Om det är något som världen och verkligheten kan sägas vara präglad av så är det redundans. Överflöd, mer av samma. Upprepning, utan tillförsel av ny information. Överallt finns den. Kultur och språk, vill man förstå och undersöka dessa fenomen går det inte att blunda för redundans. Vill jag något, och använder språket för att nå målet, då är språket redundant. Det är bara verktyget som hjälper mig att uppfylla mitt mål.
Byråkrati är också ofta och tydlig ett exempel på redunans i tillvaron. Det är ett verktyg för att uppnå något. Byråkrati har den egenheten att den tenderar att växa som ett resultat av krav som kommer inifrån strukturen och som inte är motiverade utifrån det mål byråkratin skapats för. Skräckscenariot är en byråkratisk struktur som helt tappat kontakten med verkligheten och dess ursprungliga mål. Då har vi en struktur vars mål är att fortsätta verka och växa som struktur, en struktur som blivit sitt eget ändamål. K i Kafkas Processen kommer i kontakt med en sådan redundant struktur.
Ekonomi är ett paradexempel på redundans i tillvaron. Det är ett system som saknar kontakt med verkligheten och vars krav sprider sig och nästlar sig in snart sagt överallt. Ekonomin har blivit sitt eget syfte när vi jobbar för att konsumera, och när ett lands BNP är viktigare än medborgarnas väl och ve i vardagen. Pengar uppfanns som ett verktyg för att uppnå svåråtkomliga mål, men har kommit att bli ett mål i sig.
När redundansen sprider sig och koloniserar allt fler utrymmen och aspekter av människors liv och vardag. När mer av samma blir en företeelse som sprider sig minskar tiden och möjligheten att göra det som verkligen betyder något. Och ju mindre tid möjlighet till eftertanke och kritisk reflektion som finns, desto mer utrymme frigörs för redundansen att kolonisera.
Redundans utarmar kulturen och livet. Redundans är ett allvarligt hot mot mänsklighetens långsiktiga överlevnad eftersom det utarmar skyddet mot allt det okänt okända och oväntat oväntade. När allt fler ägnar allt mer uppmärksamhet åt allt mindre, då ökar antalet hot. Genom att fler blir bättre på att lösa färre problem kommer allt mer av mänsklighetens samlade kunskap och kompetens att användas till en allt mer begränsad uppsättning av hot. Redundansen präglas av att den skymmer sikten för sin egen utbredning. Ju mer den sprider sig desto svårare blir det att upptäcka den, och eftersom det är en process som gradvis förändras upptäcks den först när det är för sent.
Att se problemet är första steget att göra något åt det. Ovanstående tankar är inget hugskott, ingen vild idé skapad vid frukostbordet. Upptäckten av redundansen är ett resultat av forskning, av kulturvetenskaplig forskning. Det är ingen slump att det är humanistisk forskning som först upptäcker fenomenet, för det är det första ämnet som fått känna på konsekvensen av redundansen inom akademin. Som Momo i boken Kampen om tiden blir det kulturvetaren som ensam ser vad som håller på att hända. Och det enklaste är att skjuta på budbäraren.
Det var tanken jag vaknade med, som utvecklades under frukosten, och som fördjupades i samtalet som följde på den. Nu har den blivit en bloggpost. Kanske kan den förmeras och spridas, vilket i så fall vore ett annat exempel på redundans. Som sagt, den finns överallt. Ingen kommer undan den. Redundansen är inget problem i sig, det är en egenskap inlagd i värden. Problemet är att få ser den och förstår dess påverkan, och framför allt man kritiserar den som påpekar dess existens och riskerna med nuvarande utveckling.
För att förstå världen måste man vara i den, inte stanna i systemen som byggts för att hantera den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar