En annan iakttagelse från det stora, stolta landet i väster är att man är väldigt tvärsäker. Här finns väldigt lite utrymme för tvekan och sökande. Den som följt bloggen inser att just detta är något som jag reagerar på.
Jag tror inte på säkerhet som mål för vetenskapligt arbete. I alla fall inte om vetenskapen rör något sådant komplext som kultur, samhälle eller lärande. Hur skönt det än är att lyssna på en tvärsäker och retoriskt skicklig presentatör, är det lika fullt förrädiskt. Åhörare invaggas i en falsk säkerhet, och den som är kritisk eller tveksam till innehållet som presenteras, han eller hon måste upparbeta kraft och mod för att resa invändningar.
Säkerhet tenderar att förstärka argumenten som förs fram. Och det motsatta gäller för den som väljer en annan metod för att presentera sina tankar. Lite frustrerande, men det är som det är. Här förväntas man vara tvärsäker. Amerikanarna dyrkar den som är trygg, den som pekar med hela handen, den som vet vad han eller hon vill, och som har förmågan att få sin vilja igenom.
Det kan tyckas vara märkligt att kritisera det, och då vill jag börja med att påpeka att jag på inget sätt är kritisk mot dem som har denna egenskap. Kritiken riktas mot konsekvenserna av att just denna egenskap har upphöjts till norm.
Detta ska jag tala om snart på WACE-konferensen i Philadelphia. Om konsekvenserna av att diskussionen upphöjt till det högsta goda, på samtalets bekostnad. Jag skall försöka visa på vinsterna, de vetenskapliga vinsterna, med att anamma ett mer samtalsfrämjande klimat för kunskapsproduktion.
Öppnar man upp för samtal underlättas möjligheterna till att möten mellan kompetenser sker, istället för möten mellan representanter för ämnen eller organisationer, som mer försvarar positioner än söker förutsättningslös kunskap.
Huvudpoängen är följande: samhället som helhet har väldigt mycket att vinna på att börja samtala mer och debattera mindre. Det som fungerar kommer även fortsättningsvis att släppas fram, och det som inte fungerar kommer ändå att försvinna. Vinsten med samtala det är att det klimatet driver inovation och främjar nytänkande, vilket behövs för att hitta lösningar på nya problem.
Tänker aldrig anpassa mig. Inte förrän någon kan visa mig att jag har fel. Presentationens, och min personlighet, grund och utgångspunkt är sökande. Och då skulle tvärsäkerhet bli kontraproduktivt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar