Om svårigheten med att STUDERA kultur

Tänker jobba idag. Bestämde mig för det igår. Att jag skulle jobba. Behöver det efter att ha gått på sparlåga här under helgerna. Och denna vilotid behövde jag. Pay back time, alltså. Jobbet tränger sig på. Har bara förtvivlat svårt att komma igång. Tänker på allt annat än det jag ska göra. Tänker på det som intresserar mig, som får mig att fortsätta och tar mig från en dag till nästa. På det jag forskar om. Kultur. Släpper fram de tankarna tror jag. Först. Det jag ska göra som har med lärarjobbet att göra hinns med ändå. Fixa examensscheman, kurshemsida rätta tentor. Sådant som måste göras för att jag ska kunna forska.

Kultur? Det är ett ämne som det långt ifrån råder konsensus om. Alla har en åsikt och tror sig veta vad det är. Ändå är det få som verkligen har ägnat frågan det djup och den noggrannhet den kräver, även bland dem som arbetar professionellt som kulturvetare. Frågan om kultur är svår, otroligt svår. Men inte omöjlig. Och det är det första man måste inse, om man på allvar vill förstå det man studerar och inte bara har för avsikt att göra akademisk karriär. Många är kallade att uttrycka åsikter om kultur, men få har verkligen gott till botten med frågan: Vad är kultur, egentligen? Flyktlinjer är mitt sätt att göra just det, gå till botten med frågan om kulturens vara i världen.

Kulturens innersta väsen bör man inte tala om. Alla anspråk på att veta något om någontings innersta väsen är dömt att misslyckas. Det enda som går att studera och uttala sig med säkerhet om är ytfenomen. Sådant som går att belägga empiriskt. Man kan peka på kulturens effekter, men dess innersta väsen förblir höljt i dunkel på samma sätt som människors innersta tankar. Otroligt viktigt att förstå det, om man vill studera och förstå kultur. För att återkoppla till gårdagens bloggpost, måste man överge lockelsen att uttrycka sig tvärsäkert om något som rör kultur. Viljan att veta får inte komma mellan förståelsen, för då uppnår man inget annat än förvirring.

Kulturvetaren måste alltså först acceptera en hel del premisser som går på tvärs mot det sunda förnuftet, för att kunna förstå sitt studieobjekt. Bara så går det att närma sig kulturen. Kultur är ett komplext fenomen, det måste man acceptera. Att förenkla är att göra våld på det man studerar. Kultur är vidare synonym med förändring, det som var sant och riktigt igår kanske inte stämmer idag. Det måste man ta med i beräkningen. Det är grunden för förståelsen. Där börjar forskningen. Insikten om att det man studerar aldrig går att nå annat än indirekt är central.

Ovanstående måste inte bara kulturvetaren förstå. Det man studerar är livet här och nu, och det som studeras påverkas oundvikligen av forskningens resultat. Kulturstudier handlar om att upplösa relationen mellan objekt-subjekt. För att tala med Harman (m.fl.) och ooo kan man säga att det bara finns objekt (som studerar andra objekt). Kulturvetenskapen har lite befunnit sig i vakuum sedan Foucault tog död på subjektet. Först nu börjar den tanken sjuka in. We have never been modern, men först nu börjar vi förstå det. Och det krävs att man har ett posthumanistiskt perspektiv för att kunna studera kultur på ett meningsfullt sätt.

Kultur är en angelägenhet för alla. För samhällets långsiktiga överlevnad är det viktigt att kunskap om kultur sprids. Därför är det olyckligt att kulturvetenskap har kommit att betraktas som flum. Kultur finns överallt, rör alla på påverkar världen, samhället och riktningen på mänsklighetens tillblivelse. Människan må vara en biologisk varelse, men det som gör henne speciell är kulturen hon är en del av och genom sina tankar och handlingar skapar och påverkas av.

Mänskligheten står upp över öronen i kulturen, befinner sig mitt i den. Därför är det så förtvivlat svårt att få syn på den, på allvar. Vi tror oss se, men i själva verket ser vi ingenting. Till vardags lever vi alla bara i kulturen. Kulturvetaren kan bara glimtvis få syn på det hen studerar. Därför är den kanske viktigaste insikten man kan ha och förmedla rörande kultur, som kulturvetare och som kulturintresserad, att den inte går att förstå annat än indirekt. Det enda man kan förstå och studera är kulturprocessernas inneboende logik, som man kan sluta sig till genom studier av kulturens empiriskt iakttagbara effekter.

Tror jag slutar där. Den tanken får sjuka in. Kommentera gärna. Fråga om något är oklart, eller om jag kanske motsäger mig själv någonstans. Jag ser mig inte som en expert, och är inte tvärsäker. Jag studerar kultur och reser inga anspråk på att sitta inne med exakt kunskap. Inte för att jag inte kan, utan för att det inte går. Kultur är en gemensamt kollektiv angelägenhet och ingen har tolkningsföreträde. Tillsammans kan vi dock öka den gemensamma förståelsen för kulturen vi lever i, med och genom.