Då var det klart. Det som varit på gång sedan länge är nu ett faktum. Håkan Juholt avgår. Aktar mig för att gå in i partipolitiska diskussioner. Vill hålla isär rollerna. Det är annars lätt att vetenskapens anseende används för att driva opinion. Är dock tydlig med att jag står till vänster på den politiska skalan. Men det är en medvetet otydlig positionsangivelse. Jag är inte lojal med något annat än tanken på solidaritet och kampen för hållbarhet, social såväl som ekonomisk och ekologisk. Jag tror att ett hållbart samhälle bara kan byggas i en miljö där individens frihet regleras och relateras till det allmännas bästa. Frihet är bra, om dess effekter över tid regleras.
Det finns inte en universallösning, varken förstatligande eller laissez faire är svaret på frågan om hur man bygger ett hållbart samhälle där så många som möjligt kan förverkliga så mycket som möjligt av sin potential. Det är det enda politiska uttalande jag dristar mig till här och nu. Det jag har att säga om Juholt har inte med politik att göra. Det rör synen på människans roll i samhällets blivande.
Juholt må ha varit ledaren. Han hade det yttersta ansvaret för Socialdemokraterna. Men ett parti är inte synonymt med sin ledare, hur mycket någon än vill se det på det sättet. Den logiken passar som hand i handske för att sälja lösnummer, vilket hela processen, från början till slut, visat. Och nu är det dags för nästa offer att äntra scenen. Det är tragiskt från början till slut. Och inte bara Socialdemokraterna är förlorare. Hela den demokratiska modellen, hela samhället, är offer för en cynisk jakt på ekonomisk vinst (Juholt har varit en guldkalv för medierna) och en förödande maktkamp. Alla är förlorare! Moderaterna kanske jublar, men detta påverkar hela det politiska systemet, på vilket samhället vilar.
Samma sak händer i USA, där Mitt Romney kämpar om makten i det Republikanska partiet med Newt Gingrich. Medierna bryr sig bara om sin egen ekonomi, och ledarna bryr sig bara om makten. Samhället och den stora massan är förlorarna. Och ledarna och medierna skrattar hela vägen till banken. Demokrati har blivit ett sätt att få makt. Den är inte längre ett medel för att bygga samhällen och säkra mänsklighetens långsiktiga överlevnad.
När fokus och allt intresse riktas mot ledaren, då blir det så här. Ingen individ klarar pressen. Inte över tid. Det talas om att vi måste arbeta för att förhindra mobbing i skolan. Men vad är det Juholt utsättas för om inte mobbing?! Och hur skall vi kunna komma till bukt med problemet i skolan, när det genomsyrar hela samhället? När mobbing dessutom, indirekt, betalar våra pensioner. Betänk att medierna utgör en ansenlig del av alla pensionsförvaltares aktieportföljer.
Allt hänger ihop. Samhället är en komplex process, en ständigt pågående interaktion mellan otroligt många delkomponenter. Tron på att Juholt är ansvarig för Socialdemokraternas kris är mer än lovligt naiv. Det är mediernas logik som talar och som leder till den slutsatsen, inte fakta i målet. Dags att inse detta. Dags att lyssna på vad Kulturvetare sagt länge, att samhällen och makt kommer underifrån. Att ledare inte har makt, utan får makt i och genom komplexa processer av görande och tillblivelse av samtliga aktörer som finns i och som, genom att leva sina liv i vardagen, bygger samhället.
Det Juholt utsatts för önskar jag inte ens min värste fiende. Det är ett symptom på hur illa det är ställt i samhället. Och en ny ledare löser inte problemet. Enda lösningen är att många tänker och handlar annorlunda. Kanske blir det så om och när någon ny tar över. Men säkert är det på inget sätt. Ytterligare ett exempel på att medborgarna inte mår bra av att få det de vill ha. Bara när man får det man behöver finns det en möjlighet att bygga något nytt och mer hållbart.
Jag tror det är möjligt, men lätt är det inte.
4 kommentarer:
Socialdemokratins problem är att de idag i nästan varje politiska fråga inte har någon konkret politik alls, och det är ju omöjligt för en partiledare at delta i debatter och föra ut partiets politik när partiet ännu inte ens har slutgiltigt bestämt vilken politik det är som partiledaren skall föra ut. Väljarna har idag inte en aning om vad Socialdemokraterna konkret vill i nästan varje politiska fråga!
Socialdemokraterna har ingen självklar partiledarkandidat, så därför bör de införa ett delat partiledarskap, en man och en kvinna, och jag tror att Sven-Erik Österberg och Jytte Guteland vore ett perfekt ledarpar för partiet som kombinerar erfarenhet o stabilitet med ungdomlighet och förnyelse! Alternativet är något okänt kommunalråd, men detta innebär problem i partiledardebatterna i Riksdagen, så åtminstone en av partiledarna bör sitta i Riksdagen!
Jag menar att det är just tron på att det skulle finnas någon bästa lösning på ett så pass komplext problem som partiledarfrågan, som är problemet. Det är det jag vill diskutera, inte socialdemokraternas framtid. Frågan om ledarskap är allmängiltig.
Jag anser nog att det är en hårfin gräns mellan att rapportera ogentligheter hos folkföreträdare till att media hänger ut människor just för vinsten. Juholt sade tydligen flera konstiga saker som media har blåst upp, men det har även Bildt... men där är det inte samma uppblåsta jakt.. en liten notis ibland.. Vargflocken (media) väljer sina offer och det hade varit intressant och veta vad det är som leder flocken. Vissa människor påverkar mer än andra inom media fick jag reda på av en lärare men vilka är de och vilka intressen har de i så fall? Tankar... tankar...
/Bent
Det som leder frlocken,Bent, det är också en fråga för kulturevetare. Även där säger det sunda förnuftet att det borde vara något, en yttersta orsak som ger upphov till den iakttagbara konsekvensen, flockens bettende, resultatet. Även har tror jag det handlar om komplexa processer, där svaret finns på fler än ett men färre än många ställen! Skillnaden mellan offter och förövare bestäms av sammanhnag och förändras över tid.
Skicka en kommentar