strid att komma hit. Och då återstår ännu många timmar innan jag är i balans mentalt. Jag fixar det inte. Väntan på uppdateringar, back-up-er som strular och program som inte vill starta. Lösenord som glömts bort. Allt som kan strula gör det, och den typen av problem sätter inte igång några som helst processer hos mig. Inget, allt. Utom frustration. Ändå lyckades jag, trots allt, även denna gång att ta mig något så när helskinnad över till andra sidan.

Det är inte det att jag inte gillar datorer och teknik. När de fungerar som de ska och när jag känner mig trygg, då är det underbart. Men när det blir problem. När jag inte förstår, eller när det drar ut på tiden i det oändliga. Då lackar jag ihop, fullständigt. Och kan inte koncentrera mig alls på det jag ska koncentrera mig på; Jobbet. Skönt då att veta att det återstår några dagar av relativt lugn innan det brakar igång på allvar. Nästa vecka bär det av till Trollhättan alla dagar utom måndag. EXAMINATIONERNA står som spön i backen. Sedan, veckan därpå, börjar nästa termin. Full fart, ända fram till juni. Behöver därför denna dag av mental återhämtning. Utan krav. I vila. Det är en investering i framtiden.

Hjärna, kropp, olika verktyg, och ett omgivande samhälle. Det är inom det sammanhanget jag blir till, kontinuerligt. Och du. Vi. Kultur, är resultatet av en lång rad aktörers interagerande. Det går inte alltid som smort. Kultur är inte friktionsfri tillblivelse. Ofta handlar det om två steg fram och ett tillbaka, och i perioder snarare ett steg fram och två tillbaka. Hela tiden inom ramen för interaktion. Mellan människor och andra aktörer såsom maskiner/verktyg, materialitet, tankar och språk.

Makt är också viktigt. Det är den som driver förändring. Makt är inget någon har, det är resultatet eller utfallet av interaktion mellan aktörer. En sådan definition av makt kan illustreras på hur många sätt som helst. Detta är bara ett. Kommer att tänka på en historia som cirkulerar på nätet, om ett hangarfartyg utanför Amerikas kust, som lyder så här (enligt en utskrift av en påstådd radiokonversation).

Canadians: Please divert your course 15 degrees to the South to
avoid collision.

Americans: Recommend you divert your course 15 degrees to the
North to avoid a collision.

Canadians: Negative. You will have to divert your course 15
degrees to the South to avoid a collision.

Americans: This is the Captain of a US Navy ship. I say again,
divert YOUR course.

Canadians: No, I say again, you divert YOUR course.

Americans: THIS IS THE AIRCRAFT CARRIER USS LINCOLN, THE SECOND
LARGEST SHIP IN THE UNITED STATES' ATLANTIC FLEET. WE ARE
ACCOMPANIED BY THREE DESTROYERS, THREE CRUISERS AND NUMEROUS
SUPPORT VESSELS. I DEMAND THAT YOU CHANGE YOUR COURSE 15 DEGREES NORTH--I SAY AGAIN, THAT'S ONE FIVE DEGREES NORTH--OR
COUNTER-MEASURES WILL BE UNDERTAKEN TO ENSURE THE SAFETY OF THIS SHIP.

Canadians: This is a lighthouse. Your call.

Makten i denna typ av relationer (uppdiktade eller sanna, det spelar ingen roll) är ett resultat av sammanhanget. Fyren har så klart ingen makt, men det har inte hangarfartyget heller (fast vi brukar ändå tänka på vapen och eldkraft som synonymt med makt), ändå är det fyren som blir den part som påverkar händelseutvecklingen mest, i denna relation, detta sammanhang.

Makt är en konsekvens av ett samspel där det alltid ingår fler än två aktörer. Makten är en konsekvens, inte en egenskap. Vem/vad gör skillnad? Det förändras över tid, och beror alltid på vilka aktörer som interagerar.

Hela denna bloggpost handlar om kultur. Det är vad jag jobbar med, och det var om kultur jag skulle skriva idag. Dock inte på detta sätt. Men hellre det än inget. Att skriva är att tänka, för mig. Och med hjälp av datorn har mitt skrivförmåga utvecklats betydligt. Utrustad uteslutande med penna och papper kan jag inte stava, och eftersom det inte går att redigera och flytta text har jag svårt att få flyt i texten. Vet inte vad det beror på. Ordblind, sa mina lärare i grundskolan att jag var. Fast jag kan ju skriva. Idag kan jag det. Med hjälp av dator, ordbehandlingsprogram och stavningskontroll. Det räcker att jag vet att det finns där som stöd i bakgrunden. Jag använder det sällan. Det blir inte röda eller gröna understrykningar, eller det blir det i alla fall sällan. Men om jag vet att det inte finns någon kontroll i bakgrunden. Då tvekar jag. Samma när jag föreläser och skall skriva på tavlan. Där och då blir det ofta fel. Har lärt mig leva med detta handikapp. Eller det är inget handikapp. Faktum är att jag tror att det snarare har hjälpt mig att skriva bättre. Dyslexin tvingar mig att väga orden och bokstäverna på guldvåg och gör att jag aldrig kan lita på att det blir rätt.

Så, jag tar det onda med det goda. Hellre datorstrul ibland, än skrivsvårigheter jämt. Och när frustrationen blir för stor kan man ju alltid ta en promenad. Det ska jag göra nu.