Att veta, säkert. Det skänker trygghet och ingjuter hopp. Ingen tvekan om det. När man vet kan man ta beslut och man kan vila i förvissningen om att målen kommer att uppnås. Det gäller både på individ- och på samhällsnivå. Önskan att veta säkert och strävan efter överblickbarhet verkar vara en fundamental mänsklig egenskap. Kanske kan strävan efter tvärsäkerhet evolutionärt förklara människans framgångar? Möjligen är det så det har varit, men idag är strävan efter tvärsäkerhet det största hotet mot mänsklighetens långsiktiga överlevnad.
Evolutionära förklaringar är populära, men man glömmer att vi människor inte längre lever på savannen, utlämnade till den typ av faror och de förutsättningar som där råder. Människan har genom historien fjärmat sig allt mer från naturen. Biologiska förutsättningar spelar idag bara indirekt roll för mänsklighetens överlevnad. Det är bara här på jorden som människor kan leva, som människor. Men även om mänskligheten dignar under ett allvarligt klimathot och är beroende av naturen, så lever människorna (i världens industrialiserade delar) inte i naturen, utan i kulturen. Hög tid att inse det. Att människan är en biologisk varelse, som lever på jorden, av naturen och vars genom inte förändrats nämnvärt under de senaste 10000 åren. Men att hennes liv och vardag idag levs i kulturen och följer dess lagar.
Evolutionen har utrustat människan med egenskaper som naturligtvis inte går att bortse från, men miljön där hon framlever sitt till och som hon har att anpassa sig till är inte de samma som den miljö där egenskaperna uppstod. Och det som fungerade på savannen fungerar inte i kulturen, speciellt inte i den kultur som idag skapats i väst. Det är utgångspunkten för denna bloggpost, men det var tvärsäkerhet det skulle handla om, och dess risker för mänsklighetens långsiktiga överlevnad.
Den som säger sig veta säkert kan räkna med att bli lyssnad på. Han eller hon utstrålar lugn och trygghet, och det är lika lockande för människor som flugpapper och sockerbitar är för insekter. Den som gör anspråk på att veta kommer att få efterföljare. Det är något som utnyttjats flitigt genom historien. Kyrkans makt bygger helt och hållet på den mänskliga egenskapen, liksom militärens och en hel rad andra institutioner och individer. Vågar man bara vara säker, utstrålar man bara trygghet, då får man makt och inflytande. Det är så det ser ut, överallt.
Makten kommer dock underifrån och är ett resultat av mänsklighetens inneboende vilja att veta. Makten är given. Den som säger sig veta får makt, just för att man säger sig veta. Och blir det som den sagt som säger sig veta, då ökar makten. Det finns bara ett problem. Ingen kan veta! Framtiden är alltid en öppen fråga, resultatet av mänsklighetens samlade handlingar. Framtiden är inget i sig, den blir till i och genom handling. Därför, om man hårdrar saken, ljuger alla som säger sig veta.
Exempel på riktigheten i uttalandet om framtidens gäckande karaktär och tvärsäkra uttalanden som fallerat finns verkligen överallt. Framförallt, av lätt insedda skäl, på områden där det tydligt råder osäkerhet. Börsen och inom finansvärlden, och i sportens värld. Där flockas de, och de får misslyckas om och om igen, utan att deras rykte som experter smutsas. Undantaget är om deras tvärsäkerhet har med placering av pengar att göra eller om de sitter i en styrelse. Det räcker att snabbt svepa över vilken tidning som helst så finns de där, exemplen på tvärsäkra uttalanden som inte infriats.
John Paulson, till exempel, och hans hedgfond Advantage Plus. Fenomenet hedgefond vore omöjligt om det inte vore för människans inneboende strävan efter säkerhet, och den blinda tilliten till auktoriteter. En hedgfond lovar att gå med vinst både när börsen går upp och ner. Eftersom ingen kan lova något sådant är det en slump om det skulle bli så, och det är slumpen som gjort att John Paulson framstått som en man att lita på. Inget annat! Och alla dem som litat på honom har förlorat pengar.
Tron på en stark ledares frälsande verkan är stark. Tänker på Vänsterpartiet och på Jonas Sjöstedt. Han har kanske inte lovat så mycket, men tron på att han skall kunna ta partiet till nya höjder i opinionsmätningarna är stark.
Inför det nya året finns det också en hel rad med experter som vill tala om för oss vad som skall hända, även om det enda som vi vet är att ingen kan veta. Det man möjligen kan veta något om är vilka utmaningar som finns och måste hanteras. Som här, till exempel. Då har fokus riktats bort från framtiden, till här och nu, till förutsättningarna som faktiskt råder. Vad som händer får vi se, men detta måste man ta tag i och förhålla sig till. Om fler anammade ett sådant synsätt hade man oftare kunnat undvika företagskatastrofer som FACIT och Kodak, som höll (och håller?) fast vi det gamla, det man visste, istället för att anpassa sig efter rådande förhållanden.
Som världen ser ut är viljan att veta vad som skall hända, och efterfrågan på tvärsäkerhet, det enskilt största hotet mot mänsklighetens överlevnad. Vad behöver vi för att klara utmaningen? Frågar ni mig svarar jag, fler kulturvetare, som vet hur kulturella processer fungerar. Om framtiden vet kulturvetaren inget, men själva processen som tar oss dit, om den vet vi en hel del. Kulturens inneboende logik går det att veta en hel del, vilket inte betyder att man kan veta resultatet i förväg. Om hotet mot mänskligheten är viljan att veta, är detta viktig kunskap att ha med sig in i arbetet med samhällets långsiktiga överlevnad.
Kulturvetenskapen kan inte lösa världens problem, men den kan skapa förutsättningar för och tillhandahålla verktyg som kan användas för att skapa en bättre värld. I det arbetet behövs emellertid även andra kompetenser, också. Ekonomer som vet hur man bäst hushållar med resurser. Ingenjörer som kan uppfinna tekniska lösningar. Medicinare som vet hur människans biologi fungerar och som kan säkerställa hälsan. Och andra också, alla kan tillföra något till processen. Tillsammans och interagerande bygger vi samhället. Vi gör det redan idag, men med felaktiga utgångspunkter och orimliga förväntningar om vad som går att veta något om.
Överge tron på tvärsäkerheten, och lyssna på kulturvetenskapen. Det är mitt budskap inför det nya året. Tillsammans kan vi skapa en bättre och mer hållbar värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar